James Geary, bildligt talat

Metaforen lever ett hemligt liv överallt runt oss. Vi yttrar ungefär sex metaforer i minuten. Metaforiska tankegångar är väsentliga för att vi ska förstå oss själva och andra, hur vi kommunicerar, lär, upptäcker och uppfinner. Men metaforen är ett sätt att tänka innan den blir ett sätt att uttrycka sig.

Till min hjälp för att förklara detta har jag värvat en av våra största filosofer, den regerande kungen av metaforianer, en man vars bidrag till fältet är så stora att han själv har blivit en metafor. Jag talar förstås om ingen mindre än Elvis Presley. (Skratt)

"All Shook Up" är en fantastisk kärlekssång. Den är också ett utmärkt exempel på hur vi så fort vi har att göra med något abstrakt idéer, förnimmelser, känslor, koncept, tankar, oundvikligen tar till metaforen. I "All Shook Up", är en beröring inte en beröring, istället är det en rysning. Läppar är inte läppar, istället är de vulkaner. Hon är inte hon, istället är hon en smörblomma. Och kärlek är inte kärlek, utan istället är den upplevelsen av att vara omskakad.

I och med detta följer Elvis Aristoteles klassiska definition av en metafor nämligen processen att ge ett visst föremål ett namn som tillhör något annat. Detta är metaforens matematik. Lyckligtvis är den väldigt simpel. X är lika med Y. (Skratt) Denna formel fungerar oavsett var metaforen finns.

Elvis använder den, men det gör även Shakespeare i detta berömda citat från "Romeo och Julia", Julia är solen. Här ger Shakespeare föremålet, Julia, ett namn som tillhör något annat, nämligen solen. Men så fort vi ger ett föremål ett namn som tillhör något annat, ger vi det också ett helt nätverk av liknelser. Vi blandar och matchar det vi vet om metaforens källdomän, i det här fallet solen, med det vi vet om dess måldomän, Julia. Metaforen ger oss en mycket mer levande förståelse av Julia än om Shakespeare hade beskrivit hennes utseende bokstavligt.

Så, hur skapar och förstår vi metaforer? Det här kanske ser bekant ut. Det första steget är mönsterigenkänning. Titta på den här bilden. Vad ser ni? Tre nyckfulla Pac Men, samt tre vinkelklamrar finns där. Det vi dock ser är två trianglar som överlappar varandra. Metaforen handlar inte bara om att upptäcka mönster; utan också om skapandet av mönster. Nästa steg, konceptuell synestesi.

Synestesi innebär att man upplever en stimulans i ett sinnesorgan samtidigt som man upplever det i ett annat sinnesorgan, till exempel färgad hörsel. Människor med färgad hörsel ser faktiskt färger när de hör ljuden av ord eller bokstäver. Alla har synestetiska förmågor. Det här är Bouba/Kiki-testet. Er uppgift är att identifiera vilka av dessa figurer heter Bouba, och vilka heter Kiki. (Skratt)

Om ni är som 98 procent av andra människor, kommer ni att identifiera den runda, amöba-liknande figuren som Bouba, och den skarpa, spetsiga som Kiki. Kan vi göra en snabb handuppräckning? Stämmer det? Ok, jag tror att vi är ca 99.9 procent. Vad beror detta på? Därför att vi instinktivt finner, eller skapar, ett mönster mellan den runda figuren och det runda ljudet i Bouba, och den spetsiga figuren och det spetsiga ljudet i Kiki.

Många av metaforerna vi använder varje dag är synestetiska. Tystnad kan vara mjuk. Slipsar kan vara skrikiga. Sexuellt attraktiva människor är heta. Sexuellt oattraktiva människor gör oss kalla. Metaforen skapar ett slags konceptuell synestesi, i vilken vi förstår ett koncept i ett annats sammanhang.

Steg tre är kognitiv dissonans. Det här är Stroop-testet. Här ska ni identifiera så snabbt som möjligt färgen på bläcket med vilket dessa ord är tryckta. Ni kan göra testet nu. Om ni är som de flesta människor, kommer ni att uppleva ett ögonblick av kognitiv dissonans när färgens namn är tryckt med ett annorlunda färgat bläck. Testet visar att vi inte kan ignorera den bokstavliga meningen hos ord även när den bokstavliga meningen ger fel svar.

