Myshkin Ingawale: Ett blodprov utan att blöda

Jag gillar att bygga saker. Jag har alltid gillat att bygga saker. Mitt team vid Biosense, ett nystartsbolag jag grundade tillsammans med mina doktors- och ingenjörsvänner, har byggt en teknik som kallas TouchHB, som kan utföra blodprov på hemaglobin utan stick, utan nålar. Jag tror att det här kommer demokratisera sjukvården. De är två stora ord, jag vet inte vad de betyder.

(Skratt)

2009, var jag faktiskt ännu mer ovetande. Jag hade absolut ingen aning om vad som skulle hända härnäst. Jag var upptagen med att avsluta min doktorsavhandling, vilket var i det helt orelaterade området hur folk interagerar, medarbetare interagerar, hur artiklar tar form på Wikipedia -- och försökte klura ut hur kvalitet uppstår ur systemet. Jag höll också på att bygga något som kallades Köpenhamns Hjul, vilket helt enkelt är en väldigt väldigt vacker elektrisk cykel, i ett labb på MIT som callas SENSEable City Lab. Jag hade tur nog att besöka Mumbai, mitt hus, tillbaka på semester.

Så vid den tidpunkten planerade jag en road trip. Jag besökte ett ställe som heter Parol ungefär två timmar norr om Mumbai. Det här är ett ställe där min vän, Abhishek Sen praktiserade. Han är en läkare där. Och det där är hans riktiga fotografi. (Skratt) So Abhishek tvingade mig faktiskt att vänta. Han var ute i Parol och förlöste en baby. Jag väntade, och när han dök upp, var han likblek i ansiktet. Han berättade att det hade varit två dödsfall: både modern och barnet hade dött. Anledningen, berättade han, var någonting som kallades postpartumblödning. Han förklarade att det betydde allvarlig inre blödning. Det som verkligen chockade mig var att han sa att det här berodde helt och hållet på icke diagnostiserad anemi.

Anemi -- jag är en ingenjör, men till och med jag vet -- att anemi inte är någon som ska behöva leda till döden. Det är något för vilket botemedlet troligen är känt. Jag menar, folsyra, järntabletter -- väldigt billiga, överkomliga botemedel existerar för att kontrollera anemi. Så varför dog den här kvinnan? Det var fullkomligt möjligt att förebygga. Fem minuter därifrån, fanns centralen, vårdcentralen som gav ut subventionerade järntabletter. Så hela sakens natur var fullkomligt chockerande för mig. Och jag visste att det måste finnas ett sätta att förebygga det här.

Min mamma är barnläkare, och jag frågade henne. Hon berättade för mig att det här så här man normalt testar efter anemi. Ta ett blodprov och kör det genom en maskin som kallas Coulter-räknare. Det här är en 10,000$ maskin som fanns i Mumbai. Den är också tillgänglig här eller i vilken del som helst, antar jag, av Europa och i de flesta av världens städer. Men den finns inte i Parol. Dessutom, den där kvinnan som sköter maskinen, teknikern, finns inte i Parol.

(Skratt)

Det här slog mig som -- Jag älskar att fixa saker, jag ville fixa det här. Jag fick en av mina vänner, en ingenjör, och tre andra doktorer - Abhishek gick med i teamet -- och vi ville lösa det här problemet. När jag jag kliver ner härifrån kommer 10 personer att ha förlorat sina liv av något som är fullständigt, fullständigt möjligt att förebygga.

Så låt mig ta er tillbaka till Parol. Ni såg kvinnan här, sjuksystern. I Indien kallas det här en ASHA-arbetare. Det är i grund och botten byns hälsoarbetare, en husmor. Hon är i själva verket kärnan av sjukvårdssystemet. Folkhälsan drivs av ASHA-arbetaren, inte läkaren. Vi visste att vi skulle behöva designa någonting som hon kunde använda. Vi visste att maskinen var tvungen att ha de här tre sakerna. Vi visste att det måste vara någonting som inte hade nålar, inga stick, så folk skulle ta den till sig, den fick inte ha medicinskt avfall, alla de problemen. Den var tvungen att vara tillräckligt enkel för den där kvinnliga ASHA-arbetaren att använda. Och det tredje, det måste vara något hon kunde bära med sig i sin utrustning. Hon färdas mellan byarna för att göra kontroller.

Vi trodde att vi kunde bygga den, så vi byggde den. (Applåder) Men, den fungerade inte. (Skratt) Så vi byggde den igen. Och vi gjorde det 32 gånger. (Skratt) Men jag är mycket glad att kunna meddela att förra året så byggde vi den faktiskt -- den fungerar. Och jag har den här i min väska. Så det här är maskinen som kallas TouchHB Quik. Vad den gör är att mäta mitt hemoglobin, syre och puls. Jag sätter den på fingret, slår på den, och efter ungefär 20 sekunder ger den mig, på den här lilla skärmen, ett homoglobinvärde, syremättnad och hjärtfrekvens. Det här kommer hjälpa ASHA-arbetare att diagnostisera anemi på plats.

(Applåder)

Jag ska förklara lite om hur den fungerar. Du kanske har sett en liten lampa inuti den. Det sitter faktiskt tre små lampor där inne, tre våglängder av ljus. Och vi skickar i stort sätt ljus rakt genom vävnaden, och genom att förstå hur mycket av det som skickas ut, hur mycket av det som sprids och hur mycket som absorberas, kan vi lista ut hur mycket hemoglobin som finns där i blodet. Och det här är något som baseras på en pricip som kallas fotopletysmografi. Vi är faktiskt väldigt nyfikna över vilka andra icke-invasiva tekniker som det här kommer kunna lösa i framtiden. En av de saker som min praktikant här, Pratesh, byggde är en mobilapp, som nu kan skicka all den här datan vart som helst.

Det är en massa väldigt spännande saker vi håller på med. Jag skulle vilja berätta mer om det för er. Men i grunden, det jag tror är att kartan bakom mig i stort sätt kallas kartan över anemi. Det är antal dödsfall orsakade av anemi globalt. Ni märker, givetvis, att det finns värre drabbade områden -- Södra asien, Afrika. Min affärsplan är väldigt enkel. Jag tänker bara sälja de här vill varenda klinik i världen. Det är i slutändan en enkel affärsplan. Och när jag är klar, år 2020, när WHO publicerar datat igen, så kommer det här vara kartan över anemi.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)