Bobby Ghosh: Varför global jihad håller på att förlora

Jag ska prata om kraften i ett ord: jihad.

För majoriteten av utövande muslimer, är jihad en inre kamp för tron. Det är en kamp inom dig själv, en kamp mot fördärv, synd, frestelse, lust, girighet. Det är en kamp för att försöka leva ett liv som är styrt av de moraliska reglerna som står i Koranen. I den läran är konceptet jihad lika viktigt för muslimer som begreppet nåd är för kristna. Det är ett väldigt mäktigt ord, jihad, om du betraktar det på det sättet, och det har en nästan mystisk genklang. Det är skälet till att muslimer i flera hundra år har gett sina barn namnet Jihad, både till sina döttrar och till sina söner, på samma sätt. som kristna döpt sina döttrar till Grace (nåd), och hinduer, mitt folk, gett våra döttrar namnet Bhakti, som betyder "andakt" på Sanskrit.

Men det har alltid funnits en liten grupp inom islam, en minoritet, som tror att jihad inte bara är en inre kamp, men även en yttre kamp mot krafter som kan hota tron, eller de troende. Och vissa av dessa personer tror att i den kampen, är det ibland okej att ta till vapen. Så tänkte de tusentals unga muslimska män som samlades i Afghanistan på 1980-talet för att strida mot den sovjetiska ockupationen av ett muslimskt land, De var övertygade att de stred i en jihad, de utförde jihad, och de kallade sig själva Mujahideen, som är ett ord från samma rot som jihad. Vi har glömt det nu, men på den tiden var Mujahideen hyllade i detta land, i Amerika. Vi tänkte på dem som heliga krigare som förde den goda striden mot de gudlösa kommunisterna. Amerika gav dem vapen, gav dem pengar, gav dem stöd, uppmuntran.

Men inom den gruppen fanns det en mycket liten grupp, en minoritet inom en minoritet inom en minoritet, som höll på att komma fram till en ny och farlig föreställning om vad jihad är, och med tiden skulle den här gruppen ledas av Osama bin Laden, och han renodlade begreppet. Hans föreställning om jihad var ett globalt terrorkrig, främst riktat mot en avlägsen fiende. mot korsriddarna från väst, mot Amerika. Och det han gjorde i sin strävan efter denna jihad var så fasansfullt, så monstruöst, och hade en så enorm inverkan, att hans definition blev den som fastnade, inte bara här i väst. Vi visste inte bättre. Vi stannade inte upp och frågade. Vi bara antog att om den här galna mannen och hans psykopatiska följeslagare kallade det de gjorde för jihad, så är det vad jihad betyder. Men det var inte bara vi. Även i den muslimska världen, började hans definition av jihad bli accepterad.

För ett år sen var jag i Tunis, och jag träffade imamen från en väldigt liten moské, en gammal man. För femton år sedan gav han sin dotterdotter namnet Jihad, i den gamla betydelsen. Han hoppades att ett sånt namn skulle inspirera henne att leva ett andligt liv. Men han berättade för mig att efter 9/11, började han tvivla på sitt val. Han oroade sig för att om han kallade henne för det , speciellt utomhus, offentligt, kunde han anses stödja bin Ladens uppfattning om jihad. På fredagar predikade han i sin moské, och försökte återerövra ordets betydelse, men hans församling, folket som kom till hans moské, de hade sett filmerna. De hade sett bilder av flygplanen som flög in i tornen, av tornen som föll. De hade hört bin Laden säga att det var det som var jihad, och hävdade att det var en seger. Och så oroade sig den gamla imamen att han talade för döva öron. Ingen lyssnade på honom.

Han hade fel. Några lyssnade noga, men av fel skäl. USA höll vid den här tiden på att sätta press på alla sina allierade arabstater, inklusive Tunisien, för att utrota extremism i sina samhällen, och denna imam var helt plötsligt i centrum för den tunisiska underrättelsetjänstens intresse. De hade aldrig brytt sig om honom förut -- en gammal man i en liten moské -- men nu började de komma på besök, och ibland släpade de iväg honom på förhör, och ställde alltid samma frågor: "Varför gav du din dotterdotter namnet Jihad? Varför fortsätter du använda ordet jihad i din fredagspredikan? Hatar du amerikaner? Vad är din koppling till Osama bin Laden?"

