Cesar Kuriyama: En sekund varenda dag

Jag är en konstnär. Jag bor i New York och jag har jobbat inom reklambranschen sedan... ända sedan jag var klar med skolan, så runt sju-åtta år nu, och det var tungt. Det blev många sena kvällar, många helger, och jag upptäckte att jag aldrig fick tid över till alla de projekt som jag ville göra på egen hand.

En dag på jobbet såg jag ett tal av Stefan Sagmeister på TED, och det hette "The power of time off," och han pratade om hur han var sjunde år tog ledigt ett år så att han kunde göra sina egna kreativa projekt, och jag blev genast inspirerad, så jag sa, "Det måste jag göra. Jag måste ta ledigt ett år. Jag måste ta mig tiden att resa och umgås med min familj och börja med mina egna kreativa idéer.

Det första projektet jag började med blev något jag kallade "En sekund varje dag." Kortfattat handlar det om att jag spelar in en sekund av mitt liv varje dag i resten av mitt liv, och sedan i tidsordning sätta ihop alla dessa pyttesmå en-sekundare av mitt liv till en lång video tills jag liksom inte kan spela in längre.

Syftet med detta projektet är att, ett: Jag hatar att inte komma ihåg saker jag har gjort tidigare. Alla de här sakerna som jag har gjort i mitt liv som jag inte har något minne av om inte någon annan tar upp dem, och ibland tänker jag "Just det ja, det där gjorde jag." Och något jag kom på tidigt i projektet var att om jag inte gjorde något intressant, skulle jag antagligen glömma av att spela in det. Så den dagen, första gången jag glömde av det, gjorde det verkligen ont, för det var något jag verkligen ville göra, i samma ögonblick som jag fyllde 30, så ville jag hålla igång det här projektet i all evighet, och efter att ha missat den där enda sekunden så slog det mig det satte sig liksom i huvudet på mig och jag glömde aldrig av det igen.

Så om jag lever tills jag är 80 år gammal, så kommer jag ha en fem timmar lång video som fångar 50 år av mitt liv. När jag fyller 40 kommer jag ha en timmes video som innehåller mitt 30-tal. Det här har verkligen inspirerat mig varje dag, när jag vaknar, till att försöka göra något intressant med dagen.

En av sakerna jag har problem med är att när dagarna och veckorna och månaderna passerar börjar tiden bli suddig och minnen går ihop i varann och jag avskydde det och visualisering är ett sätt att aktivera minnen. Det här projektet är för mig ett sätt att komma ihåg allt som jag har gjort. Till och med en enda sekund hjälper mig komma ihåg allt annat som hände den dagen. Ibland är det svårt att välja bara en sekund. På en bra dag kan jag ha kanske tre eller fyra sekunder som jag verkligen vill välja, men jag måste välja en enda, och även fast jag bara väljer en enda hjälper det mig att komma ihåg de andra tre ändå.

Det är också lite av en protest, en personlig protest, mot dagens kultur när folk går på konsert med mobiltelefon i hand och spelar in hela konserten, och de stör dig. De njuter inte ens av föreställningen. De kollar på konserten genom sina mobiler. Jag hatar det. Jag måste erkänna att jag brukade vara lite av en sån för länge sen, och jag har kommit fram till att det bästa sättet för mig att fortfarande fånga och hålla kvar ett visuellt minne av mitt liv och inte vara en sån person, är att bara spela in en enda sekund som låter mig aktivera minnet av "Ja, den konserten var grym. Jag älskade den konserten." Och det tar bara en kort liten sekund.

Jag reste tre månader i somras. Det var något jag hade drömt om att göra hela livet, att bara köra runt i USA och Kanada och ta en dag i taget och det var ganska enastående. Jag fick faktiskt slut på pengar, jag spenderade alldeles för mycket på bilresan av pengarna jag hade sparat ihop för mitt lediga år så jag åkte till Seattle och spenderade lite tid med vänner för att jobba med ett riktigt grymt projekt. En av anledningarna till att ta ledigt ett år var för att spendera mer tid med familjen, och det hände något väldigt tragiskt med min svägerska hon fick akuta problem med tarmen en dag, så vi åkte till akuten, och hon.. hon mådde inte alls bra. Vi förlorade henne nästan några gånger, och jag var där med min bror varje dag. Det hjälpte mig att inse ännu en sak under det här projektet, att filma en enda sekund på en riktigt dålig dag är otroligt svårt. Det är inte.. vi brukar ju ta fram kameran först när vi gör roliga saker. Eller typ, "Den här festen alltså, måste ta kort." Men vi gör sällan det när vi har en dålig dag, och när något fruktansvärt händer. Och jag kom på att det var faktiskt väldigt viktigt att spela in den enda sekunden av ett riktigt dåligt tillfälle. Man lär sig verkligen att uppskatta de bra dagarna. Det är inte alltid en bra dag, så när du har en dålig dag tycker jag att det är viktigt att komma ihåg det, precis lika viktigt som det är att komma ihåg de [bra] dagarna.

En av sakerna jag gör är att inte använda några filter. Jag använder inget för att.. Jag försöker fånga ögonblicket så likt som möjligt det jag faktiskt såg med mina egna ögon. Jag bestämde mig för att alltid ha förstapersonsperspektiv. I början tror jag att jag hade några filmer där jag syntes i filmen, men jag kom på att det inte var rätt väg att gå. För att verkligen komma ihåg vad det var jag såg fick jag filma det som jag faktiskt såg det.

Ett par saker som jag har tänkt på angående det här projektet är, vore det inte intressant om tusentals människor gjorde det här? Jag fyllde 31 förra veckan, det ser ni här. Jag tror det skulle vara intressant att se vad alla andra gjorde med ett sådant här projekt. Jag tror att alla skulle ha olika tolkningar av det. Jag tror att alla skulle tjäna på att ha den där enda sekunden som hjälp för minnet varje dag. Personligen är jag trött på att glömma saker, och det här är så enkelt att göra. Alltså, alla har ju HD-kameror i fickan nuförtiden, säkerligen de flesta i det här rummet, och det är någonting som... Jag vill aldrig mer glömma en dag jag har levt, och det här är mitt sätt att lyckas med det, och det vore väldigt intressant att se, om man bara kunde fylla i på en webbsida, "18 juni, 2018," och man fick en ström av folks liv på den specifika dagen från hela världen.

Jag vet inte, men jag tror att det här projektet har många möjligheter, och jag vill uppmuntra er alla att filma en liten snutt av livet varje dag, så att du aldrig kommer glömma att den dagen så levde du.

Tack.

(Applåder)