Johan Rockström: Låt miljön leda utvecklingen

Vi bor på en människodominerad planet. Det pressar på som aldrig förr- -på jordens system. Det är dåliga nyheter. Men samtidigt- -en del av de goda nyheterna. Vi är den första generationen som tack vare vetenskapen- -fått kunskap om att vi kanske- -undergräver stabiliteten och möjligheten- -för planeten jorden- -att klara av människans utnyttjande. Det är bra då de planetariska riskerna- -är så stora- -att det inte är möjligt att bara fortsätta som förut. Fasen vi befinner oss i- -kräver en total omvandling. Det möjliggör innovationer- -nya idéer och nya paradigm. Det här är en vetenskaplig resa om de utmaningar vi möter- -vad gäller global hållbarhet.

På resan tar jag med mig- -en god vän. En intressent som aldrig är med- - under miljöförhandlingarna. En kompromisslös intressent- -planeten jorden. Så jag tog med henne upp på scenen idag- -för att hon ska bevittna- -den makalösa resa- -som minner oss om- -den behagliga period vi haft- -de senaste 10 000 åren. Detta är levnadsvillkoren de senaste 100 000 åren. En mycket viktig period -- ungefär halva den tid som moderna människor funnits på jorden,- -med de förmågor- -som utvecklat vad vi kallar civilisation. Här är miljöförhållandena på planeten.

Här är temperaturens växlingar. Det gick upp och ner. Under en kris för 80 000 år sen- -lämnar vi Afrika. Australien koloniseras- -under en kris för 60 000 år sedan. Vi går från Asien till Europa- -under en kris, 40 000 år sedan. Sedan går vi in i- -den oerhört stabila Holocen. Den enda period i planetens historia- -som vi vet stöder mänsklig utveckling. Tusen år in i Holocen- -överges jägar-samlarmönstret. Vi ökar från några miljoner människor- -till de sju miljarder vi är idag. Den mesopotamiska kulturen, jordbruket uppfinns- -husdjur och växtodlingar. Så kom romarna, grekerna och resten av historien. Den enda perioden- -som befrämjar mänskligt liv.

Men vi pressar från flera håll- -på planeten. Ett fyrdubbelt tryck där det första- -är befolkningstillväxten. Det handlar inte bara om siffror- -inte bara om att vi är sju miljarder- -som kommer bli nio miljarder. Det handlar även om rättvisa. Den största delen av miljöpåverkan- -har den rika minoriteten orsakat. De 20 procent som industrialiserades- -i mitten av 1700-talet. De övriga, majoriteten- -som med rätta vill ha utveckling- -vill ha en i stort sett ohållbar livsstil. En ödesdiger press.

Klimatfrågan pressar också på. Politiskt tolkas vetenskapen- -som att det räcker med att- -stabilisera växthusgaserna vid 450 ppm- -för att undvika att medeltemperaturen- -ökar mer än två grader. Och undvika att vi destabiliserar- -den Västantarktiska iskalotten- -med sex meters ökning av havsnivån. Risken att destabilisera Grönlands iskalott- -med sju meters ökning av havsnivån. Man önskar att klimattrycket- -hade drabbat en stark planet. Men den tredje pressen- -är från ekosystemets nedgång. Vi har inte sett, på 50 år- -en så brant nedgång- -i ekosystemens funktioner,- -varav en är klimatreglering på lång sikt,- -i skogar, marker och biologisk mångfald.

Det fjärde trycket är överrumpling. Bevisen pekar på att- -vi måste överge föreställningen- -att ekosystemen är förutsägbara,- -kontrollerbara, linjära system. Istället överrumplas vi- -när system plötsligt tippar över- -ofta oåterkalleligt. Människans press på planeten- -är ödesdiger. Vi kan ha gått in i en ny geologisk era- -Antropocen- -där främst vi själva orsakar förändring- -på planetarisk nivå.

