Paul Conneally: Digital humanitärism

Den humanitära modellen har knappt förändrats sedan det tidiga 1900-talet. Dess grunder är djupt rotade i den analoga tidsåldern. Och det finns en stor förändring på horisonten. Katalysatorn för den här förändringen var den stora jordbävningen som drabbade Haiti den 12 januari 2010. Haiti förändrade spelreglerna. Jordbävningen som förstörde huvudstaden Port-au-Prince, krävde livet av runt 320,000 människor, och gjorde nästan 1,2 miljoner människor hemlösa. Regeringsbyggnader blev helt ödelagda, presidentspalatset inkluderat. Jag kommer ihåg att jag stod på taket av justitiedepartementet mitt i Port-au-Prince. Det var ungefär två meter högt, helt krossat av jordbävningens kraft.

För oss som var på plats under de första efterföljande dagarna så var det klart att även för de med mest katastroferfarenhet så var Haiti något annorlunda. Haiti var något som vi inte hade sett förut. Men Haiti försedde oss med något annat oväntat. Haiti tillät oss att se in i framtiden av hur katastrofbistånd kan se ut som i en hyperuppkopplad värld där människor har tillgång till mobila smarta enheter.

För ur den urbana förstörelsen i Port-au-Prince kom en storm av SMS, människors rop på hjälp, bönfallandes för vårt stöd, delandes information, erbjudandes hjälp, letandes efter deras nära och kära. Det var en situtation som traditionella hjälporganisationer aldrig hade stött på förut. Vi var i ett av de fattigaste länderna på jorden, men 80 procent av befolkningen hade mobila enheter i deras händer. Och vi var oförbredda för det, och de formade hjälpinsatsen.

Också utanför Haiti så såg saker annorlunda ut. Tiotusentals så kallade digitala voluntärer svepte över Internet, konverterade tweets som redan hade blivit omvandlade från SMS och la in de på open-sourcekartor, och fyllde de med all möjlig viktigt information - människor som Crisis Mappers och Open Street Map - och gjorde de tillgängliga för alla på Internet, media, hjälporganisationer och samhällena själva, för att delta i och använda.

På Haiti så vände sig mäninskor allt mer till att använda SMS. Människor som var hungriga och skadade visade sin nöd, visade sitt behov av hjälp. På gatorna överallt i Port-au-Prince så kom det fram entreprenörer som erbjöd mobila mobilladdningsstationer. De förstod mer än vad vi gjorde, människors inbyggda behov av att vara uppkopplade.

Eftersom vi aldrig hade stött på den här typen av situation förut så ville vi försöka förstå hur vi kunde använda den här otroliga resursen, hur vi verkligen kunde utnyttja det otroliga användandet av mobil teknologi och SMS. Vi började prata med en lokal telefonoperatör, Voilà, vilket är ett dotterföretag till Trilogy International. Vi hade i grund och botten tre krav. Vi ville kommunicera i en typ av tvåvägskommunikation. Vi ville inte skrika, vi behövde också lyssna. Vi ville kunna rikta in oss på ett specifikt geografiskt samhälle. Vi behövde inte prata med hela landet samtidigt. Och vi ville att det skulle vara enkelt att använda.

Så från spillrorna av Haiti och den här förstörelsen så kom något som vi kallar TERA Trilogy Emergency Respone Application - vilket har använts för stödja hjälpinsatserna ända sedan dess. Det har använts för att hjälpa samhällen att förbreda för katastrofer. Det har använts för att sända tidiga varningar innan väderrelaterade katastrofer. Det har använts för folkhälsokampanjer som koleraprevention. Och det har även använts för känsliga frågor som att öka medvetenheten om könsrelaterat våld.

Men fungerarar det? Vi har just publicerat en utvärdering av det här programmet och beviset som alla kan ta del av är ganska anmärkningsvärt. Ungefär 74 procent av människorna tog emot informationen. Av de som var menade att ta del av informationen, så tog 74 procent emot den. 96 procent fann informationen användbar. 83 procent agerade på den - bevis som verkligen är styrkande. Och 73 procent delade med sig av informationen.

TERA-systemet utvecklades genom Haiti med stöd från ingenjörer i området. Det är en användarvänlig teknologi som har använts för humanitärt bistånd med stor framgång. Teknologi är transformativ. Tvärs igenom utvecklingsländerna, så använder medborgare och samhällen teknologi för att hjälpa till att skapa förändring, positiv förändring i deras egna samhällen. Gräsrötterna har stärkts genom den sociala kraften av att dela med sig och utmanar de gamla modellerna, de gamla analoga modellerna av kontroll och befäl.

