Yuval Noah Harari
3,186,912 views • 17:08

För 70 000 år sedan var våra förfäder oansenliga djur. Den viktigaste kunskapen om förhistoriska människor är att de var oviktiga. Deras inflytande på världen var inte mycket större än maneternas eller eldflugornas eller hackspettarnas. Idag däremot, styr vi planeten. Och frågan är: Hur kom vi därifrån hit? Hur omvandlade vi oss från obetydliga apor, upptagna med sina egna bestyr i ett av Afrikas hörn, till jordens härskare?

Vanligtvis letar vi efter skillnader mellan oss och alla andra djur på den individuella nivån. Vi vill tro — jag vill tro — att jag har något särskilt, i min kropp, i min hjärna, som gör mig överlägsen en hund, eller en gris, eller en schimpans. Men sanningen är att på den individuella nivån är jag pinsamt lik en schimpans. Och sätter man mig och en schimpans tillsammans på en öde ö, och vi tvingas kämpa för vår överlevnad för att se vem som klarar sig bäst, skulle jag definitivt satsa på schimpansen, inte på mig själv. Och det är inget fel på mig personligen. Jag antar att om man tog nästan vem som helst av er, och satte er själva med en schimpans på någon ö, skulle schimpansen klara sig mycket bättre.

Den verkliga skillnaden mellan människor och alla andra djur är inte på den individuella nivån; den är på den kollektiva nivån. Människor styr planeten eftersom de är de enda djuren som kan samarbeta både flexibelt och i mycket stora grupper. Nå, det finns andra djur — som de sociala insekterna, bin, myror — som kan samarbeta i stora grupper, men de gör det inte flexibelt. Deras samarbete är väldigt stelt. Det finns egentligen bara ett sätt för en bikupa att fungera. Och om en ny möjlighet eller fara dyker upp, kan inte bin bygga om sitt sociala system över en natt. De kan till exempel inte avrätta drottningen och etablera en republik av bin, eller en kommunistisk diktatur av arbetarbin.

Andra djur, som de sociala däggdjuren — vargar, elefanter, delfiner, schimpanser — kan samarbeta mycket mer flexibelt, men bara i små grupper, eftersom samarbete bland schimpanser är baserat på intim kännedom mellan individer. Jag är en schimpans och du är en schimpans, och jag vill samarbeta med dig, behöver jag känna dig personligen. Vad för sorts schimpans är du? Är du en snäll schimpans? Är du en ondskefull schimpans? Är du pålitlig? Om jag inte känner dig, hur kan jag samarbeta med dig?

Det enda djur som kombinerar de två förmågorna att samarbeta både flexibelt och i mycket stora grupper är vi, homo sapiens. En mot en, eller till och med tio mot tio, kan schimpanser kanske vara bättre än oss. Men ställer man 1000 människor mot 1000 schimpanser vinner människorna lätt, av den enkla anledningen att tusen schimpanser inte kan samarbeta alls. Försöker man sedan klämma in 100 000 schimpanser på Oxford Street, eller Wembley Stadium, Himmelska fridens torg eller Vatikanen, blir det kaos, totalt kaos. Föreställ er Wembley Stadium med 100 000 schimpanser. Total galenskap.

Som kontrast samlas vanligtvis tiotusentals människor där, och det brukar inte resultera i kaos. Resultatet är extremt sofistikerade och effektiva nätverk av samarbete. Alla de stora mänskliga prestationerna genom historien, vare sig det handlar om pyramidbyggen eller att flyga till månen, har inte baserats på individuella förmågor utan på denna förmåga att samarbeta flexibelt i stora grupper.

Tänk bara på det tal jag håller nu: Jag står här framför en publik på ungefär 300-400 personer, de flesta av er är främlingar för mig. Jag känner inte heller alla de som har organiserat och arbetat på detta evenemang. Jag känner inte piloten eller planets besättning som flög mig hit till London igår. Jag känner inte människorna som uppfann och tillverkade den här mikrofonen och dessa kameror, som spelar in det jag säger. Jag känner inte människorna som skrev alla de böcker och artiklar som jag läste i förberedelse för det här talet. Och jag känner verkligen inte alla de människor som kanske ser det här talet på internet någonstans i Buenos Aires eller New Delhi.

