Juan Enriquez: Kommer våra barn vara en annan art?

Okej. Precis som alla bra historier, börjar denna för länge, länge sedan när det i stort sett inte fanns någonting. Se här en komplett bild av universum för ungefär 14 miljarder år sedan. All energi är koncentrerad i en enda energipunkt. Av någon anledning exploderar den, och vi börjar få sådana här saker. Så ni är nu ungefär 14 miljarder år in i detta. Och de här sakerna expanderar och expanderar och expanderar till dessa gigantiska galaxer, och vi får biljoner sådana. Och inom dessa galaxer får vi de här enorma dammolnen. Och jag ber er vara speciellt uppmärksamma på de tre små spirorna

i mitten av den här bilden. Om man tar en närbild på dem, ser de ut så här. Och det vi tittar på är pelare av damm där det finns så mycket damm -- förresten, skalan här är en biljon vertikala engelska mil -- och det som händer är att det finns så mycket damm, att det förtätas och smälter samman och tänder en termisk kärnreaktion. Så det du ser är stjärnor som föds. Detta är stjärnor som föds därute. När tillräckligt många stjärnor bildas, formar de en galax. Denna råkar vara en särskilt viktig galax, för det är här du är. (skratt) Och när man tar en närbild på denna galaxen, finner man en ganska normal, inte särskilt intressant stjärna.

Förresten, nu är vi ungefär två tredjedelar in i historien. Så denna stjärnan uppkommer inte ens förrän ungefär två tredjedelar in i denna historien. Och det som händer sedan är att det finns tillräckligt med damm över för att det inte ska tändas till en stjärna, utan det blir en planet. Och detta är ungefär lite mer än fyra miljarder år sedan.

Och snart därefter finns det tillräckligt med materia kvar för att få en ursoppa och den skapar liv. Och livet börjar expandera och expandera och expandera, tills det blir kaputt.

(skratt)

Men det som är riktigt konstigt är att livet blir kaputt inte bara en eller två gånger, utan fem gånger. Så nästan allt liv på jorden utplånas ungefär fem gånger. Och medan ni tänker på det, det som händer är att vi får mer och mer komplexitet, mer och mer grejer som man kan bygga nya saker av. Och vi uppstår inte förrän cirka 99,96 procent in i tiden för denna historien, bara för att sätta oss själva och våra förfäder i rätt perspektiv.

Så i detta sammanhanget finns det två teorier för varför vi alla finns till. Den första teorin säger att det är allt hon skrev. Enligt den teorin, är vi hela skapelsens början och slut. Och anledningen till de biljontals galaxerna, triljarder planeter, är att skapa något som ser ut som detta och något som ser ut som detta. Och det är meningen med universum; och sedan planar det ut, det blir inte bättre än så.

(skratt)

Det enda du kanske vill fråga dig är, skulle detta kunna vara lätt arrogant? Och om det är det -- och speciellt med tanke på att vi nästan utplånades. Det fanns bara cirka tvåtusen av vår art kvar. Några veckor till utan regn, så hade vi aldrig sett några sådana.

(skratt)

(applåd)

Så kanske vi måste komma på en andra teori om den första inte är bra nog. Den andra teorin är: skulle vi kunna uppgradera? (skratt) Alltså, varför skulle man fråga sig något sådant? Därför att det har varit minst 29 uppgraderingar hittills av humanoider. Så det visar sig att vi är uppgraderade. Vi har uppgraderats gång på gång. Och det visar sig att vi hela tiden upptäcker nya uppgraderingar. Vi fann denna i fjol. Vi fann en till för en månad sedan.

Och medan vi tänker på detta, kan vi också vilja ställa frågan: Varför finns det bara en enda människoart? Skulle det inte vara riktigt märkligt om man reste till Afrika och Asien och Antarktis och fann exakt samma fågel -- speciellt med tanke på att vi samexisterat vid samma tid som minst åtta andra versioner av humanoider samtidigt på denna planeten? Så det normala förhållandet är att det inte bara finns Homo sapiens; det normala förhållandet är att ha flera versioner av människor som går omkring.

Och om det är sakernas normala tillstånd, då kunde man fråga sig, okej, om vi vill skapa något annan, hur stor måste en mutation vara? Jo, Svante Pääbo har svaret. Skillnaden mellan människor och neandertalarna är 0,004 procent av den genetiska koden. Så stor är skillnaden mellan två arter. Detta förklarar de flesta nutida politiska debatter.

(Skratt)

Men när vi tänker på detta, en av de intressanta sakerna är hur små dessa mutationer är och var de äger rum. Skillnad på människa och neandertalare är spermier och testiklar, lukt och hud. Och det är de specifika gener som skiljer mellan de två. Så väldigt små förändringar kan ha stor betydelse.