Ett exempel på den transformativa kraften av teknologi finns i Kibera. Kibera är ett av Afrikas störst slumområden. Det ligger i utkanten av Nairobi, Kenyas huvudstad. Där bor ett okänt antal människor, vissa säger mellan 250,000 och 1,2 miljoner. Om du kommer till Nairobi idag och kollar på en turistkarta, så är Kibera representerat som en grönskande nationalpark utan bebyggelse.

Unga människor som bor i Kibera har i deras eget samhälle genom att använda enkla handhållna enheter, som GPSer och mobiltelefoner med SMS, bokstavligen satt de själva på kartan. De har samlat så kallad crowdsource information och synliggjort det osynliga. Mäninskor som Josh and Steve fortsätter att ladda upp mer och mer information, realtidsinformation, twittra den och lägga till den på kartorna så att alla kan använda den. Du kan hitta information om den senaste musikkonserten. Du kan hitta information om den senaste säkerhetshändelsen. Du kan hitta information om platser för tillbedjan. Du kan hitta information om hälsokliniker. Du kan känna dynamiken av det här levande samhället. De har också deras eget nyhetsnätverk på YouTube med 36,000 tittare för tillfället.

De visar oss vad som kan åstadkommas med mobila, digitala teknologier. De visar oss att den otroliga teknologin kan synliggöra det osynliga. Och de ger sig själva en röst. De berättar sin egen historia, utanför det offentliga narrativet.

Och vi ser liknande exempel från jordens alla hörn. I Mongoliet till exempel, där 30 procent av befolkningen är nomader, så används informationssystem via SMS för att spåra migrations- och vädermönster. SMS används till och med för att hålla herdemöten med fjärranslutning. Och om människor flyttar till urbana, okända, betongmiljöer så kan de också bli hjälpta i förväg av socialt stöd som redan väntar genom SMS-kunskap. I Nigeria så används open-source SMS-verktyg av Röda Korsets hjälparbetare för att samla information från lokala samhällen i ett försök att på ett bättre sätt förstå och lindra förekomsten av malaria. Min kollega, Jason Peat, som driver det här programmet, berättar för mig att det är 10 gånger snabbare och 10 gånger billigare än det traditionella sättet att göra saker.

Och det är inte bara att stärka de här samhällena, utan ännu viktigare att den här informationen stannar i samhället där den behövs för att formulera en långsiktig hälsoplan. Vi är på en planet med sju miljarder människor och fem miljarder mobila abonnemang. År 2015 så kommer det finnas tre miljarder smartphones i världen. FNs bredbandskommission har nyligen satt en målsättning att förbättra tillgången till bredband till 50 procent i utvecklingsländerna, jämfört med dagens 20 procent. Vi slungas mot en hyperuppkopplad värld där medborgare från alla kulturer och sociala klasser kommer att ha tillgång till smarta, snabba mobila enheter.

Människor förstår från Kairo till Oakland att det finns nya sätta att samlas, det finns nya sätt att mobilisera, det finns nya sätt att influera. En förändring kommer som måste förstås av den humanitära strukturen och humanitära modellen. Den kollektiva rösten av de här människorna måste bli mer integrerad genom nya teknologier i organisationella strategier och handlingsplaner och inte bara återanvändas för insamlingar eller marknadsföring. Vi behöver till exempel omfamna den stora informationsbördan, kunskapen som finns hos ledande företag som förstår vad det innebär att använda och utnyttja information.

En idé som jag skulle vilja att ni tänker på till exempel är att ta en titt på våra IT-avdelningar. De är vanligtvis tillhandahållare av hårdvara som arbetar i bakgrunden men de behöver höjas till mjukvarustrategister. Vi behöver människor i våra organisationer som förstår hur det är att arbeta med stora informationsmängder. Vi behöver teknologi som en av våra organisationsgrunder. Vi behöver teknologistrategister i våra styrelserum som kan ställa och svara på frågan, "Vad skulle Amazon eller Google göra med all den här informationen?" och omvandla det till en humanitär tillgång.

Möjligheterna som den nya digitala teknologin för med sig kan hjälpa humanitära organisation att inte bara försäkra att människors rätt till information möts eller att de har deras rätt till kommunikation, men jag tror att i framtiden så måste humanitära organisation också förutse att rätt människor har tillgång till kritiska kommunikationsteknologier för att se till att deras röster hörs, att de verkligen deltar, att de verkligen är berättigade i den humanitära världen. Det har alltid varit det vaga idealet att försäkra fullt deltagande av människor som påverkats av katastrofer i det humanitära arbetet. Nu har vi verktygen. Nu har vi möjligheterna. Det finns inga fler orsaker för att inte göra det. Jag tror att vi måste omvandla den humanitära världen från analog till digital.

Tack så mycket.

(Applåder)