Allan Savory
7,528,834 views • 22:19

Den allra största perfekta tsunami-stormen är på väg att slå till mot oss. Denna perfekta storm påvisar en grym verklighet, alltmer grym verklighet, och vi ser denna verklighet i fast tro att vi kan lösa våra problem med teknologi, och det är fullt förståeligt. Den här perfekta stormen som kommer mot oss är resultatet av vår stigande befolkning, som stiger mot 10 miljarder människor, land som blir till öken, och, så klart, klimatförändringen.

Det är ingen diskussion om saken: vi kan bara lösa problemet av att ersätta fossila bränslen med teknologi. Men fossila bränslen — kol och gas —- är på inget sätt de enda saker som skapar klimatförändring.

Förvandling till öken (desertification) är ett fint ord för områden som förvandlas till öken, och det händer bara när vi skapar för mycket bar mark. Det finns ingen annan orsak. Min intention är att fokusera på den stora del av mark i världen som förvandlas till öken.

Men jag har ett väldigt enkelt meddelande till er som ger mer hopp an ni kan ana. Vi har områden där luftfuktighet garanteras året runt. Där är det nästan omöjligt att skapa stora områden av bar mark. Det spelar ingen roll vad man gör, naturen täcker upp den för fort. Och vi har miljöer där vi har månader av fuktigt klimat följs av månader av torka, och det är där som växande öknar uppstår. Som tur är, med dagens rymdteknik, kan vi titta på det från rymden, och när vi gör det, kan man se proportionerna ganska väl. Generellt, det ni ser som grönt håller inte på att omvandlas till öken, och det ni ser som brunt - och detta är ojämförligt de största områdena på jorden- Omkring två tredjedelar, skulle jag gissa, av världen omvandlas till öken.

Jag tog den här bilden i Tihamahöknen medan det regnade 25 millimeter - en tum. Tänk på det som tunnor av vatten, varje innehållande 200 liter. Mer än 1000 tunnor med vatten hamnade på varje hektar av det området den dagen. Nästa dag såg området ut så här. Var hade allt vatten tagit vägen? En del av det flöt bort i vattendrag men det mesta av vattnet som togs upp av marken avdunstade helt enkelt bort igen, precis som det gör i din trädgård om du lämnar marken bar. Och, eftersom det är ödet för vatten och kol att bindas upp av jordorganiskt material, när vi skadar jorden, så avger vi kol. Kolet går ut i atmosfären.

Ni får höra gång på annan, upprepat, att öknen växer bara på torra och halvtorra platser i världen, och att land med högt gräs som detta med mycket nederbörd inte påverkas. Men om man inte tittar på gräset, utan tittar ner på marken ser man att den mesta jorden tillhörande under gräset som du nyss sett är bart och täckt av en skorpa av alger, som leder till ökad avrinning och avdunstning. Det är ökenutvidgningens cancer som vi inte upptäcker innan dess dödliga form.

Nu vet vi att ökenutvidgning orsakas av boskap, mest kor, får och getter, som överbetar växterna, och lämnar jorden bar och avger metan. Nästan alla vet det, från nobelpristagare till golfcaddies, eller blev lärda detta, som jag blev. Så, miljöerna som ni ser här, dammiga miljöer i Afrika där jag växte upp, och jag älskade naturen, så jag hatade boskap när jag växte upp på grund av skadan som de orsakade. Och senare gjorde min universitets- utbildning som ekolog att min tro stärktes.

Men, jag har nyheter att berätta. Vi var en gång i tiden lika övertygade om att världen var platt. Vi hade fel då, och vi har fel igen. Och jag vill bjuda in er nu att komma med på min omskolande utforskande resa. omskolning och utforskning.

