JD Schramm: Bryt tystnaden för överlevande efter självmordsförsök

Till synes var allt bra i Johns liv. Han hade precis skrivit på ett kontrakt där han sålt sin lägenhet i New York och gjort en mångmiljonvinst och han hade bara ägt den i fem år. Skolan där han tagit sin masterexamen hade precis erbjudit honom en undervisningstjänst vilket innebar inte bara lön, utan även löneförmåner för första gången på evigheter. Ändock, trots att allt gick riktigt bra för John så kämpade han mot ett missbruk och en djup depression.

På kvällen den 11 juni 2003 klättrade han upp på toppen av staketet på Manhattan Bridge och kastade sig i de mörka vattnen. Anmärkningsvärt nog -- nej, mirakulöst nog -- så överlevde han. Fallet krossade hans högra arm, bröt vartenda revben, punkterade lungan och han flöt mellan medvetande och medvetslöshet medan han drev med East River under Brooklyn Bridge och ut i färjeleden till Staten Island där färjepassagerare hörde hans skrik av smärta och tog kontakt med färjekaptenen som i sin tur kontaktade sjöräddningen som plockade upp honom ur East River och tog honom till Bellevue Hospital.

Det är faktiskt här vår berättelse börjar. Eftersom John så snart han bestämt sig för att pussla ihop sitt liv -- först fysiskt, sedan känslomässigt och sedan andligt -- upptäckte han att det fanns väldigt lite hjälp att få för någon som hade försökt ta sitt liv på det sätt han hade gjort.

Forskning visar att 19 av 20 personer som försöker ta sina liv misslyckas. Men de som misslyckas har 37 gånger så stor chans att lyckas andra gången. Det här är verkligen en hög-riskgrupp med väldigt få möjligheter att att vända sig till någon och få hjälp. Det som händer när människor försöker pussla ihop sina liv är att alla tabun kring självmord gör att vi inte vet vad vi ska säga och att vi ofta inte säger någonting alls. Det gör att isoleringen som personer som John befinner sig i blir ännu starkare.

Jag kan Johns historia väldigt väl eftersom jag är John. Det här är, idag, första gången jag i ett offentligt sammanhang berättar om den resa jag varit med om. Men efter att ha förlorat en älskad lärare 2006 och en god vän förra året i självmord så satt jag på TEDActive förra året och insåg att jag behövde bryta tystnaden och gå bortom mina tabun för att tala om en idé som är värd att sprida -- att människor som har tagit det svåra beslutet att komma tillbaka till livet behöver resurser och vår hjälp.

Som Trevor Project säger så blir det bättre. Det blir mycket bättre. Och jag väljer att komma ut ur en helt annan slags garderob idag för att uppmuntra er, uppmana er, att om ni någon gång har övervägt eller försökt begå självmord, eller känner någon som har det, så tala om det, sök hjälp. Det är ett samtal som är värt mycket och en idé som behöver spridas.

Tack.

(Applåder)