Erik Hersman om att rapportera kriser via textmeddelanden

Jag är här för att berätta för er om framgång i Afrika. För ett och ett halvt år sedan, var fyra av fem fulltids-medlemmar av Ushahidi, vilket betyder "vittnesmål" på Swahili, medlemmar på TED. För ett år sedan hade vi i Kenya våld efter valet. Och på den tiden hade vi typtestat och byggt, på omkring tre dagar, ett system som skulle tillåta alla med en mobiltelefon att skicka in information och rapportera om vad som händer runt omkring dem. Vi tog vad vi visste om Afrika, den grundläggande apparaten, mobiltelefonen, som vår gemensamma nämnare, och vi gick vidare. Vi fick rapporter som denna. Detta är bara ett par av dem från 17:e Januari, förra året. Och vårt system var grundläggande. Det var mycket enkelt. Det var en sammanslagning som använde data vi samlat in från personer, och vi ställde upp det på vår karta.

Men sedan bestämde vi att vi behövde göra något mer. Vi behövde ta det vi hade byggt och skapa en plattform av det så att det kunde användas på andra ställen i världen. Det finns ett team av utvecklare från hela Afrika, som är en del i detta team nu, från Ghana, från Malawi, från Kenya. Det finns även en del från USA. Vi bygger den för Smartphones, så den kan användas i industriella världen, likväl som i utvecklingsvärlden.

Vi inser att detta är sant. Om det fungerar i Afrika kommer det att fungera överallt. Så vi bygger för den i Afrika först och sedan flyttar vi ut mot kanterna. Den blir just nu använd i Demokratiska Republiken Kongo. Den används av ideella organisationer över hela östafrika. Små ideella organistationer skapar sina egna små projekt. Bara under den senaste månaden har den börjat användas av Al Jazeera i Gaza. Men det är faktiskt inte vad jag är här för att prata om.

Jag är här för att prata om nästa stora sak eftersom vi upptäcker att vi har kapaciteten att rapportera ögonvittnesbeskrivningar av vad som händer, i realtid. Vi ser detta vid händelser som nyligen i Mumbai. Där det är så mycket enklare att rapportera nu än vad det är att ta åt sig det. Det finns så mycket information; vad gör man? Det här är Twitter-rapporterna från mer än tre dagar bara gällande Mumbai. Hur bestämmer ni vad som är viktigt? Vad är sanningshalten i det vi ser? Vad vi upptäcker är att det finns en stor del bortkastad krisinformation enbart på grund av att det är för mycket information för oss att faktiskt kunna göra något just nu. Vad vi faktiskt är mest bekymrade för är dessa första tre timmar. Vad vi ser här är de första tre timmarna. Hur hanterar vi informationen som kommer in? Man kan inte förstå vad som faktiskt händer. På platsen och runt jorden är folk fortfarande nyfikna, och försöker klura ut vad som händer. Men de vet inte.

Så vad vi byggde var förstås, Ushahidi, som källhänvisar informationen från folkmassan. Ni ser detta med Twitter, också. Ni får ett överflöd av information. Ni har massor med information. Jättebra. Men vad händer sedan? Vi tror att det finns något intressant vi kan göra här. Och vi har ett litet team som arbetar med detta. Vi tror att vi faktiskt kan bygga ett filter för att hänvisa folkmassan. Ta folkmassan och tillämpa dem på informationen. Och genom att gradera den och att gradera personerna som skickar in information, kan vi få förädlade resultat och avvägda resultat. Så att vi har en bättre förståelse av sannolikheten kring att något är sant eller falskt. Detta är den typ av uppfinning som, uppriktigt sagt -- är intressant att den kommer från Afrika. Den kommer från platser ni inte förväntar er. Från unga, smarta utvecklare. Och det är en gemenskap omkring som beslutade att bygga den. Tack så mycket. Och vi är glada att vara en del av TED-familjen. (Applåder)