Temple Grandin: Världen behöver alla sorters hjärnor

Jag vill börja med att prata lite om just vad autism är. Autism har ett brett spektrum som går från väldigt gravt, där barnet inte talar hela vägen upp till geniala forskare och ingenjörer. Och jag känner mig faktiskt hemma här. För här finns det mycket autismgenetik. Det finns inga... (Applåder)

Det är ett spektrum av karaktärsdrag. När går man från nörd till någon med Aspergers syndrom, vilket är mild autism? Einstein och Mozart och Tesla skulle antagligen alla fått diagnosen autismspektrum idag. Och något som verkligen är viktigt för mig är att få dessa barn att bli de som uppfinner nya energilösningar som Bill Gates pratade om i morse.

Om man försöker att förstå autism, och djur - och jag vill berätta om olika sätt att tänka på - så kan man inte enbart använda ord. Jag tänker bildligt. Jag tänker inte i ord. Saken med det autistiska sinnet är att det fokuserar på detaljer. Här är ett test där man antingen väljer de stora eller små bokstäverna. Det autistiska sinnet väljer ut de mindre mycket snabbare.

Den normala hjärnan ignorerar detaljerna. Till exempel, bygger man en bro är detaljerna viktiga eftersom den faller om man ignorerar dem. Jag oroar mig för att mycket politik idag börjar bli alltför abstrakt. Folk slutar titta på det verkligt jordnära jobbet. Det oroar mig när många skolor tar bort de praktiska lektionerna eftersom bild, och liknande ämnen var de jag var bäst på.

I mitt arbete med boskap, så märkte jag många saker andra ofta missar som skrämmer boskapet. Till exempel, den här flaggan som vajade utanför veterinärkontoret. Kossorna skulle säkert ha rivit ned hela huset. Allt man behövde göra var att flytta på flaggan. Det var snabba rörelser - kontrast. När jag började arbeta i tidigt 70-tal, gick jag rakt ned i vallarna för att se vad boskapet såg. Folk tyckte att det var galet. En jacka på stängslet kunde skrämma dem. Skuggor kunde skrämma dem, eller en slang på golvet. Andra uppmärksammade inte sånt, som en kedja hängandes från taket och det visas väldigt tydligt i filmen.

Jag gillade faktiskt filmen, hur dem återskapade alla mina projekt. Det är nördsidan Mina teckningar kom med i filmen också. Och den heter faktiskt Temple Grandin, inte Thinking In Pictures. [tänka bildligt]

Så, vad är att tänka bildligt? Det är bokstavligen att se filmer i ditt huvud. Mitt huvud funkar som bilder på Google. När jag var liten visste jag inte att det skilde sig från andra - jag trodde alla tänkte så. Och sen när jag skrev min bok, Thinking in Pictures, började jag intervjua andra om hur de tänkte. Jag var förvånad att upptäcka att jag tänkte på ett annorlunda sätt. Som om jag säger, "Tänk på ett kyrktorn." tänker de flesta på ett typiskt kyrktorn. Det kanske inte är sant här inne, men det kommer att stämma i många olika sammanhang. Jag ser bara specifika bilder som dyker upp i mitt minne, precis som Google för bilder. I filmen har dem en jättebra scen där någon säger "sko", och ett helt gäng 50- och 60-taliga skor dyker upp i mitt huvud.

Okej, där är kyrkan från min hemstad. Så specifikt. Här är fler, från Fort Collins. Vad sägs om några kända kyrkor? De bara dyker upp, ungefär så här. Bara väldigt snabbt, som bilder på Google. En åt gången. Så tänker jag, okej, då kanske det snöar eller så har vi åska och jag kan ta det och se som en film.

