Stephen Coleman: Den moraliska faran med icke-dödliga vapen.

Vad jag vill prata om med er om idag är några av de problem som militären i västvärlden -- Australien, USA, Storbritanien och så vidare -- möter i några av de uppdrag som de genomför just nu i den moderna världen. Om ni betänker dessa saker som vi har skickat australiensiska militärer till de senaste åren, vi har det uppenbara såsom Irak och Afghanistan, men vi har också saker som Östtimor och Salomonöarna och så vidare.

Och många av dessa insatser som vi faktiskt skickar militären till nu för tiden är inte traditionella krig. Faktum är att många av uppgifterna som vi ber militären att utföra i dessa situationer är sådana att i de egna länderna, Australien, USA och så vidare, skulle dessa utföras av poliser. Så det finns en hel hög med problem som dyker upp för militärens personal i dessa situationer, eftersom de gör saker som de inte har blivit ordentligt tränade till, och de utför saker där de som vanligen utför dessa i de egna länderna har blivit väldigt annorlunda tränade att göra och väldigt annourlunda utrustade inför.

Det finns en uppsjö av anledningar varför vi faktiskt skickar militärer snarare än poliser för att utföra dessa jobb. Om Australien behövde skicka tusen personer imorgon till Västra Papua till exempel, då har vi inte tusen poliser som bara väntar och kan åka imorgon men vi har faktiskt tusen soldater som kan åka. Så när vi behöver skicka någon, då skickar vi militären -- eftersom de finns där, de är tillgängliga och för tusan, de är vana att åka iväg och göra saker som dessa, klara sig själva och inte ha allt det där extra stödet. I den meningen är de kapabla att göra det. Men de är inte tränade på samma sätt som polisen är och de är verkligen inte utrustade på samma sätt som polisen är.

Och detta har skapat massor av problem för dem när de hanterar dessa problem. En särskild fråga som dyker upp och som jag är särskilt intresserad av är frågan huruvida vi borde, när vi skickar militär personal på dessa typer av uppdrag, utrusta dem annourlunda, och i synnerhet om vi borde ge dem tillgång till några av de typer av icke-dödliga vapen som polisen har. Eftersom de till viss del har samma typ av uppgifter, borde de kanske ha några av de sakerna.

Och naturligtvis, det finns ett stort antal platser där man skulle tro att dessa saker skulle vara mycket användbara. Till exempel, där man har militära kontrollpunkter. Om personer närmar sig dessa kontroller och om militären där är osäkra på om denne person är fientlig eller inte. Säg att en person närmar sig, och de frågar sig, "Är detta en självmordsbombare eller inte?" Har de någonting gömt under kläderna? Vad kommer att hända? De vet inte om personen är fientlig eller inte. Om denna person inte följer instruktioner kan det sluta med de blir skjutna för att det sedan upptäcka antingen, ja, vi sköt rätt person, eller, nej, det var bara en oskyldig person som inte förstod vad som pågick. Om de hade haft icke-dödliga vapen skulle de ha sagt, "Vi kan använda dem i den typen av situation. Om vi skjuter någon som inte är fientlig, har vi åtminstonde inte dödat dem."

Ännu en situation. Detta foto är faktiskt från ett av uppdragen i Balkan under det sena 90-talet. Situationen är lite annourlunda där de kanske vet att någon är fientlig, där de har någon som skjuter mot dem eller gör något annat som är tydligt fientligt, kastar sten eller så. Men om de svarar, finns det en uppsjö av andra personer omkring som är oskyldiga och kanske blir skadade -- blir indirekta förluster som militären helst inte vill prata om. Igen skulle de säga, "Om vi hade tillgång till icke-dödliga vapen, om vi vet att någon är fientlig, kan vi göra något för att ta itu med dem och veta att om vi träffar någon annan runt omkring, kommer vi igen, åtminstone inte döda dem."

Ett annat förslag har varit, eftersom vi sätter ut så många robotar i fältet ser vi att tiden närmar sig där de faktiskt kan skicka ut autonoma robotar i fält. Dessa kommer att fatta sina egna beslut gällande vem som skall skjutas eller ej utan någon människa med i beslutet. Och förslaget är då, om vi skickar ut robotar och tillåter dem att göra detta, är det kanske en god idé, igen om de är beväpnade med icke-dödliga vapen så om roboten fattar ett dåligt beslut och skjuter fel person, har vi igen, faktiskt inte dödat dem.