Som vetenskapsman- -vad finns det för bevis? Bevisen är- -tyvärr omfattande. Inte bara vad gäller koldioxid- -ser ökningen ut som en hockeyklubba. Ta vilken parameter som helst- -som är viktigt för mänskligheten. Dikväveoxid, metangas- -avskogning, utfiskning- -försämring av land- och artrikedom. De har följt samma mönster- -de senaste 200 åren. De sticker iväg i mitten av 50-talet- -10 år efter andra världskriget. Det är tydligt att människans påverkan ökar snabbt- -från mitten av 50-talet. Man ser för första gången ett avtryck på global nivå.. Och saken är den- -att forskningen på dessa områden- -ser något mycket viktigt. Vi kan ha nått den punkt- -där vi måste vända kurvorna. Vi kan ha nått det mest utmanande årtiondet- -i människans historia- -det årtionde vi måste vända kurvorna.

Som om det inte vore nog- -att vända kurvorna och förstå den ökade pressen på planeten- -vi måste också förstå att- -system har flera stabila tillstånd- -separerade av trösklar, illustrerade i det här diagrammet. Djupet är resiliensen, återhämtningsförmågan. Systemet kan gradvis- -under klimatförändringarna- -erosion, minskning av biologisk mångfald- -bli grundare, tappa resiliens- -men ändå se bra ut. Så plötsligt, vid en tröskel- -tippa över. Förlåt. Byta läge- -och bokstavligen hamna i- -en oönskad situation- -där en ny biofysisk logik råder- -nya arter tar över, och systemet fastnar.

Ett bevis för det är korallreven. Korallsystem med mångfald, låg näringsomsättning- -utsätts för flera tryck -- överfiske- -ohållbar turism, klimatförändring. En utlösande faktor, systemet tippar över- -och förlorar resiliens. Mjuka koraller tar över- -och vi får ett oönskat system- -som inte stödjer ekonomisk och social utveckling. Det vackra Arktis. En reglulator på planetarisk nivå- -som får smäll på smäll av klimatförändringarna- -och ser ut att må bra. Ingen forskare förutsåg att 2007- -skulle kanske en tröskel passeras. Systemet tappar plötsligt 30 till 40 procent- -av sommarens istäcke. Faran är förstås att- -när systemet gör det så kan logiken ändras. Det kan fastna i ett oönskat tillstånd- -eftersom det ändrar färg, absorberar mer energi- -och systemet kan fastna. Det är den största röda varningsflaggan- -som visar att situationen är riskabel. Fast den enda röda flagga som dök upp här- -var en ubåt från ett land vi inte namnger- -som stack ner en röd flagga på botten av Arktis- -för att ta kontroll över oljan.

Vi har nu bevis för att- -våtmarkerna, skogen- -regnskogen- -uppför sig på samma ickelinjära sätt. 30 forskare från hela världen- -samlades och frågade för första gången: "Måste vi sätta planeten på spel?" Vi måste fråga oss- -om vi hotar den ovanligt stabila Holocen-epoken? Försätter vi oss i en situation- -där vi närmar oss- -trösklar som kan leda till- -skadliga och mycket oönskade- -kanske katastrofala förändringar- -för människans utveckling? Där vill man inte stå. Man får inte ens stå- -där den här mannen står- -i det skummande vattnet vid tröskeln. Det finns ett staket- -en bit uppströms från tröskeln. Bakom det är man i riskzonen. Det är den nya världsbilden. Vi insåg för två, tre år sedan- -att det gamla sättet- -med analyser och förutsägelser- -om framtiden, med målet- -att minimera miljöavtrycken, det hör till det förflutna.

Nu frågar vi oss- -vilka de stora miljöprocesserna är- -som vi måste värna om- -för att hålla oss kvar i Holocen? Och kan vi- -med hjälp av forskningen om systemen- -identifiera trösklarna- -de punkter där vi kan förvänta oss en ickelinjär förändring? Kan vi definiera- -en planetarisk gräns, ett staket- -inom vilket mänskligheten tryggt kan agera? Arbetet publicerades i "Nature"- -i slutet av 2009- -efter år av analyserande som- -ledde till slutsatsen- -att vi bara kan se- -nio planetariska gränser. Inom dem har vi- -ett säkert manövreringsutrymme. Dessa inkluderar klimatet. Men inte bara klimatet. Planetens många system är sammanlänkade- -i tre stora system. Klimatförändringarna- -ozonminskningen i stratosfären och försurningen av haven- -är de tre stora systemen- -som forskningen menar varit stora trösklar- i planetens historia.

