Shilo Shiv Suleman: Använda teknik för att kunna drömma

Min history börjar faktiskt här i Rajasthan för ungefär två år sedan. Jag var i öknen, under den stjärnklara himlen. med Sufisångaren Mukhtiar Ali. Och vi konverserade om hur ingenting har förändrats sedan tiden för det antika Indiska eposet "Mahabharata".

Så förr i tiden, när vi indier ville resa så hoppade vi in i en vagn och flög iväg över himlen. Idag gör vi samma sak, fast med flygplan. Då när Arjuna, den stora indiska krigsprinsen var törstig så tog han en pilbåge och sköt ner i marken och så kom vatten ur hålet. Nu gör vi samma sak med borrar och maskiner

Slutsatsen som vi kom fram till var att magi har ersatts av maskineri. Och det gjorde mig väldigt ledsen. Jag fann att jag började bli lite av en teknofob. Jag var livrädd för den här idéen att jag skulle förlora förmågan att njuta av och uppskatta solnedgången utan min kamera, utan att twittra om den till mina vänner. Och det kändes som att teknologi skulle möjliggöra magi, inte döda den.

När jag var en liten tjej, så gav min morfar den här lilla silverklockan till mig. Och den här 50-åriga teknologin blev den mest magiska saken för mig. Den blev en gyllene portal till en värld fylld av pirater och skeppsvrak och bilder i min fantasi. Så jag kände att våra mobiler och våra stiliga klockor och våra kameror hade stoppat oss från att drömma. De stoppade oss från att inspireras. Så jag klev in, hoppade in i den här världen av teknologi, för att se hur jag kunda använda den för att möjliggöra magi istället för att döda den.

Jag har illustrerat böcker sen jag var 16. Så när jag såg iPaden så såg jag den som en enhet för berättelser som kunde koppla ihop läsare från hela världen. Den kan förstå hur vi håller den. Den kan veta var vi är. Den kan koppla ihop bilder och text och animation och ljud och tryckningar. Berättandet börjar bli mer och mer multisensoriellt. Men vad gör vi med det?

Så jag ska faktiskt bara gå in och starta Khoya, en interaktiv app för iPad. Så det står, "Placera dina fingrar på varje ljus". Så - (Musik) Det står, "Den här lådan tillhör ..." Så jag skriver mitt namn. Och så blir jag faktiskt en person i boken. Vid olika tillfällen så kommer ett litet brev till mig - och iPaden vet var du bor genom GPS - som faktiskt är adresserat till mig. Barnet inom mig är riktigt uppspelt av möjligheter som den här.

Nu så har jag pratat mycket om magi. Och jag menar inte trollkarlar och drakar, jag menar den typen av barndomsmagi de idéer som vi alla hade som barn. Idéen av eldflugor i en burk, av någon anledning, har alltid varit riktigt spännande för mig. Så här borta behöver du luta din iPad för att släppa ut eldflugorna. Och de lyser faktiskt upp din väg genom resten av boken.

En annan idé som fascinerade mig som barn var att en hel galax kunde finnas inuti en enda kula. Så här borta, varje bok och varje värld blir till en liten kula som jag drar in till den här magiska manicken inuti enheten. Och den öppnar en karta. Under hela tiden så har alla fantasyböcker alltid haft kartor men de kartorna har alltid varit statiska. Det här är en karta som växer och lyser och blir din navigation för resten av boken. Den visar sig också för dig under vissa stunder i boken. Så jag kommer bara att gå in.

En annan grej som var väldigt viktig för mig är att skapa innehåll som är indiskt men samtidigt väldigt nutida. Här borta, det här är Apsaras. Så vi har alla hört sagoberättelser och hört om nymfer men hur många människor utanför Indien har hört talas om deras indiska motsvarigheter, Apsaras? Dessa stackars Apsaras har varit fångade inuti Indras kammare under tusentals år i en gammal och murkig bok. Så vi tar med de tillbaka till en nutida berättelse för barn. Och en berättelse som faktiskt tar upp nya frågor som miljöförstörelsen. (Musik)

Rörande miljöförsörelsen så tror jag att ett stort problem har varit att under de senaste 10 åren så har barn varit instängda i sina rum, framför sina datorer, utan möjlighet att ta sig utomhus. Men nu med mobil teknologi så kan vi faktiskt ta våra barn utomhus till den riktiga världen tillsammans med deras teknologi. En av interaktionerna i boken är att du skickas på det här uppdraget där du behöver gå utomhus, och med kameran på iPaden ta och samla bilder på olika naturobjekt.

När jag var liten så hade jag flera olika samlingar av pinnar och stenar och grus och snäckor. Och på något sätt så gör inte barn det längre. Så det här tar tillbaka den här barnritualen du behöver gå ut och, i ett kapitel, ta en bild av en blomma och sen märka den. I ett annat kapitel så behöver du ta en bild av en barkbit och sen märka den. Och vad som händer är att du faktiskt skapar en digital samling av fotografier som du kan ladda upp online. Ett barn i London laddar upp en bild av en räv och säger "Åh, jag såg en räv idag". Ett barn i Indien säger, "jag såg en apa idag". Och det skapar ett sorts socialt nätverk runt en samling av digitala fotografier so du faktiskt har tagit själv.

I möjligheterna av att länka samman magi, jorden och teknologi så finns det flera olika möjligheter. I nästa bok så planerar vi att ha en interaktion där du tar din iPad utomhus med videoinspelning på och genom en ökad verklighet så kan du se ett lager av animerade pixlar dyka upp på en växt som är utanför ditt hus. Vid ett tillfälle så är din skärm fylld av blad. Så du behöver göra ett ljud som låter som vinden och blåsa iväg dem för att kunna fortsätta läsa resten av boken.

Vi rör på oss, vi rör alla på oss här mot en värld där naturens fokus kommer närmare tillsammans med teknologi och magi och teknologi kan närma sig varandra. Vi tar energi från solen. Vi tar våra barn och oss själva närmare den naturligare världen och den magin och lyckan och den barndomskärlek som vi hade genom det enkla medium av berättande.

Tack så mycket.

(Applåder)