Robert Ballard talar om utforskningen av haven

Frågan vi bör ställa oss. Vårt land har två utforskningsprogram. Det ena är NASA, deras uppdrag är att utforska rymden. Att utforska himlen dit vi alla vill. Historien har Sputnik, Saturn- -och flera andra projekt för att utforska rymden. Men det finns ytterligare ett program- -inom ett annat statligt organ som istället utforskar havet. Det är NOAA, den statliga myndigheten för haven och atmosfären. Min fråga är: "Varför struntar vi i haven?" Här är anledningen till att jag ställer frågan. Om man jämför NASA:s årliga budget med den för havsforskningen- -finner man att ett år av NASA:s budget- -skulle räcka att för finansiera havsforskningen i 1 600 år. Varför tittar vi uppåt? Är det för att himmelriket finns där? Och att helvetet finns där nere? Är det en kulturell fråga? Varför är vi rädda för havet? Tror vi att det är en mörk, dyster plats- -som inte har något att erbjuda?

Jag ska ta er med på en 16 minuters resa genom 72 procent av jorden, så håll i er. Det vi ska göra är- -att dyka ner i min värld. Och min poäng är... Jag tänker ta den på en gång ifall jag glömmer. ...är den att inget av det jag tänker berätta för er- -fanns i läroböckerna när jag gick i skolan. Det mesta fanns inte ens i mina läroböcker på universitetet. När jag studerade, läste mina geologiböcker och skrev mina tentor- -gav jag fel svar och fick högsta betyg. Vi brukade håna teorierna om kontinentaldriften. Vi lärde oss Marshall Kays teorier som är helt felaktiga. I dag vet vi att de är helt felaktiga. Men då gällde geologins lagar, vertikala förskjutningar. Av alla de upptäckter vi kommer att gå igenom- -på vår färd genom världshaven- -är de flesta gjorda av en slump. Upptäckter gjorda av en slump. Vi letade efter en sak men fann en annan. Och allt som vi kommer prata om- -berör bara en tiondels procent, för det är allt vi har sett.

Här har jag en karta. Den visar hur det skulle se ut om man tog bort vattnet. Den ger intryck av att vara en karta- -men det är det inte. Jag har en annan version på mitt kontor. Jag brukar fråga folk: "Varför är det berg i det här området- -men inte här?" De brukar svara- -att de inte vet. Är det ett område med förkastningar? Vulkanisk aktivitet?" Nej, det beror på att det är det enda området som har kartlagts. Det mesta av södra halvklotet är fortfarande outforskat. Det var fler forskningsfartyg där- -under Kapten Cooks tid än idag. Det är helt otroligt. Så vi kommer att dyka ner- -i de 72 procenten av planeten. De vore naivt att tro att påskharen- -gömde alla ägg på land.

SKRATT

Det vore helt galet. Men det är trots allt ett nollsummespel med budgeten. Om vi får mer pengar får någon annan mindre. Men jag tror att det vore bra för ekonomin. Och det ligger mycket på bordet, hela 72 procent av vår planet. Och som jag kommer påpeka senare i presentationen- -ligger 50 procent av USA under havsytan. Femtio procent av landet som vi har laglig rätt till- -och vi får använda som vi vill, ligger under vatten. Ändå har vi bättre kartor över Mars än de 50 procenten. Varför? Jag började min forskningsbana på det hårda sättet. På den tiden... Min första expedition- -gjorde jag som sjuttonåring, för 49 år sedan. Idag är jag 66... I vilket fall så åkte vi ut med en liten båt- -och blev nästan sänkta av en jättevåg. Ung som jag var tyckte jag förstås att det var häftigt. Som surfare tänkte jag bara: "Wow, vilken grym våg!" Båten sjönk nästan men jag var som uppslukad- -av att organisera expeditioner. Och under dessa 49 år- -har det blivit cirka 120 stycken och det lär bli fler.

På den tiden var det enda sättet att nå botten- -att krypa ner i ubåt, en väldigt liten ubåt- -och dyka ner. Jag har gjort ett flertal djupdyk i olika ubåtar. Alvin, Sea Cliff och Cyana- -och de andra ubåtarna vi har till vårt förfogande. Åtta stycken totalt. En bra dag har vi kanske fyra eller fem människor- -på havets genomsnittsdjup. Fyra eller fem av hur många miljarder vi nu är. Det är svårt att göra dessa expeditioner rent fysiskt. Men jag var hänförd, och under mina studieår- -som var gryningen för plattektoniken, insåg vi- -att den största bergskedjan ligger under havsytan.