Men trots att vi inte känner varandra, kan vi arbeta tillsammans för att skapa detta globala utbyte av idéer. Detta är något schimpanser inte kan. De kommunicerar förstås, men man ser aldrig en schimpans resa till en avlägsen flock av schimpanser för att hålla ett tal om bananer eller elefanter, eller något annat som kanske intresserar schimpanser. Samarbete är förstås inte alltid något fint; alla de fruktansvärda saker människor har gjort genom historien — och vi har gjort en del riktigt fruktansvärda saker — alla dessa ting är också baserade på storskaligt samarbete. Fängelser är system av samarbete; slakthus är system av samarbete; koncentrationsläger är system av samarbete. Schimpanser har inte slakthus och fängelser och koncentrationsläger.

Låt oss anta att jag har lyckats övertyga er om att vi nog styr världen för att vi kan samarbeta flexibelt i stora grupper. Nästa fråga som omedelbart uppstår i den nyfikne lyssnarens sinne är: Exakt hur gör vi det? Vad gör att bara vi, bland alla djur, kan samarbeta på ett sådant sätt? Svaret är vår fantasi. Vi kan samarbeta flexibelt med ett oräkneligt antal främlingar, eftersom endast vi, bland alla djur på planeten, kan skapa och tro på fiktion, fiktiva historier. Och så länge alla tror på samma fiktiva historier, alla lyder och följer samma regler, samma normer, samma värderingar.

Alla andra djur använder sina kommunikationssystem enbart för att beskriva verkligheten. En schimpans säger kanske, "Titta! Ett lejon, vi flyr!" Eller, "Titta! Ett bananträd där borta! Vi hämtar bananer!" Människor å andra sidan använder sitt språk inte enbart för att beskriva världen utan också för att skapa nya verkligheter, fiktiva verkligheter. En människa kan säga, "Titta, det finns en gud ovan molnen! Och om du inte gör som jag säger, kommer Gud att straffa dig när du dör och skicka dig till helvetet." Och om ni alla tror på denna historia som jag har uppfunnit, kommer ni att följa samma normer och lagar och värderingar, och ni kan samarbeta. Det är något bara människor kan. Ni kan aldrig övertyga en schimpans om att ge er en banan med löftet om, "...när du dör kommer du till schimpanshimlen..." (Skratt) "...och du får massor av bananer för dina goda handlingar. Så ge mig nu denna bananen." Ingen schimpans kommer någonsin att tro en sådan historia. Bara människor tror på sådana historier, och det är därför vi styr världen, medan schimpanser är inlåsta i djurparker och laboratorier.

Nu kanske ni anser att det är acceptabelt att ja, inom religion samarbetar människor genom att tro på samma historier. Miljoner människor samlas för att bygga en katedral eller en moské eller kämpa i ett korståg eller jihad, eftersom de alla tror på samma historier om Gud och himlen och helvetet. Men vad jag vill understryka är att exakt samma mekanism ligger bakom alla former av storskaligt mänskligt samarbete, inte bara inom religion.

Ta till exempel det juridiska området. De flesta rättssystem i världen idag är baserade på mänskliga rättigheter. Men vad är mänskliga rättigheter? Mänskliga rättigheter, precis som Gud och himlen, är bara en historia vi uppfunnit. De är inte en objektiv verklighet; de är inte någon sorts biologisk effekt hos homo sapiens. Ta en människa, skär upp honom, se efter inuti, man hittar hjärta, njurar, neuroner, hormoner, DNA, men man hittar inga rättigheter. Det enda stället där man hittar rättigheter är i historierna som vi skapat och spridit under de senaste århundradena. De må vara väldigt positiva historier, väldigt bra historier, men de är fortfarande bara fiktiva historier som vi uppfunnit.

Samma sak gäller inom politiken. De viktigaste faktorerna i modern politik är stater och nationer. Men vad är stater och nationer? De är inte en objektiv verklighet. Ett berg är en objektiv verklighet. Man kan se det, röra vid det, till och med lukta på det. Men en nation eller en stat, som Israel eller Iran eller Frankrike eller Tyskland, det är bara en historia vi uppfunnit och blivit extremt fästa vid.

