Raghava KK: Skaka om din berättelse

Hej allihopa, Jag är en konstnär och pappa -- för andra gången. Tackar. Och jag vill dela mitt senaste konstprojekt med er. Det är en barnbok till iPad. Den är lite busig och larvig. Den heter "Pop-it," Den handlar om sådant små barn gör med sina föräldrar.

(Musik)

Detta är om pott-träning -- som de flesta av er, hoppas jag, känner igen. Ni kan kittla mattan. Ni kan få barnet att bajsa. Ni kan göra alla dessa roliga saker. Ni kan blåsa bubblor. Ni kan rita, något alla borde göra.

Men vet ni vad, jag har ett problem med barnböcker: Jag tycker de är fulla av propaganda. Åtminstone hur en Indier försöker få tag i en av dessa Amerkanska böcker i Park Slope, glöm det. Det är inte hur jag blev uppfostrad. Så jag sa, "Jag skall bemöta detta med min egen propaganda." Om ni är uppmärksamma, det är ett homosexuellt par som uppfostrar ett barn. Ni tycker inte om det? Skaka den, och ni har ett lesbiskt par. (Skratt) Skaka den, och ni har ett hetrosexuellt par. Vet ni vad, jag tror inte ens på konceptet av en idealfamilj.

Jag måste berätta om min barndom. Jag gick i en mycket proper Kristen skola undervisades av nunnor, präster, bröder, systrar. I grund och botten, jag blev uppfostrad att vara en god samarit, och det är jag. Och jag brukade i slutet av dagen gå till ett traditionellt Hinduiskt hus, vilket troligen var det enda Hinduiska huset i ett huvudsakligen muslimsk grannskap. Jag hyllade varje religös verksamhet. Faktum är, att när det var ett bröllop i våra kvarter målade vi allihopa våra hus inför bröllopet. Jag minns att vi grät ymnigt när det små getterna vi lekte med under sommaren lagades som biryani. (Skratt) Vi fastade alla under Ramadan. Det var en mycket vacker tid.

Men jag måste berätta, Jag glömmer aldrig, när jag var 13 år gammal, och detta hände. Babri Masjid -- en av de vackraste moskéer i Indien, byggd av kung Babur, under 1500-talet, tror jag -- blev förstörd av Hinduaktivister. Det orsakade stora upplopp i min stad. Och för första gången, blev jag påverkad av denna samhällsoro. Min lilla femåriga grannunge kommer inspringande, och säger, "Rags, Rags. Vet du att Hinduerna dödar oss Muslimer. Var försiktig." Och jag säger, "Grabben, jag är Hindu." (Skratt) Han svarar, "Huh!"

Ni skall veta, att mitt arbete är inspirerat av händelser som denna. Även i mina Gallerier, försöker jag återbesöka historiska händelser som Babri Masjid, destillera dess känslomässiga rester och porträttera mitt eget liv. Föreställ er hur historia lärs ut annourlunda.

Kom ni ihåg den där barnboken där ni kunde skaka och föräldrarnas sexuallitet ändrades? Jag har en annan idé. Det är en barnbok om Indisk självständighet -- mycket patriotiskt Men när du skakar den, får du ett Pakistanskt perspektiv. Skaka den igen, och du får ett Brittiskt perspektiv.

(Applåder)

Ni måste skilja på fakta från förutfattningar, eller hur. Även mina böcker om barn har söta, fluffiga djur. Men de leker global politik. De leker ut Israel- Palestina, Indien-Pakistan. Vet ni, jag ger ett mycket viktigt argument. Och mitt argument är att det enda sätt vi kan lära ut kreativitet är genom att lära barn om perspektiv och så tidigt som möjligt. När allt kommer omkring, är barnböcker även föräldramanualer, så ni gör bäst i att ge dem barnböcker som lär dem om perspektiv. Och omvänt, endast när ni lär ut om perspektiv kommer ett barn ha möjlighet att föreställa sig sig själv i skorna hos någon som är annourlunda.

Jag hävdar att konst och kreativitet är nödvändiga verktyg för empati. Vet ni, jag kan inte lova mitt barn ett liv utan förutfattade meningar -- vi allihopa har dem -- men jag lovar att ge förutfattade meningar till mitt barn från många perspektiv.

Tack så mycket.

(Applåder)