Mittoceaniska ryggen går runt jorden som sömmen på en baseboll. Det kan man se på en Mercator-vy. Men om man använder den skalenliga vyn- -ser man att bergskedjan täcker 23 procent- -av jordens yta. Nästan en fjärdedel av jordens yta täcks av en enda bergskedja- -och detta upptäckte vi först efter att Neil Armstrong- -och Buzz Aldrin åkte till månen. Så vi åkte till månen, spelade till och med golf där- -innan vi upptäckte den största formationen på vår egen planet. Och det som gör denna bergskedja intressant för forskarna- -är inte bara dess världsdominerande storlek- -utan dess roll i skapandet av jordens ytskikt. Det är just längs denna bergskedja- -som kontinentalplattorna glider isär. Och precis som när man skär i en levande organism- -blöder jorden magma för att läka såret i astenosfären. Magman stelnar och bildar ny vävnad som rör sig bort från bergskedjan.

Men ingen hade varit- -i området där detta sker. I Rift Valley. Inte förrän vår grupp på sju forskare- -kröp in i våra små ubåtar sommaren 1973/1974. Vi blev de första människorna att besöka Great Rift Valley. Vi åkte ner i Rift Valley. Den här bilden är helt korrekt bortsett från en sak - det är kolsvart. Det är kolsvart eftersom- -fotoner inte kan nå havets snittdjup- -som är 4 000 meter. Rift Valley ligger på 3000 meters djup. Den största delen av vår planet får aldrig känna solens värme. Den största delen av vår planet ligger i evigt mörker. Därför sker ingen fotosyntes i djuphavet. Och där det inte sker någon fotosyntes- -finns inget växtliv, och som resultat av det- -finns det knappt något djurliv i den här världen. Det var vad vi trodde. Så under våra tidiga utforskningar- -var vi helt inriktade på geologiska frågor. Vi tittade på de vulkaniska formationerna som sträcker sig 6 800 mil. Längs dessa 6 800 mil- -finns tiotusentals aktiva vulkaner. Tiotusentals aktiva vulkaner. Det finns ungefär 100 gånger fler aktiva vulkaner under havsytan- -än på land. Det är en otroligt aktiv region. Det är ingen mörk, tråkig plats. Den är i allra högsta grad aktiv. Och den slits hela tiden sönder.

Men vi arbetade med en speciell vetenskaplig fråga på den tiden. Vi kunde inte förstå varför berget hela tiden förändrades där nere. Inom teorin för plattektonik är det vad som sker när två plattor kolliderar. Det verkade stämma. De pressas samman- -och jordskorpan blir tjockare precis där. Den lyfts upp. Det är därför man kan hitta snäckskal på Mount Everest. Det var ingen översvämning. De följde med berget upp. Teorin förklarade vad som sker när berg trycks ihop- -men inte vad som sker när de dras isär. Till slut kom en i gruppen på en lösning. "Det liknar en brännblåsa- -och kedjan verkar följa en avkylningskurva". Vi mätte temperaturerna och allt verkade stämma- -bortsett från att det verkade saknas värme. Det var varmt, men inte tillräckligt varmt. Vi kom på en mängd hypoteser. Till exempel att små gröna gubbar tog värmen. Vi hade så många teorier. Men om det nu finns varma källor på land- -så måste det finnas varma källor under vatten.

Vi åkte ner för att finna den förlorade värmen. Vi åkte längs en bergskedja vid Galapagos Rift- -och gissa om vi hittade den förlorade värmen! Det var häpnadsväckande. Jättelika skorstenar.. Vi åkte fram till dem med våra ubåtar. Vi stack in en termometer- -och mätnålen slog i taket. Operatören drog en fascinerande slutsats: "Det är varmt".