När jag var en ung man, en ung biolog i Afrika, var jag involverad i att avsätta fantastiska arealer som framtida nationalparker. Så fort som vi - och detta var på 50-talet - och så fort som vi tog bort det jagande, trummslagande folket för att skydda djuren, så började marken att försämras, som ni ser i den här parken vi skapade. Men, ingen boskap var inblandad, men under antagandet att vi hade för många elefanter numer - jag utförde undersökningen och bevisade att vi hade för många - och jag rekommenderade att vi var tvungna att reducera antalet och få ner dem till en nivå som marken kunde klara av. Men, det var ett fruktansvärt beslut som jag var tvungen att fatta, och det var uppriktigt sagt politisk dynamit. Så vår regering satte samman ett expertteam för att utvärdera min forskning. De utvärderade. De höll med mig, och de följande åren, sköt vi 40 000 elefanter i ett försök att stoppa skadegörelsen. Och det blev sämre, inte bättre. Eftersom jag älskar elefanter, var det det ledsammaste och största misstaget i mitt liv och jag kommer att ta med mig det i graven. Det ledde till en bra sak. Det gjorde mig fast besluten att viga mitt liv åt att hitta lösningar.

När jag kom till USA, blev jag chockad, när jag hittade nationalparker som den här med en en ökenutvidgning som var lika illa som något i Afrika. Och det hade inte varit någon boskap på dessa marker på över 70 år. Och jag upptäckte att Amerikanska forskare saknade en förklaring till detta förutom att det var torrt och naturligt. Så jag började titta på alla undersökningsplatser jag kunde, över hela Västra USA där man hade tagit bort boskap för att bevisa att det kunde stoppa ökenutvidgningen, men jag hittade motsatsen, som vi ser på den här undersökningsstationen, där den här betesmarken som var grön 1961, hade förändrats till detta 2002. Och författarna av översikten till klimatförändring, som gett mig dessa bilder, tillskriver denna förändring till "okända processer".

Klart är, att vi aldrig har förstått vad det är som skapar öknar, vilket har förstört många civilisationer och nu hotar oss globalt. Vi har aldrig förstått det. Ta en kvadratmeter av jord och gör den bar som den här, och jag lovar, ni kommer att upptäcka att den är mycket kallare vid gryningen och mycket varmare mitt på dagen än samma bit land som bara täcks av skräp, växtskräp. Man har förändrat mikroklimatet. När man gör det när man drastiskt ökar procenten av bar mark på mer än hälften av världens land, förändrar man makroklimatet. Men vi har bara inte förstått varför det började hända för 10 000 år sedan, varför har det har accelererat under senare tid. Vi hade ingen förklaring till det.

Vad vi hade misslyckats att förstå var att dessa säsongsberoende fuktiga miljöerna i världen, jorden och vegetationen, utvecklades med väldiga antal betande djur, och att dessa betande djur utvecklades tillsammans med blodtörstiga rovdjur som jagade i flock. Det bästa försvaret mot rovdjur som jagar i flock är att samlas i hjordar, och ju större hjord, desto säkrare individer. Och, stora hjordar sprider dynga och urin över sin egen mat, och de måste fortsätta röra på sig, och det var denna rörelse som förhindrade överbetning av växter, medan den periodiska trampandet säkrade en bra täckning av jorden, som vi ser där en hjord har passerat.

Den här bilden är på en typisk säsongsberoende gräsmark. Marken har just fått fyra månaders nederbörd, och är på väg in i åtta månader av torka. Och titta på förändringen i början av torkan. Allt det gräs ni ser ovan jord måste förruttna biologiskt innan nästa växtperiod, om det inte gör det kommer gräsmarken och jorden att börja dö. Så, om den inte förruttnar biologiskt, så inträder oxidering, vilket är en mycket långsam process, och detta kväver och dödar gräs, vilket leder till högre vegetation och bar jord, som släpper ifrån sig kol. För att förhindra det, har vi traditionellt använt eld. Men eld lämnar också jorden bar, följt av kolutsläpp, och värre än så, genom att elda ett hektar gräsmark ger mer, och skadligare, utsläpp än 6 000 bilar. Och i Afrika bränner vi, varje år, mer än en miljard hektar gräsmark, och nästan ingen talar om det. Vi rättfärdigar eldandet, som vetenskapsmän, eftersom det verkligen tar bort det döda materialet och tillåter växterna att växa.