Samma sak gäller inom ekonomi. De viktigaste aktörerna i den globala ekonomin idag är företag och bolag. Många av er arbetar kanske för ett bolag, som Google eller Toyota eller McDonald's. Exakt vad är dessa saker? De är vad advokater kallar rättsliga fiktioner. De är historier som skapats och underhållits av de mäktiga magiker vi kallar advokater. (Skratt) Och vad sysslar bolag med hela dagarna? Först och främst försöker de tjäna pengar. Men vad är pengar? Återigen, pengar är inte en objektiv verklighet; de har inget objektivt värde. Ta denna gröna pappersbit, dollarsedeln. Titta på den — den har inget värde. Man kan inte äta den, inte dricka den, inte ha den på sig. Men så kom dessa berättelsernas mästare — de stora bankirerna, finansministrarna, statsministrarna — och de berättar en mycket övertygande historia: "Ser ni denna gröna pappersbit? Den är faktiskt värd tio bananer." Och om jag tror på det, och du tror på det, och alla tror på det, fungerar det faktiskt. Jag kan ta denna värdelösa pappersbit, gå till matbutiken, ge den till en total främling som jag aldrig mött förut, och i utbyte få riktiga bananer som jag faktiskt kan äta. Detta är något fantastiskt. Det skulle aldrig fungera med schimpanser. Schimpanser driver byteshandel förstås: "Ja, du ger mig en kokosnöt, jag ger dig en banan." Det kan fungera. Men, du ger mig en värdelös papperslapp och förväntar dig en banan i utbyte? Aldrig! Vad tror du jag är? En människa? (Skratt)

Pengar är faktiskt den mest framgångsrika historia som någonsin skapats och berättats av människor, eftersom det är den enda historia som alla tror på. Alla tror inte på Gud, alla tror inte på mänskliga rättigheter, alla tror inte på nationalism, men alla tror på pengar, och på dollarsedeln. Ta till och med Osama Bin Laden. Han hatade amerikansk politik, amerikansk religion och amerikansk kultur, men han hade inga invändningar mot amerikanska dollar. Han var faktiskt ganska fäst vid dem. (Skratt)

Så som avslutning: Vi människor styr världen för att vi lever i en dubbel verklighet. Alla andra djur lever i en objektiv verklighet. Deras verklighet består av objektiva enheter, som floder och träd och lejon och elefanter. Vi människor lever också i en objektiv verklighet. Även i vår värld finns floder och träd och lejon och elefanter. Men genom århundradena har vi ovanpå denna objektiva verklighet konstruerat ett lager till av fiktiv verklighet, en verklighet som består av fiktiva enheter, som nationer, gudar, pengar, bolag. Och det fantastiska är att genom historiens gång blev denna fiktiva verklighet mer och mer mäktig så att de mäktigaste krafterna i världen idag är dessa fiktiva enheter. Idag är överlevnaden för floder och träd och lejon och elefanter beroende av fiktiva enheters beslut och önskningar, som Förenta Staterna, Google, Världsbanken — enheter som bara existerar i vår egen fantasi.

Tack. (Applåder)

Bruno Giussani: Yuval, du har precis släppt en ny bok. efter Sapiens skrev du en till, och den finns på hebreiska, men är ännu inte översatt till...

Yuval Noah Harari: Jag arbetar just nu på en översättning.

BG: Om jag har förstått rätt säger du i boken att de stora genombrott vi upplever just nu inte bara kan göra våra liv bättre, men de kommer att skapa — och jag citerar — "...nya klasser och nya klasskamper precis som den industriella revolutionen gjorde." Kan du berätta mer?

YNH: Ja. I den industriella revolutionen såg vi skapelsen av en ny klass, stadsproletariatet. Och mycket av den politiska och sociala historien de senaste 200 åren handlade om vad som skedde med denna klass, och de nya problemen och möjligheterna. Nu ser vi skapelsen av en ny enorm klass av oanvändbara människor. (Skratt) När nu datorer blir bättre och bättre inom fler och fler områden, finns en distinkt möjlighet att datorer presterar mer än vi i de flesta uppgifter, och gör människor överflödiga. Då blir den stora politiska och ekonomiska frågan för 2000-talet "Vad behöver vi människor till?", eller åtminstone, "Vad behöver vi så många människor till?"

BG: Har du ett svar i boken?

YNH: Just nu är bästa gissningen att hålla dem nöjda med droger och dataspel... (Skratt) men det låter inte som en tilltalande framtid.

BG: Ok, så det du säger i boken och här är att trots alla diskussioner kring bevisen för ökande ekonomisk ojämlikhet, är vi bara i början av processen?

YNH: Det är ingen profetia; det är att se alla sorters möjligheter framför oss. En möjlighet är uppkomsten av en enorm klass av oanvändbara människor. En annan möjlighet är människors uppdelning i olika biologiska kaster, där de rika uppgraderas till närapå gudar, och de fattiga degraderas till denna nivå av oanvändbara människor.

BG: Det känns som om det blir ett nytt TED-tal om något år. Tack, Yuval, för att du reste hit.

YNH: Tack! (Applåder)