Så för den tunisiska underrättelsetjänsten, och liknande organisationer i hela arabvärlden, var jihad lika med extremism, Bin Ladens definition hade blivit institutionaliserad. Det var kraften i det ordet som han kunde ta. Och det fyllde denna gamla imam, det fyllde honom med stor sorg. Han sa till mig att, av bin Ladens många brott, så var detta ett som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, att han tog det här ordet, detta vackra begrepp. Han lade inte riktigt beslag på det utan han kidnappade det och försämrade det och förvrängde det och gjorde det till något som det aldrig var ämnat att vara, och sedan övertygade han oss alla att det alltid var en global jihad.

Men de goda nyheterna är att den globala jihaden är nästan över, som bin Laden definierade ordet. Den höll på att dö ut långt innan han dog, och nu sjunger den på sista versen. Opinionsmätningar från hela den muslimska världen visar att det finns väldigt lite intresse hos muslimer av ett globalt heligt krig mot västvärlden, mot en avlägsen fiende. Antalet unga män villiga att strida och dö för denna sak minskar Tillförseln av pengar -- lika viktigt, kanske ännu viktigare -- tillförseln av pengar till den här verksamheten minskar också De rika fanatikerna som tidigare främjade sådana aktiviteter är nu mindre generösa.

Vad betyder det här för oss i västvärlden? Betyder det att vi kan ta fram Champagnen, två våra händer, dra oss ur, sova gott om natten? Nej. Att dra sig ur är inget alternativ, för om man låter lokal jihad överleva, så blir den internationell jihad. Och dessutom finns det nu väldigt många olika våldsamma jihad över hela världen. I Somalia, i Mali, i Nigeria, i Irak, i Afghanistan, Pakistan, så finns det grupper som påstår sig vara Osama bin Ladens arvtagare. De använder hans retorik. De använder varumärket han skapade för sin jihad. Så nu finns det en al Qaida i islamiska Maghreb, och det finns en al Qaida på den arabiska halvön, det finns en al Qaida i Mesopotamien. Det finns andra grupper -- Boko Haram i Nigeria, al Shabaab i Somalia, -- och de hyllar alla Osama bin Laden. Men om du tittar närmare strider de inte i en global jihad. De slåss om mycket mindre frågor. Vanligtvis har det att göra med etnicitet eller ras eller sekterism, eller så är det är en maktkamp. Oftast är det en maktkamp i ett land, eller till och med en liten region inom ett land. Emellanåt korsar de en gräns, från Irak till Syrien, från Mali till Algeriet, från Somalia till Kenya, men de utkämpar inte en global jihad mot någon avlägsen fiende

Men det betyder inte att vi kan slappna av. Jag var nyligen i Jemen -- det är basen för den sista resten av al Qaida som fortfarande strävar efter att attackera Amerika, attackera västvärlden. Det är gammaldags al Qaida. Ni kanske kommer ihåg dem Det var dom som försökte skicka kalsongbombaren hit, och de använde Internet för att försöka uppvigla till våldsamheter bland amerikanska muslimer. Men de har blivit distraherade nyligen. Förra året tog de över en del av södra Jemen, och styrde det på Talibaners vis. Och sen ryckte den jemenitiska militären upp sig, och vanligt folk gjorde uppror mot dem och körde ut dem, och sedan dess har de flesta av deras handlingar har de flesta av deras attacker, varit riktade mot jemeniter.

Så jag tror att vi har kommit till en punkt där vi kan säga att, precis som all politik, så är jihad alltid lokal. Men det är fortfarande inte ett skäl för oss att dra oss ur, för vi har sett det förut. I Afghanistan. När Mujahideen besegrade Sovjetunionen, drog vi oss ur striden. Och redan innan bubblorna hade försvunnit från vår segerchampagne, hade Talibanerna tagit över i Kabul, och vi sa "Lokal jihad, inte vårt problem." Och sen gav Talibanerna nycklarna till Kandahar till Osama bin Laden. Han gjorde det till vårt problem. Lokal jihad blir global jihad igen om man struntar i det.

De goda nyheterna är att det inte behöver bli så. Vi vet hur vi ska kämpa nu. Vi har verktygen. Vi har kunnandet, och vi kan ta läxorna vi har lärt oss, från kampen mot global jihad, segern mot global jihad, och tillämpa dom på lokal jihad.

Vilka läxor? Vi vet vem som dödade bin Laden: SEAL Team Six. Men vet vi, förstår vi, vem som dödade bin Ladenismen? Vem gjorde slut på den globala jihaden? Där är svaren. Lösningen på lokal jihad.