Så, titta på den här gräsmarken som har torkat, vad kan vi göra för att bevara dess hälsa? Och kom ihåg, jag pratar om det mesta av världens land nu. Okej? Vi kan inte minska antalet djur för att ge det mer vila utan att orsaka ökenutvidgning och klimatförändring. Vi kan inte bränna det utan att orsaka ökenutvidgning och klimatförändring. Vad ska vi göra? Det finns bara en lösning, jag upprepar, bara en lösning, kvar till klimatforskare och vetenskapsmän, och det är att göra det ogörliga, att använda boskap, i hjordar som flyttas, för att härma tidigare hjordar och rovdjur, och efterapa naturen. Det finns inget annat alternativ kvar för mänskligheten.

Så låt oss göra det. Så på den här biten gräsmark, gör vi det, men bara i förgrunden. Med boskap gör vi stor påverkan för att härma naturen, och vi har gjort det, och se på det. Allt gräset täcker nu jorden som dynga, urin och skräp eller marktäckning. som varenda en av er som är trädgårdsmästare förstår. Och den jorden är redo att absorbera och hålla kvar regnet, för att lagra kol, och bryta ner metan. Och vi gjorde det, utan att använda eld för att skada jorden, och växterna kan växa fritt.

När jag förstod för första gången att vi som forskare inte hade något val annat än att använda den nedtalade boskapen för att komma till rätta med klimatförändring och ökenutbredning, stod jag inför ett riktigt dilemma: Hur skulle vi göra det? Vi har haft 10 000 år med extremt kunniga nomadiserande djurhållare som hållit samman och flyttat sina djur, men de hade skapat de stora öknarna i världen. Sedan hade vi 100 år av modern regn-vetenskap, och det hade accelererat ökenutbredningen, så som vi först upptäckte i Afrika och sedan bekräftade i USA, och som ni ser på den här bilden föreställande land som skötts av den federala regeringen. Uppenbarligen behövdes mer än att sätta ihop hjordar och flytta runt djuren, och människor, över tusentals år, har aldrig klarat av att hantera naturens komplexitet. Men vi som är biologer och ekologer hade aldrig stött på något så komplext som detta. Så istället för att uppfinna hjulet igen, började jag studera andra yrken för att se om någon hade. Och jag hittade planeringstekniker som jag kunde anpassa till vårt biologiska behov, och från dessa utvecklade jag vad vi kallar holistisk skötsel och planerat bete, en planeringsprocess, som verkligen tar hänsyn till hela naturens komplexitet och vår sociala, miljömässiga och ekonomiska komplexitet.

I dag har vi unga kvinnor som denna som utbildar byar i Afrika i hur de ska föra ihop sina djur i större hjordar, planera deras betning för att härma naturen, och där vi får dem att ha sina djur över natten - vi föser dem på ett rovdjursvänligt sätt, eftersom vi har mycket land, och så vidare - och där de gör detta och håller dem över natten för att bereda odingsmarken, får vi dessutom mycket stora ökningar i uttag av gröda.

Låt oss titta på några resultat. Den här marken ligger nära land som vi sköter i Zimbabwe. Den har precis haft fyra månader av väldigt bra regnväder detta år, och är på väg in i den långa torrperioden. Men som ni ser, allt regn, nästan allt, har dunstat från markytan. Deras flod är uttokad trots att regnen precis har slutat och vi har 150 000 människor på nästan permanent nödhjälp. Låt oss nu förflytta oss till vårt land intill samma dag, med samma nederbörd, och titta på detta. Vår flod flyter och är sund och ren. Det är bra. Gräset, buskarna, träden, djurlivet, allt är nu mer produktivt, och vi har praktiskt taget ingen rädsla för torra år. Och vi åstadkom detta genom att öka antalet boskap och getter med 400 procent, och genom att planera betandet så att det härmar naturen och integrera det med alla elefanter, bufflar, giraffer och andra djur som vi har. Men innan vi började, såg vårt land ut så här. Den här platsen var bar och döende i över 30 år oavsett hur mycket det regnade. Okej? Titta på det markerade trädet och observera förändringen när vi använder boskap för att imitera naturen. Detta var en annan plats som också har varit bar och döende, och vid roten av det markerade lilla trädet, hade vi tappat nästan 30 centimeter av jord. Okej? Och återigen, titta på förändringen genom att bara använda boskap för att imitera naturen. Och det ligger träd där inne nu, eftersom den bättre marken nu attraherar elefanter, etc. Den här marken i Mexiko befann sig i ett förfärligt tillstånd, och jag var tvungen att märka kullen eftersom förändringen är så omvälvande.

