Ric Elias: 3 saker jag lärde mig när flygplanet kraschade

Tänk er en stor explosion när ni närmar er 3000 fot. Tänk er ett flygplan fyllt av rök. Tänk er en motor som låter klack, klack klack, klack, klack, klack. Ett läskigt ljud. Jag satt på en unik plats den dagen. Jag satt på 1D. Jag var den enda som kunde tala med personalen. Jag tittade på dem genast, och de sade, "Inga problem. Vi krockade nog med fåglar." Piloten hade redan vänt flygplanet, och det var inte långt till flygplatsen. Man kunde se Manhattan. Två minuter senare, hände tre saker samtidigt. Piloten styrde planet mot Hudsonfloden. Inte den vanliga vägen. (Skratt) Han stänger av motorerna. Föreställ er att flyga ljudlöst. Sedan säger han tre ord -- de mest känslokalla tre orden jag någonsin hört. Han säger, "Förbered er för nedslag." Jag behövde inte tala med flygvärdinnan längre. (Skratt) Jag såg i hennes ögon, Fasa. Livet var slut.

Jag skulle vilja dela med mig av tre saker jag lärde mig den dagen. Jag lärde mig att allt är förgängligt. Vi har en checklista. Saker vi vill göra under vår livstid, jag tänkte på de människor jag inte nått ut till ännu de relationer jag ville lappa ihop, de erfarenheter jag velat få, och ännu inte fått. När jag tänkte på det senare, uppfann jag ett talesätt, "Jag samlar på dåliga viner." Om vinet är redo och gästen är där, öppnar jag flaskan. Jag vill inte skjuta upp saker längre. Och den ivern, det syftet, har verkligen förändrat mitt liv.

Den andra saken jag lärde mig den dagen -- och detta i samband med att vi flög över George Washington-bron, vilket var nära ögat -- var att, wow! Jag ångrar bara en sak. Jag har haft ett bra liv. Med min egen mänsklighet och misstag, har jag försökt bli bättre på allt jag testat. Men vad gäller min mänsklighet, har jag låtit mitt ego komma emellan och jag ångrade tiden jag slösat på saker som inte spelade roll med människor som spelar roll. Jag tänkte så även på mitt förhållande med min fru, med mina vänner, med människor. Senare, när jag reflekterade kring detta, beslutade jag att ta bort den dåliga energin från mitt liv. Det är inte perfekt, men det är mycket bättre. Jag har inte bråkat med min hustru på två år. Det känns fantastiskt. Jag försöker inte längre ha rätt; Jag väljar att vara lycklig.

Den tredje saken jag lärde mig -- och detta när ens inre klocka räknar ner. "15, 14, 13." Man kan se vattnet närma sig. Jag säger. "Snälla, explodera." Jag vill inte att den här grejen går i 20 bitar som man sett på dokumentärer. När vi var på väg ner, kände jag, wow! Att dö är inte skrämmande. Det är nästan som om vi förberett oss hela livet. Det var sorgligt dock. Jag ville inte dö; jag älskar mitt liv. Det vemodet gav uttryck för en tanke som var att jag önskar bara en sak. Jag önskar bara att jag får se mina barn växa upp. Ungefär en månad senare, var jag på min dotters föreställning -- förstaklassare, inte så värst mycket talang... ...än. (Skratt) Och jag grät, som ett barn. Det var helt logiskt för mig. Då insåg jag genom att knyta samman de två punkterna att det enda som spelar någon roll i mitt liv är att vara en bra pappa. Mer än allt annat, mitt enda mål i livet är att vara en bra pappa.

Jag gavs den mirakulösa gåvan av att inte dö den dagen. Jag gavs en annan gåva, möjligheten att se in i framtiden och återvända för att leva annorlunda. Jag utmanar er som flyger idag, föreställ er att samma sak händer ert flygplan -- låt oss hoppas att så inte blir fallet -- men föreställ er, hur skulle ni förändras? Vad skulle du uträtta som du väntar på att göra för att du tror dig vara här för evigt? Hur skulle du förändra dina förhållanden och den negativa energin inom dem? Och framför allt, är du en så bra förälder som möjligt?

Tack.

(Applåder)