Stroop-tester har även gjorts med metaforer. Deltagarna ombads identifiera, så snabbt som möljigt, de bokstavligt falska meningarna. Det tog längre tid för dem att avvisa metaforerna som falska än det tog dem att avvisa de bokstavligt falska meningarna. Varför? Därför att vi kan inte ignorera den metaforiska betydelsen hos ord heller.

En av meningarna var "Vissa jobb är fängelser". Såvida man inte är en fängelsevakt så är meningen "Vissa jobb är fängelser" bokstavligt falsk. Tyvärr är den metaforiskt sett sann. Och den metaforiska sanningen kolliderar med vår förmåga att identifiera den som bokstavligt falsk. Metaforen spelar en viktig roll därför att den finns runtomkring oss varje dag, hela tiden. Metaforen spelar en viktig roll därför att den skapar förväntningar.

Var extra uppmärksamma nästa gång ni läser ekonomisidorna. Agent-metaforer beskriver prisförändringar som en medveten handling av ett levande ting, som i exemplet "NASDAQ klättrade högre." Objekt-metaforer beskriver prisförändringar som icke-levande ting, som i exemplet "Dow Jones föll som en sten."

Forskare bad en grupp människor att läsa en bunt med marknadskommentarer, och sedan förutse nästkommande dags pristrend. De som hade blivit utsatta för agent-metaforer hade högre förväntningar om att pristrenderna skulle fortsätta. De hade de där förväntningarna därför att agent-metaforer innebär en medveten handling som utförs av ett levande ting som strävar mot ett mål. Om, till exempel, huspriser rutinmässigt beskrivs som klättrande och klättrande, högre och högre, kan folk helt naturligt anta att den stigningen är ostoppbar. De kanske känner sig säkra, till exempel, i att ta ut inteckningar som de egentligen inte har råd med. Det är ett hypotetiskt scenario. Men det är så här metaforen vilseleder.

Metaforen spelar också en viktig roll därför att den påverkar beslut genom att aktivera analogier. En grupp studenter blev informerade om att ett litet demokratiskt land hade invaderats och hade bett USA om hjälp. Och de var tvungna att ta ett beslut. Vad skulle de göra? Ingripa, vädja till FN, eller göra ingenting. Var och en av dem fick sedan en av tre beskrivningar av denna hypotetiska kris. Var och en av dessa beskrivningar var skapade för att trigga olika historiska analogier: Andra världskriget, Vietnam, och den tredje var historiskt neutral.

De som fick scenariot med Andra världskriget gjorde fler rekommendationer för att ingripa än de andra. Liksom att vi inte kan ignorera den bokstavliga meningen hos ord, kan vi inte ignorera analogierna som triggas av metaforen. Metaforen spelar en viktig roll därför att den öppnar upp för nya upptäckter. När vi löser ett problem eller gör en upptäckt jämför vi det vi vet med det vi inte vet. Det enda sättet att ta reda på det vi inte vet något om är att undersöka på vilka sätt det kan likna det vi vet något om.

Einstein beskrev sin vetenskapliga metod som en kombinatorisk lek. Det är välkänt att han använde tankeexperiment, som i grund och botten är raffinerade analogier, för att komma fram till några av sina största upptäckter. Genom att föra samman det vi vet med det vi inte vet genom en analogi, blir det metaforiska tankesättet den tändande gnistan till nya upptäckter.

Metaforen finns överallt, men den är ändå gömd. Men ni behöver ändå bara ta en titt runtomkring er för att finna den. Ralph Waldo Emerson beskrev språk som "fossil poesi." Men innan det var fossil poesi var språk en fossil metafor. Och dessa fossiler andas fortfarande.

Ta de tre mest kända orden inom västerländsk filosofi: "Cogito ergo sum." Traditionellt översatt till "Jag tänker, alltså finns jag." Men det finns en bättre översättning. Det latinska ordet "cogito" härleds från prefixet "co", som betyder "tillsammans", och verbet "agitare", som betyder "att skaka". Den ursprungliga betydelsen av "cogito" är att skaka samman eller skaka om. Och den korrekta översättning av "cogito ergo sum" är "Jag skakar om saker, alltså finns jag". (Skratt)

Metaforen skakar om saker, och den ger oss allt från Shakespeare till vetenskapliga upptäckter på köpet. Förståndet är en snöglob, som vackrast, som mest intressant, och som mest sig själv, när, som Elvis uttryckte det, det är helt omskakat. Och metaforen fortsätter att skaka om förståndet, skallra och kränga, långt efter att Elvis lämnat byggnaden. Tack så mycket. (Applåder)