Bildligt tänkande kan vara väldigt värdefullt i mitt jobb, som designare av slakterier och nötfarmar. Jag har arbetat väldigt mycket med att förbättra hur boskap behandlas på slakterier. Jag tänker inte ta upp några äckliga slaktbilder - det ligger på Youtube om ni vill se det. Något som jag kunde utnyttja i mitt designande var att jag faktiskt kunde "testköra" utrustning i mitt huvud. Precis som virtual reality på en dator. Här är en flygbild av ett av mina projekt, som återskapades i filmen. Det var väldigt häftigt. Det fanns många med Asperger eller med autism, som jobbade på filmen. (Skratt) En av de saker som oroar mig är vart den yngre generationen av dessa människor tar vägen. De hamnar inte i Silicon Valley, där de hör hemma. (Skratt) (Applåder)

En sak jag lärde mig väldigt tidigt var att eftersom jag inte var så social, var att jag behövde sälja mitt arbete, inte mig själv. Jag sålde mitt arbete med nötkreatur genom att visa mina teckningar, mina bilder. En annan sak som hjälpte mig, som barn var att man verkligen lärde sig hur man skulle bete sig på 50-talet Man fick lära sig att inte ta saker från hyllorna i en affär och leka med dem.

Numera, när barnen kommer in i trean eller fyran, så kanske man ser att det här barnet tänker "bildligt" - att rita i perspektiv, så här. Jag skulle vilja understryka att inte varje autistiskt barn kommer att tänka på det här viset. Här är en magnetröntgenbild jag tog ett par år sedan och jag brukade skämta om att jag hade en gigantisk internet-ledning som gick djupt in i mitt syncentrum. Denna teknik mäter blodflödet i hjärnan. Min stora internetförbindelse är två gånger så stor som kontrollbilden. Den röda linjen här, är jag, och de blåa linjerna är en kontroll, matchad efter kön och ålder. Där har jag en jättestor en, och kontrollbilden, den blåa, har en jätteliten en.

En del av undersökningarna visar just nu är att människor på autismspektrat tänker främst med syncentrat. Saken är att den bildliga tänkaren bara är en enda typ av sinne. Autism tenderar att vara specialiserat. Bra på en sak, dåligt på annat. Jag var väldigt dålig på algebra. Så jag fick aldrig plugga geometri eller trigonometri. Det var ett stort misstag. Jag möter många ungar som borde skippa algebra och gå direkt till geometri och trigonometri.

Ett annat sorts tänkande är mönstertänket. Mer abstrakt. Dessa är ingenjörer, eller datorprogrammerare. Detta är mönstertänkande. Denna syrsa är gjord från ett enstaka pappersark ingen tejp, inga klipp. Och där i bakgrunden syns mönstret för att vika den. Dessa är de olika tankesätten: fotorealistiska bildliga tänkare, som jag Mönstertänkare, musik- och mattesinnen. Vissa av dessa har lässvårigheter. Man lär också se denna problematik hos barn med dyslexi. Man uppfattar dessa olika typer av tänkande. Sen finns det ett språkligt tänkande. Dessa vet allt,

om allt. En annan grej är känselproblem. Jag tvekade om att ha en mikrofon i ansiktet. Jag kom hit en halvtimme i förväg så att jag kunde vänja mig vid den. De böjde den så att den inte rörde vid min kind. Men känsla är ett problem. Vissa barn ogillar ljus, andra är känsliga för ljud. Ni vet, det kommer variera.

Jag har förstått mycket från bildligt tänkande om djurens sinne. Tänk efter. Ett djur tänker baserat på känsla, inte ord. Det tänker bildligt. Tänker med ljud. Med lukter. Tänk vad mycket information som finns på en brandpost. Han vet vem som har varit där, när de var där. Är det en vän eller fiende, eller någon att para sig med Det finns massvis med information på brandposten Det är väldigt detaljerad information. När man ser på alla dessa detaljer förstår man lite mer om djuren.

Djurens tänkande, och också mitt sinne placerar känselbaserad information i kategorier. Man på en häst, eller en man på marken är två helt olika saker. Man kan ha en häst som har misshandlats av ryttaren. De beter sig vettigt hos veterinären eller när man ska sko den, men det går inte att rida. Man kan ta en annan häst, som blev slagen när de skodde honom och han blir vettskrämd för allt på marken hos veterinären, men det går att rida på honom. Kor är på samma sätt. En man på en häst och en gående man är två helt olika saker. Just eftersom de ser olika ut. Jag ville peka ut hur specifikt det verkligen är.

