Malte Spitz: Din telefonoperatör ser dig

Hej! Det här är min mobiltelefon. En mobiltelefon kan förändra ditt liv och en mobiltelefon ger dig frihet som en individ. Med en mobiltelefon kan du filma ett brott mot mänskligheten i Syrien. Med en mobiltelefon kan du twittra ett meddelande och starta protester i Egypten. Och med en mobiltelefon kan du spela in en låt, ladda upp den till SoundCloud och bli känd. Allt det här är möjligt med din mobiltelefon.

Jag är ett barn av 1984 och jag bor i Berlin. Låt oss ta oss tillbaks till den tiden, den staden. Här kan ni se hur hundratusentals människor protesterar för förändring. Det är hösten 1989 och föreställ er att alla de här människorna som protesterar för förändring hade en mobiltelefon i fickan.

Vilka här i rummet har en mobiltelefon med sig? Håll upp den. Håll upp era telefoner, håll upp era telefoner! Håll up den. En Android, en Blackberry. Wow! Det var många. Nästan alla idag har en mobiltelefon.

Men idag ska jag prata om mig och min mobiltelefon och hur den förändrade mitt liv. Och jag ska prata om det här. De här 35 830 raderna information. Rådata. Och varför den här informationen finns där. Därför att sommaren 2006 antog EU-kommissionen ett direktiv.

Direktivet kallas Datalagringsdirektivet. Direktivet säger att alla telefonoperatörer i Europa, varje internetleverantör i Europa, måste lagra en stor mängd information om användarna. Vem ringer vem? Vem skickar e-post till vem? Vem skickar SMS till vem? Och om du använder en mobiltelefon, var du är. All den här informationen sparas i minst sex månader, upp till två år, av din telefonoperatör eller din internetleverantör.

Och över hela Europa protesterade människor och sa, "Vi vill inte ha det här." De sa, vi vill inte ha den här lagringen av information. Vi vill ha självbestämmande i den digitala tidsåldern och vi vill inte att telefonoperatörer och internetföretag ska tvingas spara all den här informationen om oss. Där fanns advokater, journalister, präster och alla sa: "Vi vill inte ha det här."

Här kan ni se 10 000-tals människor som gick ut på Berlins gator och sa: "Frihet, inte fruktan." Vissa sa till och med att det här skulle vara Stasi 2.0. Stasi var den hemliga polisen i Östtyskland.

Och jag frågar mig också själv, kommer det verkligen att fungera? Kan de verkligen lagra all den här information om oss? Varje gång jag använder min mobiltelefon? Så jag bad min telefonoperatör, Deutsche Telekom, då den största telefonoperatören i Tyskland, och jag bad dem att skicka all information de hade lagrat om mig. Jag frågade dem en gång och jag frågade dem igen men jag fick inget riktigt svar, bara blah, blah tillbaka.

Men sen sa jag att jag vill verkligen ha den här informationen eftersom det är mitt liv ni protokollför. Så jag bestämde mig för att inleda en rättsprocess mot dem eftersom jag ville ha informationen. Men Deutsche Telekom sa nej, vi kommer inte att ge dig den här informationen. Så till sist förlikades vi. Jag lade ner rättsprocessen och de skulle skicka mig informationen jag bad om. Eftersom under tiden kom den tyska författningsdomstolen fram till att implementationen av EU-direktivet bröt mot tysk grundlag.

Så jag fick det här fula bruna kuvertet innehållande en CD. Och på CD:n fanns 35 830 rader information. Först när jag såg det sa jag, okej, det är ett gigantisk dokument. Okej. Men efter en stund insåg jag, det här är mitt liv. Det är sex månader av mitt liv, i det här dokumentet.

Så jag var lite skeptisk. Vad skulle jag göra med det? Eftersom man kan se var jag är, var jag sover på nätterna, vad jag gör. Till sist sa jag att, jag vill gå ut med den här informationen. Jag vill göra den publik. Eftersom jag vill visa folk vad datalagring betyder.

Så, tillsammans med Zeit Online och Open Data City gjorde jag det här. Det här är en visualisering av sex månader av mitt liv. Du kan zooma in och ut, du kan spola framåt och bakåt. Man kan se varje steg jag tar. Och man kan till och med se hur jag reser från Frankfurt med tåg till Köln och hur ofta jag ringer under tiden.

Allt det här är möjligt med den här informationen. Det är lite otäckt. Men det handlar inte bara om mig. Det handlar om oss alla. Till att börja med så är det bara som att jag ringer min fru och hon ringer mig och vi pratar med varandra ett par gånger. Sen är det några vänner som ringer mig och de ringer varandra. Efter ett tag så ringer du till dig och du ringer också och man får ett stort kommunikationsnätverk.

Man kan se hur folk kommunicerar med varandra, när de ringer varandra, när de går och lägger sig. Man kan se allt det här. Man kan se naven, vilka som är gruppens ledare. Om man har tillgång till all den här informationen så kan man se vad samhället har för sig. Om man har tillgång till den här informationen kan man kontrollera samhället.

Det här är en guide till länder som Kina och Iran. Det här är en guide till hur man kan kartlägga samhället, för du vet vem som pratar med vem, vem som skickar e-post till vem. Allt det här är möjligt om du har tillgång till den här informationen. Och informationen sparas i minst sex månader, i Europa, upp till två år.

Som jag sa i början, tänk er att alla människorna på gatorna i Berlin hösten 1989 hade haft en mobiltelefon i fickan. Och att Stasi hade vetat vilka som deltog i protesterna och att om Stasi hade vetat vilka ledarna bakom dem var hade det här nog aldrig hänt. Berlinmuren hade kanske inte fallit. Och som en följd, inte heller järnridån. För idag vill statliga myndigheter och företag spara så mycket information de kan om oss online så väl som offline. De vill ha möjligheten att spåra våra liv och de vill spara dem för evigt.

Men självbestämmande och att leva i den digitala tidsåldern är ingen motsägelse. Men man måste kämpa för självbestämmande idag. Man måste kämpa för det varje dag. Så, när du kommer hem berätta för dina vänner att integritet är en tillgång på 2000 talet och det är inte förlegat. När du kommer hem, berätta för dina företrädare att bara för att företag och statliga myndigheter har möjligheten att spara viss information betyder det inte att de måste göra det. Och om du inte tror mig, fråga din telefonoperatör vilken information de sparar om dig.

Så, i framtiden, varje gång du använder din mobiltelefon, låt det bli en påminnelse att du måste kämpa för självbestämmande i den digitala tidsåldern. Tack!

(Applåder)