SKRATT

Då insåg vi att mätaren kanske hade smält. Det visade sig att den verkliga temperaturen- var 350 grader Celcius, tillräckligt för att smälta bly. Så här ser det ut i verkligheten. Det här är Juan de Fuca-ryggen. Det ni ser är som ett stort orgelspel- -av kemikalier som sprutar ut i havet. Ni tittar på en guldgruva. Koppar, bly, silver, zink och guld. Påskharen har gömt saker på havsbottnen. Vi har hittat enorma fyndigheter av tungmetaller- -i den här bergskedjan. Vi hittade stora malmfyndigheter som skulle vara lönsamma att bryta på land. Men dessa fynd var små i jämförelse med en annan upptäckt. Vi hittade ett överflöd av liv- -i en värld där det inte borde existera. Stora ringmaskar, 3 meter långa. Vi använde Vodka - min egen - för att konservera den- -eftersom vi inte hade någon formaldehyd. Vi hittade fantastiska musselbäddar- -på de bara klipporna. Stora musslor. När vi öppnade dem liknade de inte musslor. När vi dissekerade dem hade de inte heller en musslas anatomi. Ingen mun, ingen mage och inget matsmältningssystem. Deras kroppar hade helt tagits över- -av en annan organism, en bakterie, som hade listat ut- -ett sätt att ersätta fotosyntesen- -med en process som vi nu kallar kemosyntes. Inget av det här fanns i läroböckerna Vi visste inte att livet kunde ta den här formen. Vi kunde inte ens förutse det. Vi snubblade över det när vi letade efter värme som saknades.

Vi ville snabba upp processen. Vi ville slippa åka ner och upp med vår ubåt. Havets snittdjup ligger på 4 000 meter. Det tar två och en halv timme att komma till jobbet varje morgon. Två och en halv timme att komma hem. Fem timmars pendling varje dag. Tre timmar på bottnen och då hinner man ta sig 1,5 km.

SKRATT

En bergskedja på 6 800 mil. Trygg anställning men inga resultat. Jag började ta fram en ny typ av fjärrstyrning. Med robotars hjälp kunde jag vara på flera ställen samtidigt- -utan att behöva ta mig dit själv. Vi började använda dem på våra expeditioner- -och vi gjorde fler fantastiska upptäckter- -fast vi egentligen letade efter något annat- - och var på väg från en del av havsryggen till en annan. Forskarna upptäckte otroliga livsformer. De hittade varelser som de aldrig hade sett förut. Men viktigast av allt så upptäckte de- -strukturer som de inte kunde förklara. Det stämde inte. Det var inte ovanför en magmakammare. De skulle helt enkelt inte vara där. Vi kallade det Den försvunna staden.

"Den försvunnna staden" karakteriseras av otroliga kalkstensformationer- -och uppochnervända bassänger. Hur funkar det? Det är vatten uppochned. Vi tog ett prov och fann att det hade ett pH-värde som propplösare. Det hade pH 11, och ändå levde kemosyntetiska bakterier i det. I denna extrema miljö. De hydrotermiska källorna var en sur miljö. I andra ändan av pH-skalan, i en basisk miljö- -fanns det också liv. Så livet är mycket mer uppfinningsrikt än vi kunde ana. Återigen, upptäckt av en slump, för bara två år sen. Vi arbetade utanför Santorini, där folk solade ovetande på stranden. I en vulkan i närheten- -hittade vi ett fenomenalt system av termiska källor- -och fler världar som innehöll liv. Det här är tre kilometer från solbadarna- -som var helt ovetande om att det här systemet existerade. Vi går inte längre än till strandlinjen.

Nyligen när vi dök i Mexikanska golfen hittade vi också vattensamlingar- -men den här gången rättvända. Man tror att man är på land tills en fisk simmar förbi. Det ni ser är saltvattensamlingar som bildats av saltstockar. I närheten hittade vi metan. Jag har aldrig sett vulkaner av metan förut. Istället för att spy ut lava spydde de ut bubblor av metan. Dessa vulkaner bildas- -och det flödade inte ut lava- -utan lera som kom upp ur marken... Jag hade aldrig sett något liknande.

Men det finns mer än naturfenomen där under ytan. Vår historia finns där. Vi har hittat Titanic. Djuphavet är det största museet på jorden. Det innehåller mer historia än alla museum på land tillsammans. Och det är först nu vi börjar upptäcka det. Allt är välbevarat. Vi hittade Bismarck på 5 300 meters djup. Sen hittade vi Yorktown. Folk frågar alltid, "Hittade ni rätt skepp?" Det står faktiskt Yorktown i fören.