Den här förmågan att kategorisera är något som många verkar sakna. När jag feltestar utrustningen eller försöker fixa ett problem i en fabrik verkar andra inte kunna lista ut, om det är ett problem med träningen eller om det är ett problem med verktygen. Att kunna skilja problem med utrustningen från problem med folket. Jag har märkt att många har svårt med det. Tänk er att jag listar ut att det är ett problem med utrustningen. Är det ett litet problem, som jag kan fixa? Eller är det ett stort problem i hela systemet? Många har problem med att förstå det här.

Ta en titt på något som att lösa säkerhetsproblem på flygplan. Jag är faktiskt förmånskund hos flygbolagen. Jag flyger jättemycket, och om jag jobbade på Luftfartsverket, vad skulle jag titta på? Jag skulle titta på flygplanens bakre vinge. Under de senaste 20 åren har fem dödliga flygkrascher orsakats av att den bakre vingen gick sönder på något sätt. Det handlar om baken, helt enkelt. Och när piloten vandrar omkring planet, så kan de inte se allt det där inuti den bakre vingen. Ni vet, allt eftersom jag tänker på det, får jag upp en massa specifik information. Väldigt specifikt. Tänkande från botten upp. Jag tittar på små bitar, och pusslar ihop dem.

Det här är en häst som var väldigt rädd för svarta cowboyhattar. Någon med en svart cowboyhatt hade misskött honom. Vita cowboyhattar, det var lugnt. Grejen är att hela världen måste få alla typer av hjärnor att arbeta tillsammans. Vi måste arbeta med att utveckla alla typer av tänkande. Och något som verkligen förargar mig, är att när jag reser runt och talar om autism ser jag massvis med smarta, nördiga ungar. De är helt enkelt inte speciellt sociala. Och ingen arbetar med att utveckla deras intresse i något som vetenskap.

Här kommer jag tillbaka till min naturvetenskapslärare från högstadiet. I filmen har dem återskapat honom på ett utmärkt sätt. Jag var lite utanför i skolan. I högstadiet brydde jag mig inte alls om att plugga, förrän jag pluggade naturvetenskap med Mr Carlock. Han kallas Dr Carlock i filmen. Han utmanade mig verkligen med en uppgift om optiska illusioner. Det visar att man verkligen måste ge ungdomar intressanta saker att arbeta med. En sak som jag tycker att TED borde göra är att berätta för skolor om sina föreläsningar och alla andra bra saker på internet som kan intressera dessa ungar. För jag ser många sådana smarta, nördiga barn och dessa lärare ute på landet, och i vissa delar av landet utanför områden med mycket teknisk industri - dessa lärare vet inte vad de ska göra med ungarna. De hamnar inte på rätt spår.

Grejen är att man kan få någon att analysera och tänka kognitivt eller så kan man utveckla dem att vara mer sociala. Vad mycket forskning visar gällande autism är att det kanske finns extra utrymme i en verkligt genial hjärna, och att man förlorar en del av den sociala aspekten. Det är lite av ett val mellan akademiskt och socialt intellekt. Det är ett val som kan gå i grader, där det mest extrema innebär att man inte pratar över huvud taget. I en typisk människas hjärna täcks det bildliga tänkandet över av språket.

Den här bilden kommer från en studie av Dr Bruce Miller. Han studerade patienter med Alzheimers som hade frontallobsdegeneration. Demensen bröt ned språkcentrum i hjärnan. En av patienterna målade det här. Han hade arbetat hela sitt liv som bilmekaniker. Här då. Van Gogh visste inte mycket om fysik, och det här tycker jag är väldigt intressant, att man funnit att det här vågiga mönstret följer en statistisk studie om turbulens. Man inser att det kanske är möjligt att några av dessa matematiska mönster finns i våra egna huvud.

