Bill Gates: Hur staternas budgetar förstör USA:s skolor

Det här handlar om statsbudgetar. Det blir förmodligen det tråkigaste föredraget som ges den här morgonen. Men jag vill säga er, att jag tycker det är ett mycket viktigt ämne som vi måste bry oss om. Statsbudgetar är stora summor pengar -- Jag kommer att visa er sifforna -- och de utsätts för väldigt lite granskning. Förståelsen för dem är väldigt liten. Många av dem som är inblandade har särskilda intressen, eller kortsiktiga intressen som får dem att att förbise vad konsekvenserna för vissa trender är. Och dessa budgetar är nyckeln till vår framtid; nyckeln till våra barns framtid. Det mesta av undervisningsfinansieringen -- oavsett om det rör sig om förskolorna till gymnasierna, eller de storslagna universiteten och högskolorna -- så kommer det mesta av pengarna för dessa saker just från dessa statsbudgetar.

Men vi har ett problem. Här har vi den översiktliga bilden. Förenta staternas ekonomi är väldigt stor; 14,7 triljoner dollar. (~94 trilj. kr) Och ur denna tårta så spenderar regeringen 36 procent. Det kombinerar den federala nivån, som är den största, med den statliga nivån och den lokala nivån. Och det är just på detta kombinerade sätt som du får en övergripande förståelse för vad som pågår, för det är en hel del invecklade saker såsom Medicaid och forskningsfinansiering som sträcker sig över de där gränserna. Men vi spenderar i vilket fall 36 procent. Och vad får vi då in? Det är en enkel företagsfråga. Svaret är 26 procent. Och det lämnar oss med ett underskott på 10 procent. En ganska häpnadsväckande siffra. Och det är delvis på grund av att vi har haft en lågkonjunktur. Intäkterna sjunker medan finansieringen av vissa program stiger, men det är dock inte den huvudsakliga orsaken. Den huvudsakliga orsaken är att skulderna ökar i samband med trenderna, och det skapar ett enormt problem. Faktum är att prognosen ser ut så här. Det är flera beståndsdelar här, vi kanske kan öka våra intäkter, eller så får en medicinsk innovation utgifterna att stiga ännu mer. Det blir en alltmer besvärlig situation, även om vi antar att det går bra för ekonomin -- bättre än vad det förmodligen kommer att göra. Detta är vad du ser från ett översiktligt perspektiv.

Så hur hamnade vi här? Hur kan du få sådana problem? Det finns, åtminstone i skrift, det här påståendet att statsbudgetar är balanserade. Det är bara en stat som säger att den inte behöver balansera sin budget. Men vad det här betyder är att det finns svepskäl. Det pågår ingen egentlig balansering. Och, på sätt och vis, det spel som spelas för att gömma detta skymmer ämnet så till den grad att folk inte ser vad som egentligen är ganska elementära problem. När Jerry Brown blev vald så stod han inför detta problem. Det vill säga, via en mängd gimmickar och andra ting, så fick han en så kallad "balanserad budget" som saknade 25 miljarder dollar utav de föreslagna 76 miljarder. Han kokade då ihop några tankar: Han kapar ungefär hälften av det där och kanske en annan hälft genom en mängd komplicerade steg och sen så får han sina skattesatser godkända. Men trots det, om du ser framåt ett par år, så ser du vissa pensionskostnader och hälsovårdskostnader som stiger och intäkterna som inte ökar tillräckligt. Och du får då en åtstramning i ekonomin.

Men vad var det som tillät oss att gömma detta? Det var ett par ganska finurliga små trick. Ibland så uppmärksammades de. Tidningarna sade "Den är egentligen inte balanserad." "Den har brister." "Den förvärrar underskottet." "Den är full med gimmickar" Och när du når ner till kontentan så vet du att folket hos Enron aldrig hade gjort detta. Det här är så uppenbart, och så extremt. Är det någon som märker vad dessa människor håller på med? De lånar pengar. De får egentligen inte göra det, men de kom på ett sätt. De får dig att betala mer i källskatt bara för att bättra på deras pengaflöde. De säljer av sina tillgångar. De skjuter upp sina avbetalningar. De säljer av intäkterna från tobak. Och Kalifornien är inte något specialfall. Faktum är att det är fem stater som är värre och det är egentligen bara fyra stater som inte står inför det här problemet. Det har spridit sig över hela landet. Det kommer från det faktum att vissa långsiktiga kapital -- sjukvård, där innovationer gör det dyrare, förtidspensionering, där åldersstrukturen gör det värre för dig, och enkel frikostighet -- att dessa felberäkningar ges tid och möjlighet att utvecklas, detta ger dig ett stort problem. Detta är de pensionerades sjukvårdsförmåner. Tre miljoner dollar är åsidosatt, samt 62 miljarder dollar i belastning -- vilket är mycket värre än vad det var för bilföretagen. Och alla såg deras situation och förstod att de var på väg mot en katastrof. Prognosen, bara för sjukvård, förväntas gå från 26 procent av budgeten till 42 procent.

