Josette Sheeran: Få slut på hunger nu

Efter många års arbete inom handel och ekonomi, fyra år sedan, fann jag mig själv arbetande i frontlinjerna av mänsklig sårbarhet. Och jag fann mig själv på de ställen där folk kämpar varje dag för att överleva och kan inte ens få tag på ett mål mat. Denna röda kopp kommer från Rwanda från ett barn vid namn Fabian. Och jag bär denna omkring som en symbol för utmaningen men också för hopp. För att en kopp mat per dag förändrar Fabians liv fullständigt. Men vad jag är här för att tala om idag är det faktum att i morse vaknade ungefär en miljard människor på jorden -- eller en av sju -- och visste inte ens hur de skulle fylla denna kopp. En av sju människor.

Först, frågar jag er varför borde ni bry er? Varför borde vi bry oss? De flesta människor, när de tänker på hunger, behöver de inte gå långt bak i sin egen familjs historia -- kanske i deras egna liv, eller deras föräldrars liv, eller deras farföräldrars liv -- för att minnas en upplevelse av hunger. Det är sällan jag träffar en publik där folk kan gå långt bak utan denna upplevelse. Vissa är drivna av medlidande känner att det kanske är en av de fundamentala handlingar av mänsklighet. Som Gandhi sa, "En som svälter hittar Guds ansikte i en bit bröd." Andra oroar sig över fred och säkerhet, stabilitet i världen. Vi såg livsmedelsupproren i 2008, efter vad jag kallar den tysta tsunamin av hunger svepte över jorden när priset på livsmedel dubblades över en natt. Svältens destabiliserande effekt är välkända i människans historia. En av de mest fundamentala handlingarna i ett civiliserat samhälle är att försäkra att medborgarna kan få tillräckligt med mat.

Andra tänker på Malthus mardröm. Kommer vi kunna skaffa mat åt en befolkning som kommer att nå nio biljoner inom bara ett par årtionden? Svält är inte något som kan förhandlas. Folk måste äta. Det kommer finnas många människor. Detta medför arbete och möjligheter hela vägen upp och ner värdekedjan. Men jag kom faktiskt till detta ämne på ett annorlunda sätt. Detta är en foto av mig och mina tre barn. I 1987, blev jag en ny mamma till mitt första barn och jag höll henne och matade henne när en bild mycket likt denna visades på TV:n. Och detta var ännu en svältkatastrof i Etiopien. En annan, två år tidigare, hade dödat mer än en miljon människor. Men det slog mig aldrig som det gjorde detta ögonblick, för på denna bild visades en kvinna som försökte amma sitt spädbarn, men hon hade ingen mjölk att ge. Och barnets skrik penetrerade mig, som en mor. Och jag tänkte, det finns inget mer hjärtskärande än gråten från ett barn som inte kan bli besvarad med mat -- den mest fundamentala förväntningen för varje mänsklig varelse. Och det var i detta ögonblick då jag var fylld med utmaning och förargelse över att vi faktiskt vet hur vi ska fixa detta problem.

Detta är inte en av de där ovanliga sjukdommarna som vi inte har någon lösning för. Vi vet hur vi löser hunger. 100 år sedan, visste vi inte. Vi har faktiskt teknologin och system. Och det slog mig att situationen är så fel. Att i vår tid i historien, dessa bilder är så fel. Och vad sker sedan? Detta är förra veckan i norra Kenya. Ännu en gång, ansiktet av hunger i stor skala med mer än nio miljoner människor som undrar om de kommer klara sig till dagen därpå. Faktiskt, vet vi nu att vart tionde sekund förlorar vi ett barn till svält. Detta är mer än HIV/AIDS, malaria och tuberkulos sammanlagt. Och vi vet att problemet är inte endast produktionen av mat.