När jag jobbade med Wolframgrejerna, så antecknade jag mycket, och jag skrev ned sökord jag kunde använda på nätet eftersom jag tänkte att det kunde passa med mina autismföreläsningar. Man måste utmana ungarna med intressanta saker. Nu har man tagit bort metallslöjd, och bild som ämne i skolorna. Bilden var det jag var bäst på i skolan.

Vi får inte glömma alla dessa olika typer av hjärnor. Och vi måste verkligen arbeta med dessa olika sinnen, just eftersom vi kommer att behöva denna typ av folk i framtiden. Tänk på det här med arbete. Så min lärare fick mig att plugga hårdare när jag brukade strunta i skolan. Men under den tiden jobbade jag, och fick erfarenhet. Många smarta ungar har inte lärt sig sådant grundläggande, som att komma i tid. Det lärde jag mig när jag var åtta år. Eller bordsskick på en söndagsmiddag. Det lärde jag mig också när jag var väldigt ung. När jag var 13 arbetade jag på ett skrädderi, sydde kläder. Jag jobbade som praktikant under högskoletiden och byggde saker. Jag lärde mig också hur man utförde uppgifter.

När jag var liten ville jag mest rita hästar. Min mamma sade, "Varför ritar vi inte något annat?" Man måste lära sig att göra andra saker. Om en unge verkligen älskar Lego så bör man försöka få honom att bygga olika saker. Grejen med det autistiska sinnet är att det brukar vara väldigt fokuserat. Om ett barn älskar sportbilar så bör man försöka använda det i matten. Kanske man ska försöka räkna ut hur lång tid det tar sportbilen att åka någonstans. Med andra ord: Använd fixeringen! Vi måste använda detta för att motivera ungar. Jag brukade bli väldigt trött på lärare speciellt när man kommer längre inåt i USA, som inte visste vad man skulle göra av dessa smarta ungar. Jag blir urled på det.

Vad kan en bildlig tänkare arbeta med som vuxen? Grafisk design, eller allt möjligt med datorer kanske jobba som fotograf, eller i industriell design. Mönstertänkare, de kan bli matematiker, eller mjukvarudesigners datorprogrammerare - alla dessa typer av saker. Sen har man dem rent verbala hjärnorna. De blir utmärkta journalister, eller skådespelare. Saken med att vara autistisk, jag menar, jag behövde lära mig att vara social, på samma sätt som man övar till en teater. Det är liksom, man bara måste lära sig.

Vi måste arbeta med denna typ av elever. Och med det vill jag prata om mentorer. Min naturvetenskapslärare var inte en behörig lärare. Han var en rymdforskare från NASA. Vissa stater börjar nu titta på att göra det möjligt för någon med en examen i biologi eller kemi att börja arbeta som lärare i dessa ämnen. Det är väldigt viktigt. Vad jag märker är att de bra lärarna, för många av dessa ungar, bara kan arbeta på folkhögskolan. Vi måste få in dessa riktigt bra lärare i högstadiet, och på gymnasiet.

En annan sak som skulle kunna funka väldigt, väldigt bra är att det finns många som gått i pension efter att ha arbetat med mjukvara, som skulle kunna lära ut saker. Det gör ingen skillnad om vad de lär ut är lite föråldrat eftersom vad man behöver göra är endast att sätta igång processen. Man aktiverar det barnet. Så fort ungen är igång, så kan han eller hon börja lära sig nya saker. Mentorer är väldigt viktiga. Jag måste verkligen understryka vad min naturvetenskapslärare gjorde för mig. Vi måste guida dem, och anställa dem.

Man måste ta in dem som praktikanter. Saken är dock med autism, eller Asperger-liknande sinnen att man måste vara specifik. Man kan inte bara säga, "Designa något nytt." Man måste ge dem en specifik uppgift. Kanske säga, "Tja, vi designar ju ett program för en mobiltelefon och det måste göra något specifikt. Och det får bara använda en viss mängd resurser." Så specifik måste man vara.

