Richard Sears: Plannering för att oljan sinar

De närmaste minuterna ska vi prata om energi. Det kommer att bli en omväxlande presentation. Jag ska försöka berätta en historia om energi, och olja är en bra utgångspunkt. Det ska handla om energi i stort, men olja är en bra början. Ett av skälen är att det här är ett enastående material. Om man tar ungefär åtta kolatomer och 20 väteatomer, och sätter ihop dem på ett speciellt sätt så får man den här fantastiska vätskan, full av energi och lätt att raffinera till en mängd användbara produkter och bränslen. Ett fantastiskt material! På det hela taget finns det massor av olja därute i världen.

Här är min lilla fick-karta över världens oljekällor. En förstoring för er att titta på. Detta är världens samlade oljetillgångar. Geologerna vet ungefär var oljan finns. Det finns ungefär 380 triljoner liter råolja kvar som världen kan utvinna och förädla. Det är en av historierna om olja, och vi skulle kunna sluta där och säga: "Oljan kommer att räcka i evigheter eftersom det finns så mycket av den." Men det är faktiskt inte hela sanningen. Förresten, ni som tror att ni är långt ifrån oljan, 1000 meter nedanför era säten finns ett av världens största produktiva oljefält. Fråga mig om det efteråt så kan jag ge er fler detaljer.

Så det är en aspekt på olja, det finns enorma mängder av den. Men hur är det med oljans roll i energi-systemet? Här är en bild över 150 år med olja. Den har dominerat vår energiförsörjning under större delen av de 150 åren. Nu ska jag berätta en annan hemlighet för er. Under de senaste 25 åren har oljans betydelse stadigt minskat i de globala energisystemen. Oljan nådde en toppnotering 1985, när den stod för 50 procent av den globala energitillgången. Nu ligger den på ungefär 35 procent. Den är på nedåtgående, och jag tror att den kommer att fortsätta neråt. Bensinförbrukningen i USA var som högst 2007 och sjunker nu.

Så oljans betydelse minskar varje år. För 25 år sedan hade oljan sin höjdpunkt, precis som kolet på 1920-talet hade sin höjdpunkt, och hundra år dessförinnan hade veden sin höjdpunkt. Detta är en viktig bild av energiförsörjningens utveckling. Vad har då tagit över under de senaste årtiondena? Tja, en hel del naturgas och en mindre del kärnkraft, bland annat. Och hur blir det i framtiden? Jag tror att inom några årtionden kommer gasens höjdpunkt, och därefter den återvinningsbara energins.

För det finns ett annat viktigt budskap i den här bilden. Jag påstår inte att den totala energiförbrukningen inte ökar, för det gör den. Det är också en historia. Kom och prata med mig sen, så kan vi fördjupa oss i det. Men det finns ett mycket viktigt budskap här. Detta är 200 år av historia, och under 200 år har vi systematiskt minskat mängden kol i våra energiförsörjningssystem. Världens energisystem har år för år för varje årtionde, för varje århundrade, blivit mindre kol-intensiva, och så kommer det att fortsätta. Den återvinningsbara energin vi utvecklar idag kommer att utgöra kanske 30 procent av vår primära energi vid århundradets mitt. Det skulle kunna vara slutet på historien -- konventionell återvinningsbar energi ersätter allt annat -- men jag tror inte att det är så enkelt.

Fortsättningen på historien om framtiden bortom år 2100, om hur framtiden artar sig för fullt hållbar och kolfri energi, kräver att vi gör en liten utflykt. Vi börjar i centrala Texas. Här är en bit kalksten. Jag plockade upp den utanför Marble Falls i Texas. Den är ungefär 400 miljoner år gammal. Bara vanlig kalksten, inget speciellt. Här är en bit krita som jag tog från MIT-universitetet. Den är lite yngre. Och den skiljer sig från kalkstenen. Det kan alla se. Ingen skulle bygga ett hus i det här materialet, och ingen föreläsare skulle försöka skriva på svarta tavlan med den här. Ja, de är väldigt olika. Nej, de är inte så olika. Det är ingen skillnad. Det är samma material, Kalciumkarbonat. Skillnaden ligger i molekylernas sammansättning.

Och om det framstår som häftigt, så är det här ännu häftigare. Utanför den kaliforniska kusten finns det här. Det är ett haliotis-skal från ett havsöra. Varje år skapar miljoner havsöron sådana här snäckskal. Och om ni inte redan gissat det, så består det av kalciumkarbonat. Det består av samma sak som den här och som den här. Men det är ändå inte samma sak, utan annorlunda. Detta är tusentals gånger, kanske 3.000 gånger, hårdare än det här. Varför? Därför att det oansenliga havsörat kan producera kristaller av kalciumkarbonat i skikt, vilket ger denna vackra, skimrande pärlemor. Ett väldigt speciellt material som havsörat självständigt skapar, miljoner havsöron i verksamhet varje dag, varje år. Visst är det helt otroligt! Och vad är det som gör hela skillnaden? Hur molekylerna är sammansatta.

Så, vad har nu detta med energi att göra? Här är en bit kol. Och jag påstår att denna kolbit är ungefär lika spännande som den här kritan. Oavsett om vi talar om om bränsle, energibärande material, eller kanske nya material för batteridrift, eller bränsleceller... Naturen har inte skapat dessa perfekta material ännu, därför att behovet aldrig funnits. Till skillnad från havsörat, vars överlevnad är beroende av det, har naturens överlevnad aldrig krävt sådana material... förrän nu, när det kanske är avgörande. Så, när vi tänker på energi i framtiden, kan vi föreställa oss hur det skulle vara om vi istället för detta kunde skapa energins motsvarighet till detta, bara genom att arrangera om molekylerna.

Detta är mitt budskap. Oljan kommer aldrig att ta slut. Inte p.g.a. att det finns sådana mängder. Inte p.g.a. att vi kommer att bygga ziljoner vindkraftverk. Utan för att för tusentals år sedan fick människor idéer, de fick idéer, innovationer, teknologi. Och därmed tog stenåldern slut, inte för att det blev ont om sten. (Skratt) Det är idéer, innovationer och teknologi som kommer att avsluta oljans era, långt innan oljan sinar.

Tusen tack för ordet.

(Applåder)