Och medan vi tänker på detta, fortsätter vi mutera. Så för ungefär 10.000 år sedan vid Svarta Havet, fick vi en mutation i en gen som ledde till blå ögon. Och detta fortsätter och fortsätter och fortsätter.

Och medan det fortsätter, är en av de saker som kommer ske i år att vi kommer upptäcka de första 10.000 mänskliga genomen, därför att det har blivit tillräckligt billigt att göra gensekvenseringar. Och när vi finner dessa, kan vi komma finna skillnader.

Och förresten, detta är ingen diskussion som vi är förberedda på, för vi har verkligen missbrukat vetenskapen här. På tjugotalet trodde vi att där fanns riktigt stora skillnader mellan folkslag. Detta baserades delvis på Francis Galtons arbeten. Han var Darwins kusin. Men amerikanska Carnegie-institutet, Stanford, Amerikanska Neurologföreningen tog detta riktigt långt. Det exporterades och missbrukades verkligen. Faktum är att det ledde till fullständigt avskyvärd behandling av människor. Så sedan fyrtiotalet har vi sagt att där finns inga skillnader, vi är alla identiska. Vi kommer få veta vid årets slut om det är sant.

Och medan vi tänker på det, håller vi faktiskt på att finna saker som "Har vi en ACE-gen?". Varför skulle det spela någon roll? Eftersom ingen har någonsin klättrat upp på en 8.000 meter hög topp utan syre som inte har an ACE-gen. Och om vi vill vara med specifika, hur är det med en 577R-genotyp? Jo, det visar sig att alla manliga olympiska idrottare som någonsin testats bär på minst en av dessa varianter.

Och om det är sant, leder det till några mycket komplicerade frågor för olympiaden i London. Tre möjligheter: Vill vi att olympiaden ska bli en utställning av riktigt hårt arbetande mutanter? (Skratt) Andra möjligheten: Varför gör vi inte som i golf eller segling? Eftersom du har den men du har den inte, så ska jag ge dig en tiondels sekunds försprång. Tredje versionen: Eftersom detta är en naturligt förekommande gen och du har den men du inte valde rätt föräldrar, så har du rätt till en uppgradering. Tre olika möjligheter. Om dessa skillnader är skillnaden mellan en olympisk medalj och en icke-olympisk medalj.

Och det visar sig att medan vi upptäcker dessa saker, så gillar vi människor verkligen att förändra vårt utseende, vårt beteende, vad våra kroppar gör. Och vi har ungefär 10,2 miljoner plastikkirurger i USA, det är bara det att med de teknologier som kommer nu, kommer dagens korrigeringar, förminskningar, förstoringar och förbättringar att verka som en barnlek.

Ni har redan sett Tony Atalas arbete på TED, men denna förmåga att börja fylla något som bläckstrålepatroner med celler låter oss printa hud, organ och en hel serie av andra kroppsdelar. Och när dessa teknologier går framåt, ser vi hela tiden detta, vi ser detta, vi ser detta -- 2000, sekvensering av människans genom -- och det verkar som om inget händer, innan det gör det. Och vi är kanske nu i någon av de veckorna.

Och medan vi tänker på dessa två killar som sekvenserade människans genom år 2000 och det statliga projektet som sekvenserade människans genom år 2000, sedan hör vi inte mycket, innan vi hör talas om ett experiment i fjol i Kina, där de tar hudceller från denna mus, tillsätter fyra kemiska ämnen, förvandlar hudcellerna till stamceller, låter stamcellerna växa och skapar en komplett kopia av den musen.

Det är något stort. Därför att i praktiken betyder det att man kan ta en cell, som är en pluripotent stamcell, som är lite som en skidåkare på en bergstopp, och att de två skidåkarna blir två pluripotenta stamceller, fyra, åtta, sexton, och sedan blir det så trångt efter sexton delningar att cellerna måste differentiera. Så de åker ned för en sida av berget, de åker ned för en annan. Och när de väljer bana, dessa blir till ben, och så väljer de en annan bana och de blir till blodplättar, och de blir makrofager, och de blir T-celler. Men det är riktigt svårt, när man väl åker nedför, att komma upp igen. Såvida man inte har en skidlift förstås. Och vad de fyra kemiska ämnena gör är att de tar vilken cell som helst och tar dem hela vägen tillbaka uppför berget så de kan bli till vilken kroppsdel som helst.

Och medan vi tänker på det, vad det betyder är potentiellt att vi kan återuppbygga en komplett kopia av vilken organism som helst från vilken som helst av dess celler. Det visar sig vara något riktigt stort därför att nu kan man ta, inte bara musceller, utan också mänskliga hudceller och förvandla dem till mänskliga stamceller. Och så vad de gjorde i oktober är att de tog hudceller, förvandlade dem till stamceller och började förvandla dem till leverceller. Så i teorin, skulle man kunna odla fram vilket organ som helst från var och en av våra celler.