En av mina mentorer i livet var Norman Borlaug, min hjälte. Men idag ska jag tala om tillgängligheten till mat, för faktiskt detta år och förra året och under livsmedelskrisen i 2008 fanns det tillräckligt med mat på jorden för att alla att ha 2 700 kilokalorier Så varför får det ske att vi har en miljard människor som inte får tag på mat? Och jag vill också tala om vad jag kallar "kunskapens nya last". I 2008 sammanställde tidningen "Lancet" all forskning och framställde övertygande bevis att om ett barn i sina första tusen dagar, från befruktning fram till två års ålder, inte får tillräckligt med näring, är skadan är permanent. Hjärnan och kroppen blir hämmad. Här ser du en hjärnskanning på två barn en som hade tillräcklig näring, en annan, försummad och som var svårt undernärd. Och vi kan se hjärnvolymen upp till 40 procent mindre i dessa barn. Och på denna dia ser du nervceller och synopser i hjärnan formas inte Och vad vi vet nu är att detta har enorm effekt på ekonomier, som vi kommer tala om senare. Men även på inkomstpotentialen av dessa barn är halverat i deras livstid på grund av hämmandet som händer i tidiga år.

Så denna bördan av kunskap driver mig. För faktiskt så vet vi hur vi skall fixa detta mycket enkelt. Trots detta, på många ställen, en tredjedel av barnen, då de når sitt tredje år redan då står inför ett liv av möda på grund av detta. Jag skulle vilja tala om något av det jag sett på fronten av hunger, något av det jag lärt i att frambringa min ekonomi- och handelskunskap och min erfarenhet i privata sektorn. Jag skulle vilja tala om var gapet av kunskap är.

Fast först, skulle jag vilja tala om den äldsta metoden av näring på jorden, amning. Du blir kanske överraskad att höra att ett barn kunde räddas varje 22 sekunder om där fanns amning under de första sex månaderna i livet. Men i Niger, till exempel, mindre än sju procent av barnen är ammade under de första sex månaderna av deras liv, exklusivt. I Mauretanien, mindre än tre procent. Detta är något som kan förändras med kunskap. Detta budskap, detta ord, kan komma ut att det inte är ett gammaldags sätt; det är ett genialt sätt att rädda ditt barns liv. Så idag fokuserar vi inte endast på att dela ut mat, men att säkerställa att modern har tillräcklig näring, och lära dem om amning.

Det andra jag vill tala om: om du bodde i en avlägsen by någonstans, ditt barn var halt, och du var mitt i en torka, eller mitt i en översvämning, eller du var i en situation där det inte fanns tillräcklig mångfald av kost, vad skulle du göra? Tror du att du skulle kunna gå till en affär och få ett val av "PowerBars", som vi kan, och välja den rätta sorten som passar? Jag kan finna föräldrar på fronten som är väl underfund med att deras barn är på på väg att tyna bort. Och jag går till dessa affärer, om det finns några, eller ut på fälten för att se vad de kan få, och de kan inte finna näringen. Även om de vet vad det ska göra, finns det inte tillgängligt.

Och jag är väldigt ivrig över detta, för att en sak vi arbetar på är omvandling av teknologier som är väldigt tillgängligt i livsmedelsindustrin för att vara tillgängligt för traditionella grödor. Och detta är tillverkat med kikärtor, torkad mjölk och ett antal vitaminer, matchad till exakt vad hjärnan behöver. Det kostar 17 cents för oss att producera detta som, vad jag kallar, mat för mänsklighet. Vi gjorde detta tillsammans med kost-teknologer i Indien och Pakistan -- faktiskt ungefär tre av dem. Men detta förvandlar 99 procent av barn som får detta. Ett paket, 17 cents per dag -- deras undernäring är överkommen. Så jag är övertygad att om vi kan låsa upp teknologierna som är vanliga i den rika världen för att kunna omdana mat. Och detta är klimat-säkrat Det behöver inte vara kylt, det behöver inte vatten, som ofta saknas. Och dessa typer av teknologier, ser jag, har potential till att förvandla ansiktet av hunger och näring, undernäring ute på fronten.

Nästa sak jag vill tala om är skolmaten. 80 procent av människor i världen har inga säkerhetsnät för mat. När katastrofen slår till -- ekonomin tar ett slag, folk förlorar ett jobb, översvämningar, krig, konflikt, dålig styrning, alla av dessa saker -- det finns inget att falla tillbaka på. Och normalt har institutionerna -- kyrkor, tempel, och andra har inte resurserna till att förse med ett säkerhetsnät. Vad vi har funnit när vi arbetat med Världsbanken är att den fattiga människans säkerhetsnät, den bästa investeringen, är skolmaten. Och du fyller koppen med lokalt jordbruk från små bönder, har du en omvandlande effekt. Många barn i denna värld kan inte gå till skolan för att de måste gå och tigga för att finna ett mål mat. Men om maten finns där, är det omvandlande. Det kostar mindre än 25 cents per dag för att ändra ett barns liv.