Vi inkluderar även de långsamma variablerna- -de system som i skymundan- -reglerar och stöder planetens resilienskapacitet. Störningen av stora kväve- och fosforcykler- -försämringen av markanvändning och biologisk mångfald- -användning av sötvatten. Funktioner som reglerar- -biomassan, att kolet bevaras på jorden, mångfald. Så har vi två parametrar vi inte kunnat kvantifiera- -luftföroreningar- -med växthusgaser och förorenande sulfater och nitrater- -och kemisk förorening. De bildar en helhet- -som kan vägleda utvecklingen i Antropocen- -om man förstår att planeten- -är ett komplext självreglerande system. De flesta resultaten indikerar att- -dessa nio kan vara som de tre musketörerna. "En för alla. Alla för en." Om man missbrukar skogen, går man över gränsen för marken- -och underminerar klimatsystemets- -förmåga till balans. Problemet är att- -det kan vara så att klimatfrågan- -är den lätta delen- -om man ser till hela utmaningen- -med hållbar utveckling.

Här är Big Bang för människans utveckling- -med manövreringsutrymme inom gränserna. Den svarta linjen visar manövreringsutrymmet- -de fastlagda gränserna- -som föreslås i analysen. Den gula pricken är starten- den förindustriella tiden- -där vi har mycket utrymme till godo. Under 50-talet breder vi ut oss. 60-talet, med den gröna revolutionen- -och Haber-Boschprocessen- -där kväve från atmosfären binds. Människan binder mer kväve från atmosfären idag- -än vad hela biosfären gör naturligt. Klimatgränsen överskrids först på tidigt 90-tal- -alldeles efter Rio, Idag beräknar vi att- -vi har överskridit tre gränser. Förlust av biologisk mångfald- -är en utrotningsperiod i vår historia- -liksom dinosaurierna utrotades. Kväve och klimatförändring. Vi har ännu lite till godo på de övriga- -men vi närmar oss snabbt- -vad gäller mark, vatten, fosfor och hav. Här är en ny världsbild- -som vägledning- -som belyser vår- -industrialisering- -som går på som om- -vi kör på en mörk, rak motorväg.

Frågan är- -hur dystert det här är? Är hållbar utveckling en utopi? Ingen forskning visar på det. Det finns däremot mycket som- -visar på att förändring är möjlig. Att vi har förmågan- -att byta till ett nytt innovativt- -omvälvande spår- -över hela skalan. Problemet är bara- -att 200 länder på jorden- -måste börja röra sig samtidigt- -i samma riktning. Men det ändrar i grunden världsbilden. Från den nuvarande linjära- -där vi styr och ställer- -och ser till effektivitet och optimering. Till en mer flexibel- -mer anpassningsbar attityd- -där vi erkänner att överskott- -i sociala system och miljösystem- -är nyckeln för att kunna hantera- -en tid av global förändring. Vi måste investera i uthållighet- -i de sociala och ekologiska systemens förmåga- -att klara stötar och stanna i dalskålen. Vi måste investera i förändringsförmåga- röra oss från kris till innovation- -kunna resa oss efter en kris- -och anpassa oss till oundviklig förändring. Det är en ny världsbild. Inget av det här sker på regeringsnivå.

Sker det någon annanstans? Finns det exempel på- -ett nytt tankesätt på lokal nivå? Ja, det finns det. Listan kan bli längre och längre. Det finns goda nyheter. I Latinamerika- -där plogbaserat jordbruk- -på 50- och 60-talet- -ledde in i en återvändsgränd- -med allt lägre avkastning, försämring av jordkvalitén- -och stora försörjningsproblem- -i Paraguay, Uruguay, Brasilien med flera. Med innovation och entreprenörskap- -bland jordbrukare och vetenskapsmän- -fick man en jordbruksrevolution med plogfritt- -jordbruk med mullsådd- -som är lokalt anpassat. Det har i några länder- -lett till stora ökningar- -av arealer med mulltäckt plogfritt jordbruk- Det ger inte bara mer mat- -det binder också kol.