Det finns en stor variation av olika icke-dödliga vapen, några som uppenbarligen finns tillgängliga nu, och några som är under utveckling. Ni har traditionella typer så som pepparspray, O.C spray uppe i toppen där, och Tasers (elpistoler) här borta. Den uppe i toppen där är faktiskt en skinande laser som är avsedd att förblinda en person tillfälligt och förvirra dem. Ni har icke-dödliga hagelpatroner som innehåller gummikulor istället för de traditionella av metall. Och denna i mitten, den stora lastbilen, kallas faktiskt för Active Denial System (Aktivt stoppsystem) -- något som USA:s militär jobbar på just nu.

Det är i grunden en stor mikrovågssändare. Det är den klassiska idén om en värmestråle. Den når ut en riktigt lång sträcka jämfört med andra typer av liknande lösningar. Och alla som träffas med den känner ett snabbt slag av hetta och vill bara komma ur dess väg. Det är mycket mer avancerad än en mikrovågsugn, men i grund och botten kokar den vattenmolekylerna i de yttersta lagren av ert skin. Så man känner denna massiva hetta, och känner, "Jag vill härifrån." Och tanken är att denna blir mycket användbar på ställen där vi behöver flytta en grupp från ett särskilt område, om gruppen uppträder hotfullt. Om vi behöver hålla folk borta från ett särskilt ställe, kan vi göra det med denna typ av lösningar.

Uppenbarligen finns det ett stort urval av olika typer av icke-dödliga vapen vi kan ge till militären och det finns ett flertal tillfällen där vi tittar på dessa och säger, "Dessa kan bli riktigt användbara." Men som jag sa, militären och polisen är väldigt olika. Ni behöver inte titta särskilt noga för att förstå att de skulle vara mycket olika. I synnerhet, inställningen till att använda våld och sättet de är tränade att använda våld är synnerligen annourlunda.

Polisen -- som jag vet då jag hjälpt till att träna polisen -- polisen, i synnerhet i västvärlden åtminstonde, är tränade att trappa ner våld, och försöker undvika att använda våld där det är möjligt, och att använda dödligt våld är en absolut sista åtgärd. Militär personal tränas för krig, och de tränas att, så fort saker går illa, svara med dödligt våld. Från det ögonblick då avföringen träffar den roterande turbinen, kan du börja skjuta folk. Deras attityd gentemot användandet av dödligt våld är mycket annourlunda, och jag tycket det är ganska uppenbart att deras attityd för användandet av icke-dödliga vapen också skulle vara mycket olikt den som polisen har.

Eftersom vi redan har så många problem med polisens användning av icke-dödliga vapen på olika sätt, tyckte jag att det skulle vara en god idé att titta på några av dessa saker och försöka relatera dem till ett militärt synsätt. Jag blev riktigt överraskad när jag började med detta, över att se, som det visade sig, att även de som förespråkade användningen av icke-dödliga vapen av militären i realiteten inte hade gjort det. De verkar allmänt tänka som så att, "Varför skulle vi bry oss om hur det gick för polisen? Vi möter någonting annourlunda," och verkade inte inse det faktum, att de i stora drag mötte samma sorts saker.

Jag började faktiskt undersöka några av dessa frågor och ta en titt på vilket sätt polisen använde icke-dödliga vapen när de introducerades och på några av problemen som kunde uppstå från dessa sorts saker när de faktiskt introducerade dem. Naturligtvis, som australiensare, började jag titta på Australien, med återigen, kunskapen från mina egna erfarenheter sedan tidigare när icke-dödliga vapen introducerades i Australien.

En av de saker jag i synnerhet tittade på var användningen av pepparspray, oleoresin capsicum spray, pepparspray, hos den australiensiska polisen och att se vad som hände när den introducerades och liknande saker. En studie som jag hittade, en som var synnerligen intressant, var faktiskt från Queensland, då de hade en försöksperiod för användandet av pepparspray innan de släppte den till ett större område. Så jag tog och tittade på några av siffrorna från denna. När de introducerade pepparspray i Queensland, var de mycket precisa. Polisministern gav en hel hög av uttalanden omkring det, de sa att, "Detta är uttryckligen avsett att ge polisen ett alternativ mellan att skrika och att skjuta. Det är något som de kan använda istället för ett skjutvapen i de situationerna där de tidigare behövde skjuta någon."