Här är ett andra experiment: Om man kunde fotokopiera sin kropp, skulle man kanske vilja ta med sina tankar. Och en av de saker ni såg på TED för ungefär ett och ett halvt år sedan var denna killen. Och han höll ett underbart tekniskt föredrag. Han är professor vid MIT. Men kortfattad det han sade är att man kan ta retrovirus, som tar sig in i mössens hjärnceller. Man kan märka dem med protein som lyser när man belyser dem. Och man kan kartlägga de exakta stråken när en mus ser, känner, rör vid något, minns, älskar. Och sedan kan man ta en fiberoptisk kabel och belysa några liknande saker. Och förresten, när man gör det, kan man åskådliggöra det i två färger, vilket betyder att man kan ladda ned denna information som binär kod direkt till en dator.

Så vad är kontentan av det? Jo, det är inte helt otänkbart att en dag kommer vi att kunna ladda ned våra egna minnen, kanske till en ny kropp. Och kanske kan man ladda upp andra människors minnen också. Och detta skulle kunna få bara en eller två smärre etiska, politiska, moraliska implikationer. (Skratt) Bara en tanke.

Här är den sortens frågor som håller på att bli intressanta frågor för filosofer, för dem som styr vårt samhälle, för ekonomer, för vetenskapsmän. Därför att dessa teknologier går riktigt fort framåt.

Och medan vi tänker på det, låt mig avsluta med ett exempel om hjärnan. Det första stället man skulle förvänta sig att se enormt evolutionärt tryck idag, både för alla sinnesintryck, som håller på att bli massiva, och därför att organet är så plastiskt, är hjärnan.

Har vi några bevis för att detta håller på att ske? Ja, låt oss titta på något som förekomsten per tusen människor av autism. Detta är hur det ser ut år 2000. Detta är hur det ser ut 2002, 2006, 2008. Detta är ökningen på mindre än ett decennium. Och vi vet fortfarande inte varför detta händer. Vad vi vet är, möjligen, att hjärnan reagerar på ett hyperaktivt, hyper-plastiskt sätt, och skapar individer som är så här. Och detta är bara en av diagnoserna som florerar. Det finns också människor som är utomordentligt smarta, människor som kan minnas allt de har sett i sina liv, människor som har synestesi, människor som har schizofreni. Det finns allt möjligt runt om i världen, och vi förstår fortfarande inte hur och varför det sker.

Men en fråga som ni kanske vill ställa är, håller vi på att se en snabb evolution av hjärnan och hur vi processar information? För när man tänker på hur mycket data som kommer in i våra hjärnor, vi försöker ta in så mycket data på en dag som folk brukade ta in under ett helt liv. Och medan vi tänker på det, finns det fyra teorier för varför detta sker, plus en hel mängd andra. Jag har inget bra svar. Det behövs verkligen mer forskning om detta.

En möjlighet är snabbmatsfetischen. Det börjar komma fram några bevis för att fetma och kost har något att göra med genmodifiering, vilket skulle kunna ha en effekt på hur ett spädbarns hjärna fungerar.

En annan möjlighet är "sexy geek"-möjligheten. Dessa tillstånd är högst ovanliga. (Skratt) (Applåd) Men vad som börjar hända är att eftersom dessa "geeks" slår sig samman, eftersom de är högt kvalificerade inom datorprogrammering och får bra betalt, liksom andra mycket detaljorienterade sysslor, att de koncentrerar sig geografiskt och finner likasinnade partners. Så detta är hypotesen om ordnat parande av dessa gener som förstärker varandra i dessa strukturer.

Den tredje, är detta för mycket information? Vi försöker processa så många saker att vissa människor blir synestetiska och bara har stora skallar som minns allting. Andra människor blir hyperkänsliga för mängden av information. Andra människor reagerar med diverse psykologiska tillstånd eller reaktioner på denna information. Eller kanske är det kemiska ämnen.

Men när man ser en ökning av den storleksordningen hos ett tillstånd, så har man antingen inte mätt riktigt eller så är det något som sker väldigt snabbt, och det kunde vara evolution i realtid.

Här är kontentan. Vad jag tror vi håller på med är att vi håller på att förvandlas som art. Och jag trodde inte det när Steve Gullans och jag började skriva tillsammans. Jag tror vi håller på att förvandlas till Homo evolutis som, på gott och ont, inte bara är en hominid som är medveten om sin miljö, det är en hominid som börjar att direkt och medvetet kontrollera sin egen arts evolution, och bakterier, växter, djur. Och jag tror att en förändring i den storleksordningen att dina barnbarn eller barnbarnsbarn kan vara en art som är väldigt olik dig.

Tack så mycket.

(Applåd)