Stora barriärrevet i Australien är en annan framgång. Turistoperatörer och- -fiskare- -myndigheter och forskare såg att- Stora barriärrevet var dödsdömt- -under den nuvarande regimen. Global förändring- -utfiskning och ohållbar turism. Allt förde systemet- -in i ett kristillstånd. Lösningen var innovation och nytänkande- -som har lett till en helt ny strategi där man- -för att öka resiliensen- -erkänner överskott- -och ser systemet som en integrerad helhet- -och sedan tillåter överskott i systemet.

I Sverige finns andra exempel. Våtmarkerna i södra Sverige sågs som- -översvämningsbenägna, förorenade störningsmoment- -i städernas utkanter. Men med en kris, nya samarbeten- -lokala aktörer, så förvandlades de till- -en nyckelkomponent- -i hållbar stadsplanering. Krisen ledde till möjligheter.

Så vad händer i framtiden? En stor utmaning är- -att föda en värld med nio miljarder människor. Vi behöver en ny grön revolution. Och planetens gränser visar att- jordbruket måste fånga växthusgaser, inte ge ifrån sig dem. Det måste ske på befintlig mark. Vi kan inte expandera mer- -eftersom det tär på planetens gränser. Vi kan inte fortsätta konsumera vatten som idag, -när 25 procent av floderna inte ens når havet. Vi behöver en förändring. Baserat på mitt och- -andras arbete i t ex Afrika- -ser man att även det mest sårbara lilla jordbruk- -med innovation och bevattningssystem- -för att klara torrperioder-- -med hållbara sanitära system som cirkulerar näringsämnen- -från toaletter till odlingsfälten- -och med nytänk i odlingssystemet- -kan trippla och fyrdubbla avkastningen- -på befintlig mark.

Elinor Ostrom- -den senaste Nobelpristagaren i ekonomi- -visar tydligt att över hela världen- -kan vi styra det samfälliga- -om vi investerar i tillit- -lokala samarbeten- -och överbryggande institutionell förnyelse. Då kan lokala aktörer- -tillsammans hantera det globalt allmänna- -på stor skala. Men även inom politiken finns förnyelse. Vi vet att vi måste gå från vårt fossilberoende- -till en koldioxidsnål ekonomi på rekordtid. Vad ska vi göra? Det pratas om koldioxidskatter och utsläppsrätter. Och ett system med- -inmatningstariff på energi. Det finns redan- -i Kina på deras vindkraftverk till havs- -och i USA- -med prisgarantier på investeringar i förnybar energi. Fattiga får elen subventionerad. Man får folk ur fattigdom. Man löser energisektorns del av klimatkrisen- -samtidigt som man stimulerar innovation. Det är exempel på vad som kan göras snabbt- -på planetarisk nivå.

Möjligheterna finns alltså. Vi kan se många exempel på- -omvälvande möjligheter jorden runt. Nyckeln till allt- -den röda tråden- -är att byta tankesätt. Att röra oss från en situation där vi drivs- -in i en mörk framtid. Och istället göra tvärtom- -och fråga: "Hur ser planetens spelplan ut?" "Vilka är de planetariska gränserna"- -"inom vilka vi tryggt kan agera?" -och sedan anpassa oss till dem. Men problemet är såklart- -att stegvis förändring inte är ett alternativ.

Det finns vetenskapliga bevis. De visar på de bistra nyheterna- -att vi står inför den största- -mest omvälvande utvecklingen- -sedan industrialiseringen. Vad vi måste göra de kommande 40 åren- -är mycket mer dramatiskt och spännande- -än vad vi gjorde när vi skapade- -dagens situation. Vetenskapen visar att- -vi kan uppnå en blomstrande framtid- -inom trygghetszonerna- -om vi rör oss samtidigt- -och samarbetar på global nivå, på en lokal och global skala- -gör val som förändrar och bygger resiliens på en ändlig planet.

Tack.

(Applåder)