Vem dödade Bin Ladenismen? Låt oss börja med bin Laden själv. Han trodde säkert att 9/11 var hans största bedrift. I verkligheten så var det början till slutet för honom. Han dödade 3.000 oskyldiga människor, och det fyllde den muslimska världen med förfäran och avsky, och vad det betydde var att hans uppfattning om jihad aldrig skulle kunna bli allmänt accepterad. Han fördömde sig själv till att verka i de sinnessjuka ytterkanterna av sin egen folkgrupp. 9/11 stärkte honom inte, det blev hans undergång.

Vem dödade bin Ladenismen? Abu Musab al-Zarqawi dödade den. Han var den mycket sadistiska ledaren för al Qaida i Irak som skickade hundratals självmordsbombare för att attackera inte amerikaner, utan irakier. Muslimer. Sunni och shiiter. Varje anspråk som al Qaida hade på vara beskyddare av Islam mot de västerländska korsriddarna drunknade i blodet från irakiska muslimer.

Vem dödade Osama bin Laden? SEAL Team Six. Vem dödade bin Ladenismen? Det gjorde Al Jazeera, Al Jazeera och ett halvt dussin andra arabiska satellitkanaler för de kringgick de gamla, statsägda TV-kanalerna i många av dessa länder som höll informationen borta ifrån folket. Al Jazeera gav folket information, visade dem vad som sades och gjordes i islams namn, avslöjade hyckleriet hos Osama bin Laden och al Qaida, och lät dem -- gav dem den information som lät dem dra sina egna slutsatser.

Vem dödade bin Ladenismen? Den gjorde den arabiska våren, eftersom den visade hur unga muslimer kunde få till stånd en förändring på ett sätt som Osama bin Laden, med sin begränsade fantasi, aldrig skulle kommit på.

Vem besegrade den globala jihaden? Det gjorde den amerikanska militären, de amerikanska soldaterna, med sina allierade, som slogs på avlägsna slagfält. Och kanske får de en dag den rättmätiga äran för det.

Alla dessa orsaker, och många fler, Vissa av dem förstår vi inte till fullo ännu, dessa samverkade för att besegra den monstruösa bin Ladenismen, den globala jihaden, så behövdes det här samarbetet.

Men, allt kommer inte fungera för en lokal jihad. Den amerikanska militären kommer inte att marschera in i Nigeria för att ta sig an Boko Haram, och det är osannolikt att SEAL Team Six kommer storma in i al Shabaabs ledares hem och slå ut dem.

Men många av de andra orsakerna är ännu starkare än förut. Halva jobbet är redan gjort. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Tanken på en våldsam jihad där fler muslimer dör än något annat folkslag har redan tappat all trovärdighet. Det behöver inte hända igen. Satellit-TV och Internet informerar och ger unga muslimer nya spännande möjligheter. Och den arabiska våren har format regeringar, många är islamistiska regeringar, som vet att de, för sin egen skull, måste bemöta extremisterna som de har mitt ibland sig. Vi behöver inte övertyga dem, men vi behöver hjälpa dem, för de har inte riktigt kommit så långt förut.

De goda nyheterna, än en gång, är att mycket av det de behöver har vi redan, och vi är väldigt duktiga på att ge: ekonomiskt bistånd, inte bara pengar, utan även expertis, teknik, kunnande, privata investeringar, rättvisa villkor för handel, läkemedel, utbildning, teknisk hjälp för att träna upp deras egna polisstyrkor att bli kraftfullare, så att deras anti-terrorstyrkor blir skickligare.. Vi gör många såna saker.

Vissa andra saker som de behöver är vi inte så duktiga på att ge. Kanske är ingen det. Tid, tålamod, finess, förståelse -- dessa är svårare att ge. Jag bor nu i New York. Just den här veckan, sattes det upp affischer i tunnelbanestationerna i New York som beskriver jihad som barbariskt.

Men under alla år som jag har bevakat mellanöstern, har jag aldrig varit så optimistisk som jag är idag att klyftan mellan den muslimska världen och västvärlden snabbt håller på att minska, och en av de många skälen till min optimism är att, eftersom jag vet att det finns miljoner, hundratals miljoner människor, muslimer som den där gamla imamen i Tunis, som håller på att återerövra det här ordet och återställa det till sin ursprungliga, vackra mening. Bin Laden är död. Bin Ladenismen är besegrad. Hans definition av jihad kan nu utplånas. Till den jihaden kan vi säga "Hejdå. Skönt att slippa dig." Till den verkliga jihaden kan vi säga, "Välkommen tillbaka. Lycka till." Tack. (Applåder)