Men vad som är mest fantastiskt är påverkan på flickor. I land där flickor inte går till skolan där du erbjuder mat till flickor i skola, där ser vi inskrivnings grad till ungefär 50 procent flickor och pojkar. Vi ser en förvandling i närvarandet av flickor. Och det fanns inga argument, för att det är sporrande. Familjer behöver hjälpen. Och vi ser att om vi behåller flickorna i skolan längre, stannar de i skolan tills de är 16, och blir inte gifta om det finns mat i skolan. Eller om de får en extra ranson av mat i slutet av veckan -- det kostar cirka 50 cents -- kommer hålla flickan i skolan, och de föder hälsosammare barn, för undernäring är skickad från generation till generation

Vi vet att det finns hög- och lågkonjunktur cyklar av hunger Vi vet detta. Just nu på Afrikas Horn, vi har gått igenom detta förut. Så är detta en hopplös sak? Absolut inte. Jag skulle vilja tala om vad jag kallar lager för hopp. Kamerun, norra Kamerun, hög- och lågkonjunktur cyklar av hunger. varje år i årtionden. Livsmedel bistånd som kommer in varje år när folk svälter under magra säsonger. Nå, två år sedan, vi beslöt, låt oss omvandla formen för att slås mot hunger, och istället för att ge ut mat, lägger vi det i matbanker. Och vi sa, lyssna, under de magra säsongerna, ta ut maten. Du hanterar, byborna hanterar dessa lager. Och under skörden, lägg tillbaka det med ränta, mat ränta. Så lägg in fem procent, tio procent mer mat. De senaste två åren, 500 av dessa bybor var dessa finns har inte haft behov av livsmedel bistånd -- de är självförsörjande. Och matbankerna växer. Och skolmat program för deras barn startades av folket i byn. Men de har aldrig haft förmågan att bygga ens grundläggande infrastruktur eller resurserna. Jag älskar idén som kom från byfolket: tre nycklar för att låsa upp lagret. Mat är guld där. Och enkla idéer kan förvandla ansiktet, inte av små områden, av stora områden i världen.

Jag skulle vilja tala om vad jag kallar digital mat. Teknologi omvandlar ansiktet av matsårbarhet på ställen där du ser klassisk svält. Amartya Sen vann sitt Nobel Pris för han sa, "Så här är det, svält sker i befintlighet av mat för folk inte har möjlighet att köpa det." Vi såg detta definitivt i 2008. Vi ser det nu på Afrikas Horn där priset på mat har gått upp till 240 procent i vissa områden under förra året. Mat kan kan finnas där och folk kan inte köpa det.

Denna bild -- Jag befann mig i Hebron i en liten butik, denna butik, där vi istället för att ta in mat, vi ger ut digital mat, ett kort. Det säger "bon appetit" på arabiska. Och kvinnan kan gå in och dra kortet och få nio matvaror. De måste vara näringsrika, och de måste vara lokalproducerade. Och vad som har hänt endast det senaste året är att mejeri industrin -- där detta kort använts för mjölk och yoghurt och ägg och hummus -- mejeriindustrin har gått upp med 30 procent. Butiksägarna anställer mer personal. Alla vinner på detta som får igång livsmedelsindustrin. Vi levererar nu mat till över 30 länder via mobiltelefoner, omvandlar även närvaron av flyktingar i länder, och på andra sätt.