(Applåder)

Jag började hjälpa en familj i Karooöknen på 70-talet att förändra öknen som ni ser till höger här tillbaks till gräsland, och tack och lov, nu äger deras barnbarn marken med hopp om framtiden. Och titta på den fantastiska förändringen på den här, där flodbädden har fullständigt återställts genom inget annat än att boskap har imiterat naturen, och återigen, brukar den tredje generationen av den familjen denna mark med flaggan i topp.

De stora gräsmarkerna i Patagonien förändras till öken som ni ser här. Mannen i mitten är en Argentinsk forskare, och han har dokumenterat den stadiga minskningen av den marken under samma period som de har reducerat antalet får. De skapade en hjord på 25 000 får, som verkligen imiterade naturen med planerat betande, och de har dokumenterat en 50-procentig ökning av markens produktivitet under det första året.

Vi har nu på det våldsamma Afrikas horn bönder som planerar betandet för att imitera naturen och som öppet säger att det är deras enda hopp att kunna rädda sina familjer och sin kultur. Nittiofem procent av den marken kan bara föda människor genom djur.

Jag påminner er om att jag talar om det mesta av världens land som kontrollerar vårt öde, inklusive den mest våldsamma regionen i världen, där bara djur kan föda människor från omkring 95 procent av marken. Det vi gör globalt skapar klimatförändring lika mycket som fossila bränslen, tror jag, kanske till och med mer än fossila bränslen. Men vad värre är, det orsakar svält, fattigdom, våld, social misär och krig, och medan jag talar till er, lider och dör millontals, män, kvinnor och barn. Och om detta fortsätter, kommer vi knappast kunna stoppa klimatförändringen, även efter det att vi har slutat använda fossila bränslen.

Jag tror att jag har visat er hur vi kan arbeta med naturen till en mycket låg kostnad för att återställa allt detta. Vi håller redan på att göra det på cirka 15 miljoner hektar på fem kontinenter, och människor som förstår mycket mer om kol än vad jag gör beräknar att, för att illustrera, om vi gör vag jag har visat er här, kan vi ta tillräckligt mycket kol ur atmosfären och på ett säkert sätt lagra det i gräsmarkernas jordar i tusentals år, och om vi gör det på bara ungefär hälften av jordens gräsmarker, det jag har visat er, kan vi ta oss tillbaks till förindustriella nivåer, medan vi föder människor. Jag kan knappast tänka på någonting som ger mer hopp för vår planet, för era barn, och deras barn, och för hela mänskligheten.

Tack så mycket.

(Applåder) Tack så mycket. (Applåder)

Tack, Chris.

Chris Anderson: Tack så mycket. Jag har, och är säker på att alla här har, A) hundra frågor, B) vill krama dig. Jag ska bara fråga en snabb fråga: När ni påbörjar detta och tar in en djurhjord är det öken. Vad äter de? Hur fungerar den delen? Hur börjar ni?

Allan Savory: Vi har gjort detta länge nu och den enda gången vi har behövt förse med forder är under återtagandet av gruvor, där det är 100 procent bart. Men för många år sedan, tog vi den värsta marken i Zimbabwe, och jag erbjöd en 5-punds sedel under en hundra kilometers resa om någon kunde hitta ett grässtrå under en hundra kilometers resa, och på den marken, trefaldigade vi antalet djur, under det första året utan foder, bara genom rörelsen, imitera naturen, och använda en sigmoid kurva, den principen, är en aning för teknisk för att förklara här, men bara genom det.

CA: Jag skulle vilja — jag menar, detta är en så intressant och viktig idé. De bästa människorna i vår blogg kommer att prata med dig och försöka att — jag vill ha mer om det här som vi kan dela tillsammans med föredraget. AS: Fantastiskt.

CA: Detta är ett fantastiskt föredrag, verkligen ett fantastiskt föredrag, och jag tror att du hörde att vi alla hejar på dig på din resa. Tack så mycket. AS: Tack så mycket, tack, tack Chris.

(Applåder)