Ja, det var vad jag ville säga. Jag vill bara tacka alla för att ni kom. Det var underbart att vara här.

(Applåder)

Jaha, du har en fråga åt mig? Okej. (Applåder)

Chris Anderson: Tack så väldigt mycket! Du vet, du skrev en gång, och jag älskar det här citatet, "Om det skulle vara så att autism hade försvunnit från mänskligheten skulle man fortfarande stå och snacka runt en eld vid ingången till en grotta."

Temple Granding: Jamen, tänk dig vem som uppfann de första spjuten? Det var Aspergersnubben. Skulle man bli av med alla autistiska drag skulle det inte finnas något Silicon Valley, och energiproblemen skulle aldrig lösas. (Applåder)

CA: Jag skulle vilja fråga dig några fler frågor. Och om någon av dem känns fel så är det helt okej att bara säga, "Nästa fråga." Men om det är någon här som har ett barn med autism eller känner någon som har det och känner sig som om det finns ett avstånd mellan dem vad skulle du råda dem att göra?

TG: För det första måste man se till ålder. Vid två, tre eller fyra år ni vet, inget tal, inga sociala interaktioner så måste jag understryka att man inte ska vänta, utan börja ge dem en privat lärare direkt. Saken är att autism kommer i olika nivåer. Ungefär hälften av alla med diagnosen autismspektrum kommer inte att lära sig att prata, och kommer inte att arbeta i Silicon Valley, det vore inte vettigt för dem att göra.

Men sen har man de här smarta, nördiga barnen som några autismliknande drag och det är då man måste börja aktivera dem med att göra intressanta saker. Jag fick social interaktion genom ett delat intresse. Jag red hästar med andra barn. Jag byggde modellraketer med andra ungar, eller elektroniklabb och på 60-talet handlade det om att limma fast speglar på ett högtalarmembran för att göra en ljusshow. Det tyckte vi var väldigt häftigt.

CA: Är det orealistiskt för föräldrarna att hoppas eller tro att barnet kommer att älska dem, som de flesta skulle önska?

TG: Jag kan säga att barnet kommer vara lojalt. Om huset brinner ned kommer de springa in och dra ut föräldrarna.

CA: Men om man frågar de flesta människor vad som betyder mest för dem, lär de säga "mina barn" eller "min partner". Vad betyder mest för dig?

TG: För mig handlar det om de saker jag arbetar med och att de ska göra världen till en bättre plats. När ett autistiskt barns mamma kommer och säger, "Mitt barn åkte till högskolan på grund av din bok, eller på grund av en av dina föreläsningar." blir jag väldigt glad.

Ni vet, några av de slakterier jag jobbade med under 80-talet var helt fruktansvärda. Jag utvecklade ett enkelt poängsystem för slakterier. Man fick mäta resultat: hur många kossor föll, hur många kossor blev piskade, hur många råmar skallen av sig? Det är väldigt enkelt. Man tar ett par enkla observationer. Det har funkat väldigt bra. Jag blir nöjd med saker som verkligen förändrar något i världen. Vi behöver mer sånt, och mindre abstrakta grejer. (Applåder)

CA: När vi pratade över telefon sade du en sak som verkligen imponerade mig: du sade att du verkligen brydde dig om internetservrar. Berätta mer om det.

TG: Något som verkligen uppmuntrade mig när jag läste om det var att de innehåller så mycket kunskap. De är rena bibliotek. För mig är kunskap oerhört värdefullt. För kanske 10 år sedan översvämmades vårt lokala bibliotek. Det här är alltså innan internet verkligen växte till sig. Jag blev upprörd över alla böcker som förstördes, just eftersom det var kunskap som förstördes. Serverfarmar, eller datacenter är jättestora bibliotek med kunskap.

CA: Temple, jag vill bara säga att det har varit väldigt roligt att ha dig här.

TG: Tack så mycket! Tack. (Applåder)