Vad måste vi då uppoffra? För att tillgodose detta så skulle du behöva halvera undervisningskostnaderna. Det är en kamp mellan de unga och de gamla på sätt och vis. Om du inte ändrar på den här ekonomiska bilden, om du inte löser problemen med sjukvården, så kommer du att frånta investeringar i de unga. Universitetssystemet "University of California" detta storslagna ting som har pågått kommer då att upphöra. Än så länge har det inneburit uppsägningar och ökade klasstorlekar. Inom undervisningssamfundet så diskuterar man "Borde de yngre lärarna bli uppsagda, eller de sämre?" Och sen har vi en annan diskussion: om du tänker öka klasstorlekarna, var någonstans gör du då det? Och vilka följder kommer det att få? Och problemet är att, när dessa diskussioner väl börjar så blir folk förvirrade och tänker "Du kanske är okej med det här." Faktum är att, nej, vi borde inte sänka finansieringen av undervisningen. Det finns sätt, om än tillfälliga, att minimera effekterna, men det är fortfarande ett problem. Dessutom är det ett problem för var vi måste ta vägen. Teknologi har en roll att fylla. Och vi behöver resurser för att kunna experimentera, och för att få de verktyg som vi behöver. Det finns ett förslag om att belöna lärare för deras effektivitet, att granska dem och ge dem feedback, och ha videoinspelningar i klassrummen. Det är något som jag tycker är väldigt viktigt. Vi måste finansiera ett sådant system och ett sådant incentiv. När du har tillväxt så borde du föra pengar till detta. Även om du inte har någon tillväxt så borde du föra över pengar till det. Men med den sorterns nedskärningar som vi talar om så kommer det att bli alltmer besvärligt att få fram dessa incentiv för framgång, eller att utveckla och använda teknologi på nya sätt.

Så vad är det som händer? Var är den tankesmedja som bär skulden? Faktum är att det inte finns någon tankesmedja. (Skratt) Det är just röstaren, det är vi som ställer till det. Ta en titt på dessa utgifter. Kalifornien kommer att spendera över 100 miljarder dollar Microsoft, 38, Google, ungefär 19. Mängden IQ som finns i bra numerisk analys, både inom Google och Microsoft och utanför, med analytiker och folk med åtskiljda åsikter -- "Borde de ha spenderat pengar på det här?" "Nej, de slösade bort pengarna på detta." "Men det här då?" -- Det är ganska häpnadsväckande. Alla har en åsikt. Det finns utmärkt respons. Och sifforna används för att göra beslut. Om du går över undervisningsutgifterna och sjukvårdskostnaderna -- speciellt för dessa långsiktiga trender -- så har du inte samma slags påverkan på en siffa som är viktigare i avseende på rimlighet, i avseende på lärande.

Så vad måste vi göra? Vi behöver bättre verktyg. Vi kan få ut saker på Internet. Jag kommer att använda min webbsida för att lägga upp ett par saker som ger översikt. Men vi behöver mycket mer. Det finns ett par bra böcker, en handlar om skolkostnader och var pengarna kommer ifrån -- hur det har ändrats med tiden, och utmaningen. Vi behöver bättre bokföring. Vi måste inse det faktum att nuvarande anställda och de framtida belastningar de orsakar, det måste komma ur budgeten. Vi måste förstå varför de har utformat pensionsbokföringen på det sätt som de har. Det borde vara mer som privat bokföring. Det är guldstandarden. Och slutligen, vi måste belöna politiker. När de upplyser oss om dessa långsiktiga problem så kan inte vi säga, "Jaså, du är den som kommer med dåliga nyheter?" och sedan "skjuta budbäraren". Faktum är att det har hänt: Erskine Bowles, Alan Simpson med flera, har gått igenom och gett förslag för dessa i regel problematiska statliga sjukvårdskostnader. Men deras arbete blev liksom skjutet åt sidan. Faktum är att några veckor senare så utfördes skattesänkningar som gjorde situationen ännu värre än vad de hade förutspått. Vi behöver dessa beståndsdelar.

Jag tror att det här är ett problem som går att lösa. Detta är ett framgångsrikt land med människor av många olika slag. Men vi måste samla in dessa människor för det här handlar om undervisning. Se bara vad som hände med undervisningsavgifterna för University of California och gör sedan en prognos för ytterligare tre, fyra, fem år. Det blir för dyrt. Det är den sortens -- den slags investering i de unga som gör oss så framgångsrika, som tillåter oss att medverka. Det tillåter oss att agera inom konsten bioteknologin, mjukvaran, och alla andra fängslande och intressanta saker. Slutsatsen är att vi måste bry oss om statsbudgetar, för de är avgörande för våra barns och för vår egen framtid.

Tack så mycket

(Applåder)