SKRATT

Nyligen började vi hitta antik historia. Hur många skeppare i antiken hade en dålig dag? Flera miljoner. Vi har hittat de här längs antika farleder- -där de inte borde finnas. Det här skeppet sjönk 100 år före jesu födelse. Det här skönk med ett förtillverkat romerskt tempel. Och det här skönk när Homeros levde, 750 år f.kr. Här var vi i Svarta havet och utforskade. Eftersom det är syrefattigt där är det den största reservoaren- -av vätesulfid på jorden. Här bevaras vrak i perfekt skick. Allt organiskt är perfekt bevarat och vi började plocka upp dem. Vi väntade nästan att finna kroppar perfekt bevarade med sitt DNA. Se hur välbevarat det är. Snickarens märke syns ännu. Se hur välbevarade de är. Man kan ännu se hur bivaxet har droppat. Det droppade när de tätade det. Skeppet sjönk för 1 500 år sedan.

Lyckligtvis har vi lyckats övertyga kongressen. Vi drog igång en lobbyverksamhet i Washington. Och vi fick ett fartyg ifrån flottan. Okeanos Explorer. Dess uppdrag är så bra det kan bli. Uppdraget är att åka dit ingen annan har varit här på jorden. Jag var och besökte det igår, i Seattle.

APPLÅDER

Det kommer att komma igång nu i sommar- -och det är då forskningsexpeditionen börjar. Vi har ingen aning om vad vi kommer hitta med den nya tekniken. Men det kommer med all säkerhet vara det okända Amerika. Den delen av USA som ligger under ytan. Vi äger allt det där blå och ändå- -särskilt när det gäller den västra sidan- -har vi inga kartor över det. Vi har kartor över Venus men inte över den västra delen av vårt land. Vi har inte en aning om vad vi kommer att upptäcka. Inte den blekaste aning. Kanske ett antikt vrak, en brasiliansk motsvarighet till Fenicien- -eller en ny klippformation, nytt liv? Vi kommer att jobba som på en akutmottagning.

Vår kommandobrygga kommer att vara uppkopplad- -via en satellitlänk till en byggnad- -vid Rhode Islands universitet som kallas Interspace Center. Där kommer vi att jobba på samma sätt som på en atomoubåt. Blå och gula lag som går skift 24 timmar om dygnet. En upptäckt görs på botten- -och den registreras i högkvarteret en sekund senare. Men den är även kopplad till Internet 2.0- Det nya nätverk som får Internet 1.0- -att likna en skogsväg jämfört med den nya motorvägen. Det har en bandbredd på 10 gigabit. Vi kommer att utforska områden som vi helt saknar kunskap om. Vita fläckar på vår jord kommer att kartläggas på några timmar- -och distribueras till alla stora universitet. Nittio procent av all kunskap om havet i det här landet- -finns på 12 universitet som alla är uppkopplade till Internet 2.0. De kommer tillsammans att utgöra vårt högkvarter. Det här är avdelningen på University of Washington. Hon pratar med piloten. Hon är 750 mil bort, men styr ändå undersökningen.

Systemet ger oss också möjligheten att sprida kunskapen till barn.. Vi kan sprida den. De kan följa vår expedition. Jag har tillsammans med Jim här, startat ett projekt- -som heter Jason Project. Vi driver även ett program- -med Boys and Girls klubbar. Vi kan använda spännande forskning- -för att motivera och inspirera dem. Och låta dem göra något de redan kan. Jag skulle aldrig låta en vuxen köra min robot. De har inte spelat tillräckligt med tv-spel. Men jag skulle låta ett barn utan körkort styra den.

APPLÅDER

Det vi vill skapa... Vi vill skapa morgondagens klassrum. Konkurrensen är hård och vi måste motivera... Man vinner eller förlorar en ingenjör eller naturvetare vid årskurs åtta. Det är inte slutet som är problemet, utan avsaknaden av en början. Det räcker inte med att vi har universitet som vi kan vara stolta över. Vi måste även ha en grundskola att vara stolta över.. När vi väl har den bästa grundskolan i världen- -kommer eleverna att vara de bästa i världen. Det är det här som vi vill uppnå. Den här flickan tittar inte på en fotbollsmatch, Inte heller på en basketmatch. Hon tittar på en direktsändning från en undervattenskamera miltals bort- -och det börjar precis gå upp för henne vad det är hon ser. När någon tappar hakan vill de lära sig mer. Man kan lära henne så mycket.

APPLÅDER

Hon kommer förhoppningsvis att bli en ingenjör- -eller naturvetare som söker efter sanning. Nu till min sista fråga. Varför funderar vi inte på att kolonisera havet? Varför finns det planer på att bygga hus på Mars- -och att kolonisera månen- -när vi inte har planer för att kolonisera hela vår egen planet? Tekniken finns.

Tack så mycket!

Applåder