Ayah Bdeir: Byggklossar som blinkar, låter och lär ut

Det här kanske låter konstigt, men är jag ett stort fan av betongblock. Det första betongblocket tillverkades 1868 baserat på en enkel idé: moduler gjorda av cement med fasta mått som passade ihop med varandra. Väldigt snabbt blev betongblock det mest använda byggelementet i värden. De gjorde det möjligt att bygga byggnader som var större än oss själva, hus, broar, ett block i taget. Betongblock hade i mångt och mycket blivit vår tids byggsten.

1947, nästan hundra år senare, tog LEGO fram denna. Den kallades för den "Automatiska Sammanbindande Klossen". Och på några få korta år, tog LEGO-bitarna plats i varje hushåll. Det har uppskattats att 400 miljarder bitar har producerats -- eller 75 bitar per person på jorden. Man behöver inte vara ingenjör för att bygga vackra hus, vackra broar, vackra byggnader. LEGO gjorde detta möjligt. LEGO har i grund och botten tagit betongblocket, världens byggsten, och gjort det till en byggkloss för vår fantasi.

Samtidigt under samma år, vid Bell Labs var nästa revolutionerande sak på väg att offentliggöras, nästa byggblock. Transistorn var en liten plastenhet som skulle ta oss från en värld av statiska klossar staplade på varandra till en värld där allting var interaktivt. Precis som betongblocket, tillät transistorn dig att bygga mycket större, mycket mer komplexa kretsar, ett block i taget.

Men det finns en huvudsaklig skillnad här: Transistorn var bara till för experter. Personligen accepterar jag inte detta, att vår tids byggkloss är reserverad för experter, så jag beslöt mig för att ändra på det. För åtta år sedan när jag jobbade på "Media Lab", började jag att utforska denna idé om hur man kunde sätta ingenjörernas kraft i händerna på konstnärer och designers.

För några år sen började jag utveckla "littleBits". Låt mig visa hur de funkar. "LittleBits" är elektroniska moduler där varje typ har en specifik funktion. De är utvecklade för att vara ljus, ljud, motorer och sensorer. Och bästa med dem är att de kopplar ihop sig med magneter. Så man kan helt enkelt inte sätta ihop dem fel. Blocken är färgkodade. Grönt är utgång, blå är ström, lila ingång och orange är en ledare. Så det enda du behöver göra är knäppa ihop en blå med en grön och väldigt snabbt börjar du göra större kretsar. Du sätter en blå mot en grön, och du kan få ljus. Du kan sätta ett vred emellan och nu har du gjort en liten dimmer. Byt vredet mot en pulsmodul, vilket är denna, och nu har du gjort en liten blinker. Lägg till denna summer för lite extra stuns och du har skapat en oljudsmaskin. Jag kommer stänga av den.

Utöver enkel lek, så är "littleBits" faktiskt riktigt kraftfulla. Istället för behöva programmera, koppla, löda, tillåter "littleBits" dig att programmera med hjälp av väldigt självklara handrörelser. Så för att få denna att blinka snabbare eller långsammare, så vrider du bara på det här vredet och i grunden får den att pulsera snabbare eller långsammare. Idéen bakom "littleBits" är att det är ett växande bibliotek. Vi vill göra varenda interaktion i världen till ett block som är redo för användning. Ljus, ljud, solpaneler, motorer -- allting ska finnas tillgängligt.

Vi har gett barn "littleBits" och sett dem leka med dem. Det har varit en otrolig upplevelse. Och den trevligaste saken är hur de börjar förstå elektroniken som finns runt dem dagligen, något de inte lär sig i skolorna. Till exempel hur en nattlampa fungerar, eller varför en hissdörr stannar öppen, eller på vilket sätt en iPod svarar på beröring. Vi har också tagit "littleBits" till designskolor. Vi har exempelvis haft designers utan någon erfarenhet av elektronik överhuvudtaget som börjat leka med "littleBits" som material. Här ser du, tillsammans med filt, papper, vattenflaskor, Geordie gör här en ...

(Klingande)

(Surranden)

För några veckor sedan tog vi "littleBits" till RISD och gav dem till några designers utan någon ingenjörsutbildning överhuvudtaget -- bara kartong, trä och papper -- och sa till dem "Gör något." Här är ett exempel på ett projekt de gjorde, en rörelse-aktiverad konfettikanon. (Skratt) Men vänta lite, det här är faktiskt mitt favoritprojekt. Det är en hummer gjord av modellera som är rädd för mörkret.

(Skratt)

För dessa icke-ingenjörer har "littleBits" bara blivit ett material i mängden, elektronik har bara blivit ytterligare ett material. Och vi vill göra detta material tillgängligt för alla. Därför är "littleBits" open-source. Du kan gå till denna webbplats, ladda ned alla designfiler och göra sakerna själv. Vi vill uppmuntra en värld av kreatörer, uppfinnare och andra som bidrar, för att denna värld vi lever i, denna interaktiva värld, är vår gemensamma. Så sätt fart och börja uppfinna.

Tack så mycket.

(Applåder)