Så jag tittade på siffrorna över polisens skjutande. Och ni kan faktiskt inte hitta dessa så enkelt för de enskilda australiensiska staterna. Jag kunde bara hitta dessa. Detta är från det australiensiska brottsinstitutets rapport. Som ni kan se från det finstilta, om ni kan läsa i toppen: "Polisens dödsskjutningar" betyder inte bara personer som blev skjutna av polisen, utan även personer som skjutit sig själva i polisens närvaro. Men detta är siffror från hela landet. Och den röda pilen visar på den punkt där Queensland faktiskt sa, "Ja, här är där vi skall ge alla poliser i hela staten tillgång till pepparspray." Ni kan se att det var sex dödsfall innan det varje år under ett antal år. Det fannas en topp, naturligtvis, ett par år innan, men det var faktiskt inte i Queensland. Vet någon var det var? Inte Port Arthur, nej. Victoria? Ja, riktigt. Toppen var enbart Victoria. Så det handlade inte om att Queensland hade ett särskilt problem med dödsfall från polisens skottlossning eller så. Sex dödskjutningar över hela landet, ganska konsekvent under de föregående åren.

De nästkommande två åren var då de hade studien --2001, 2002. Någon som vill gissa hur många gånger, med tanke på hur de introducerade detta, som polisen i Queensland använde pepparspray under den tiden? Hundra? En, tre. Tusen börjar närma sig. Enbart introducerad som ett alternativ till dödligt våld -- ett alternativ mellan att skrika och att skjuta. Nu går jag lite på lina här när jag säger att om polisen i Queensland inte hade pepparsprey, så hade de förmodligen inte skjutit 2,226 personer under dessa två år. Faktum är, att om ni tittar på studierna som vi har, materialet de samlade in och undersökte, kan ni se att de misstänkta bara var beväpnade i cirka 15 procent av fallen där pepparspray användes.

Det användes rutinmässigt under denna period, och, naturligtvis, är fortfarande rutinmässigt använt -- eftersom det inte framkom några klagomål på det, inte inom ämnet för denna studien i alla fall -- det användes rutinmässigt för att hantera personer som var våldsamma, som var potentielt våldsamma, och rätt så ofta använt för att hantera personer som bara var passivt samarbetsovilliga. Denna person gör inget våldsamt, med de gör helt enkelt inte som vi vill. De lyder inte de order som vi ger dem, så vi ger dem en salva av pepparsprayen. Det kommer att öka på saker. Allt blir bättre på det sättet. Detta var något som uttryckligen introducerades som ett alternativ till skjutvapen, men det används rutinmässigt för att hantera en stor mängd av andra typer av problem.

En särskild fråga som har kommit upp med militärens användande av icke-dödliga vapen -- och personer som säger, "Tja, det kanske finns en del problem" -- så finns det en del specifica problem att fokusera på. Ett av dessa problem är att icke-dödliga vapen kan användas urskillningslöst. En av de fundamentala principerna i militärens användande av våld är att man måste vara urskiljande. Man måste vara försiktig med vem man skjuter på. Så ett av problemen som föreslagits med icke-dödliga vapen är att de kan komma att användas urskillningslöst -- att man använder dem mot en stor grupp av personer eftersom man inte behöver oroa sig så mycket längre.

Och faktum är, att vid ett fall där jag tror att det hände och ni kan se det var belägringen av Dubrovka-teatern i Moskva år 2002, vilken förmodligen många av er, till skillnad från mina studenter vid ADFA, faktiskt är gamla nog att minnas. Tjetjener hade gått in och tagit kontroll över teatern. De höll omkring 700 personer som gisslan. De hade släppt ett gäng människor, men de hade fortfarande runt 700 i gisslan. Och den ryska säkerhetspolisen, specialstyrkorna, Spetsnaz, gick faktiskt in och stormade teatern. Och sättet de gjorde det på var att pumpa hela byggnaden full av bedövningsgas. Och det visade sig att flera av gisslan faktiskt dog som en följd av att ha andats in gasen. Den användes urskillningslöst. De fyllde hela teatern med gasen.

Och inte som en överraskning dog folk, eftersom man inte vet hur mycket av gasen som varje person kommer att inandas, i vilken position de kommer falla ihop i när de blir medvetslösa och så vidare. Faktum är att bara några personer blev skjutna vid denna händelsen. Så när de tittade på det efteråt, var det bara några personer som hade blivit skjutna av gisslantagarna eller skjutna av polisstyrkan när de gick in för att ta hand om läget. Nästan alla som dog dog av att andas in gasen. Den slutliga siffran av döda gisslan är lite oklar, men det är säkert några fler än så, eftersom det fanns de som dog inom de närmaste dagarna. Detta var ett särskilt problem de pratade om, att det kunde komma att användas urskillningslöst.