Kanske det mest spännande för mig är en idé som Bill Gates, Howard Buffett och andra har modigt stöttat, vilket får oss att ställa frågan: Vad om vi istället för att se de svältande som offer -- och de flesta av dem är små jordbruk som kan inte samla tillräckligt med mat eller sälja mat för att ens kunna försörja sina egna familjer -- vad så om vi ser dom som lösningen, som värdekedjan i slaget mot hunger? Vad om, för kvinnorna i Afrika som kan inte sälja någon mat -- där finns inga vägar, inga lager, där finns inte ens en hacka att få upp grödan med -- vad om vi ger dem den möjliggörande miljön för dem att skaffa maten för att mata de hungriga barnen på annat håll? Och programmet "Handla för Framgång" finns idag i 21 länder. Och tro det eller ej. I nästan varje fall, när fattiga bönder blir garanterade en marknad -- om du säger, "Vi vill köpa 300 ton av detta." Vi kommer och hämtar det. Vi ser till att det lagras ordentligt." -- deras avkastning har gått upp två, tre, fyra gånger så mycket och de löser det, för det är den första garanterade möjligheten de har fått i sina liv. Och vi ser folk som förvandlar sina liv. Idag, livsmedelsbistånd, vårt livsmedelsbistånd -- en stor motor -- 80 procent av det är köpt i den utvecklande världen. Total omförvandling som faktiskt kan förvandla livet som är i behov av mat.

Nu undrar ni, kan detta göras i stor skala? Dessa är fantastiska idéer, bybornas idéer. Jag skulle vilja tala om Brasilien, för jag har rest till Brasilien under de senaste åren, när jag läste att Brasilien hade besegrat hunger snabbare än någon annan nation på jorden just nu. Och vad jag funnit är, istället för att investerat sina pengar i matunderstöd och andra saker, de investerade i skolmat-program. Och de begärde att en tredjedel av denna mat kom från de minsta jordbruken som normalt inte skulle ha någon möjlighet. Och de gör detta i en enorm skala efter att president Lila deklarerade sitt mål att se till att alla fick tre mål mat per dag. Och denna nolltolerans för hunger program kostade .5 procent av BNP och har lyft många miljoner människor ut från hunger och fattigdom. Det omvandlar ansiktet av hunger i Brasilien, och det är i stor skala, och det skapar möjligheter. Jag har rest ut dit; Jag har träffat de små bönderna som har byggt sin försörjning på möjligheten och plattformen detta försett.

Om vi nu tittar på de ekonomiska nödvändigheten här, det handlar inte bara om medlidande. Faktum är att forskningen visar att kostnaden av undernäring och hunger -- kostnaden för samhället, bördan den måste bära -- är i genomsnitt sex procent, och i vissa länder upp till elva procent, av BNP per år. Om vi ser på de 36 länder med högsta bördan av undernäring, det är 260 biljoner förlorade från en produktiv ekonomi varje år. Nå, världsbanken uppskattar det skulle ta cirka tio biljoner dollars, 10,3, för att ta itu med undernäring i dessa länder. Du ser på kostnads-lönsamhet analysen, och min dröm är ta denna fråga, inte bara från ett medlidande argument, men till finansministrarna i världen, och säga att vi inte har råd att inte investera i tillgången till tillfredsställande, prisvärd näring för all mänsklighet.

Det fantastiska jag funnit är att inget kan ändras på en stor skala utan beslutsamheten av en ledare. När en ledare säger, "Inte på min vakt", börjar allt ändras Och världen kan komma in med möjliggörande miljöer och möjligheter att göra detta. Och det faktum att Frankrike har lagt fokus på livsmedel i centrum av G20 är väldigt viktigt. För mat är ett problem som kan inte lösas person till person, nation till nation. Vi måste samarbeta. Och vi ser nationer i Afrika. Världslivsmedelsprogrammet har fått möjlighet att lämna 30 nationer, 30 nationer för de har omvandlat ansiktet av hunger i deras nationer.

Vad jag skulle vilja erbjuda här är en utmaning. Jag tror att vi lever i en tid i människans historia när det är helt enkelt oacceptabelt att barn vaknar och vet inte var de ska finna en kopp mat. Inte bara det att omvandla hunger är en möjlighet, men jag tror vi måste ändra vårt tankesätt. Jag är hedrad av att vara här men några av världens bästa innovatörer och tänkare. Och jag skulle vilja att ni sluter upp med hela mänskligheten för att dra en linje i sanden och säga, "Aldrig igen. Aldrig igen ska vi acceptera detta." Och vi vill säga till våra barnbarn att det fanns en hemsk tid i historien där en tredjedel av alla barn hade hämmade hjärnor och kroppar, men det existerar inte längre.

Tack.

(Applåd)