Erik Johansson: Omöjlig fotografi

Jag är här för att dela med mig av mitt fotograferande. Eller är det fotografi? Eftersom det är självklart att det här är ett foto som man inte kan ta med sin kamera.

Men trots det så började mitt intresse för fotografi när jag fick min första digitalkamera när jag var 15. Det passade ihop med min tidigare passion för att rita, men det var lite annorlunda, eftersom när man använder en kamera så är processen i planerandet istället. Och när man tar en bild med en kamera så slutar den processen när du trycker på utlösaren. Så för mig så kändes det som att fota handlade mer om att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt Jag tyckte att vem som helst kunde göra det.

Så jag ville skapa något annorlunda, något där processen börjar när du trycker på utlösaren. Foton som det här: ett vägarbete längs en trafikerad väg. Men det har en oväntad vändning. Och trots det så har det fortfarande en viss realism. Eller foton som de här: både mörka och färggranna men alla med ett gemensamt mål av att behålla en viss realism. När jag säger realism så menar jag fotorealism. För självklart så är det inte något som kan man kan fånga egentligen, men jag vill alltid att det ska se ut som att det kunde ha fångats på något vis som ett fotografi. Foton där du behöver ett ögonblick för att tänka till, för att klura ut tricket. Så det handlar egentligen mer om att fånga en idé än att fånga ett ögonblick.

Men vad är tricket som gör att det ser verkligt ut? Är det något med detaljerna eller färgerna? Är det något med ljussättningen? Vad är det som skapar illusionen? Ibland ligger illusionen i perspektivet. Men i slutändan så kommer det till hur vi ser och tolkar världen och hur den kan framtsällas på en tvådimensionell yta. Det är inte riktigt vad som är realistiskt, det är egentligen vad vi tycker ser realistiskt ut.

Så jag tycker grunderna är ganska enkla. Jag ser det bara som ett verklighetspussel där du kan ta flera olika delar av verkligheten och sätta ihop dem för att skapa en alternativ verklighet. Och låt mig visa er ett enkelt exempel. Här har vi tre helt tänkbara fysiska objekt, något som vi kan relatera till i en tredimensionell värld. Men sammansatta i ett särskilt sätt så kan de skapa något som ser tredimensionellt ut, som det skulle kunna existera. Men samtidigt så vet vi att det kan det inte. Så vi lurar våra hjärnor för våra hjärnor kan helt enkelt inte acceptera det faktum att det inte riktigt går ihop. Och jag ser samma process med att kombinera fotografier. Det handlar egentligen bara om att kombinera olika verkligheter.

Så sakerna som göra att ett fotografi ser realistiskt ut tror jag är sakerna som vi inte ens tänker på, alla sakerna runt omkring oss i vår vardag. Men när man ska kombinera fotografier så är det väldigt viktigt att tänka på, för annars så ser det på något sätt bara fel ut. Så jag skulle vilja säga att det finns tre enkla regler att följa för att åstadkomma ett realistiskt resultat. Som ni kan se så är det ingenting speciellt med de här bilderna. Men tillsammans kan de skapa något som det här.

Så den första regeln är att foton som kombineras ska ha samma perspektiv. För det andra, foton som kombineras ska ha samma typ av ljussättning. Och de här bilderna uppfyller båda kraven, tagna på samma höjd med samma ljussättning. Den tredje regeln är att göra det omöjligt att särskilja var de olika bilderna börjar och slutar genom att göra övergången sömlös. Göra det omöjligt att säga hur bilden egentligen var komponerad. Så genom att matcha färger, kontrast och ljusstyrka i gränserna mellan de olika bilderna, lägga till fotografiska defekter som skärpedjup, desaturerade färger och brus, så suddar vi ut gränserna mellan de olika bilderna och gör det så att det ser ut som en bild, trots att en bild egentligen kan innehålla hundratals olika lager.

Så här är ett annat exempel. (Skratt) Man kan tro att det här bara är en bild av ett landskap och att det är den nedre delen som är manipulerad. Men den här bilden är egentligen helt komponerad av fotografier från olika platser. Personligen tycker jag att det faktiskt är enklare att skapa en plats än att hitta en plats, för då behöver du inte kompromissa med de idéer du har. Men det kräver mycket planerande. Och eftersom jag fick den här idén under vintern så visste jag att jag hade flera månader att planera för att hitta de olika platserna för att helt enkelt hitta bitarna till pusslet. Så till exempel så är fisken tagen på en fiskeresa. Stränderna kommer från olika platser. Undervattensdelen togs i ett stenbrott. Och jag gjorde även huset på toppen av ön rött så att det skulle se mer svenskt ut.

Så för att åstadkomma ett realistiskt resultat så tror jag det kommer till planering. Det börjar alltid med en skiss, en idé. Sen gäller det att kombinera de olika fotografierna. Och här är varje detalj välplanerad. Och om du gör ett bra jobb med att ta fotografierna så kan resultatet vara vara rätt så vackert och likväl realistiskt. Så alla verktygen finns därute och det enda som begränsar oss är vår fantasi.

Tack så mycket.

(Applåder)