Ett annat problem som folk pratar om med militärens användning av icke-dödliga vapen, och det är faktiskt orsaken till varför det i konventionen om kemiska vapen, står att man inte får använda verktyg avsedda för upplopp som ett vapen i krig, problemet med det blir att det verkar som att ibland kan icke-dödliga vapen användas, inte som ett alternativ till dödligt våld, utan som en förstärkare av dödligt våld -- att man använder icke-dödliga vapen först så att de dödliga vapnen faktiskt blir mer effektiva. Personerna man skjuter på kommer inte att kunna komma undan. De kommer inte att vara medvetna om vad som händer och man kan döda dem lättare. Faktum är, att det är precis vad som hände här. Gisslantagarna som hade blivit medvetslösa av gasen greps inte, de blev helt enkelt skjutna i huvudet. Så detta icke-dödliga vapen blev i realiteten, i detta fall använt som en förstärkare av dödligt våld för att göra dödandet mer effektivt i detta fallet.

Ytterligare ett problem som jag snabbt vill nämna är att det finns en hel hög av problem med sättet som folk blir lärda i att använda icke-dödliga vapen och hur de tränas och blir testade och så vidare. Eftersom de testas i fina, säkra omgivningar. Och folk blir utbildade in att använda dem i fina, säkra omgviningar som denna, där man kan se exakt vad som pågår. Personen med pepparsprayen bär gummihandskar för att de inte skall få något av det på sig och så vidare. Med det används aldrig på det sättet.

Det kommer att användas ute i verkliga världen, som i Texas, som så här. Jag erkänner, just detta fallet väckte faktiskt min nyfikenhet kring detta. Det hände när jag jobbade som forskarassistent vid USA:s marinakademi. Och nyheterna började rapportera om denna situation där en kvinna grälade med en polis. Hon var inte våldsam. Faktum är att han nog var 15 cm längre än mig, och hon var ungefär så här hög. Och slutligen sa hon till honom "Jag kommer att gå tillbaka in i min bil." Och han säger, "Om du gör det kommer jag chocka dig med el-pistolen." Och hon säger, "Varsågod, chocka mig." Och han gör då det. Och allt detta fångas av videokameran som filmar i fronten på polisbilen. Och hon är 72, och detta verkar vara det mest passande sättet att hantera henne.

Ytterligare exempel på samma typ av händelse med andra personer där man skulle tycka man skulle tycka, "Är detta verkligen ett passande sätt att använda icke-dödliga vapen?" "Polischef el-chockar 14-åring i huvudet." "Hon sprang iväg. Vad skulle jag annars göra?" (Skratt) Eller i Florida: "Polis el-chockar 6-åring vid grundskola." Och uppenbarligen lärde de sig något av det eftersom i samma distrikt, "Polis ser över rutiner efter barn har el-chockats: andra barnet el-chockat inom några veckor." Samma polisdistrikt. Ytterligare barn inom veckor efter att ha el-chockat 6-åriga pojken.

Och om ni bara tror att det kommer att hända i USA, det hände i Kanada också. Och en kollega till mig skickade mig denna från London. Men min personliga favorit, om jag skall erkänna det, kommer faktiskt från USA: "Polis el-chockar 86-årig handikappad kvinna i hennes säng." Jag kollade rapporten på denna. Jag tittade på den. Jag var riktigt överraskad. Uppenbarligen hade hon antagit en mer hotfull ställning i sin säng. (Skratt) Jag skojar inte. Det är precis vad det stod. "Hon antog en mer hotfull ställning i sin säng." Ok.

Men jag påminner er om vad jag pratar om, jag pratar om militärens användning av icke-dödliga vapen. Så varför är detta relevant? Eftersom polisen faktiskt är mer återhållsam med användningen av våld än vad militären är. De tränas att vara mer återhållsamma med våldet än militären. De tränas att tänka till mer, att försöka lugna läget. Så om man har dessa problem med poliser och icke-dödliga vapen, vad i hela fridens namn får er att tro att det kommer att gå bättre för militären?

Den sista saken jag vill säga är att, när jag pratar med polisen om hur ett perfekt icke-dödligt vapen skulle se ut, säger de oundvikligen samma sak. De säger att, "Det skall vara något som är elakt nog så att folk inte vill bli träffade av det. Så att när man hotar med att använda det, kommer folk att foga sig, men det skall också vara något som inte lämnar några varaktiga effekter." Med andra ord, det perfekta icke-dödliga vapnet är något som är perfekt för missbruk. Vad skulle dessa killarna gjort om de hade haft tillgång till el-pistoler eller till en bemannad, flyttbar version av det aktiva stoppsystemet -- en liten värmestråle som man kan använda på folk utan att oroa sig för det.

Jag tror, att det finns sätt på vilka icke-dödliga vapen kommer att vara fantastiska i dessa lägen, men det finns också massor av problem som måste beaktas.

Tackar så mycket.

(Applåder)