AnnMarie Thomas: Praktisk vetenskap med kladdiga kretsar

Jag är en stor anhängare av praktisk utbildning. Men det är viktigt att ha rätt verktyg. Om jag ska lära min dotter om elektronik, tänker jag inte ge henne en lödkolv. Och på samma sätt, om hon tycker att labbplattor är väldigt frustrerande för sina små händer. Så min underbara student Sam och jag bestämde oss för att titta på den mest påtagliga sak vi kunde komma på, modellera. Så vi tillbringade en sommar med att titta på olika recept av modellera. Och de här recepten ser förmodligen väldigt välbekanta ut för alla er som någonsin tillverkat egen modellera -- ganska vanliga ingredienser som ni förmodligen har i ert kök. Vi har två favoritrecept -- ett som har de här ingredienserna och ett andra som har socker istället för salt. Och de är jättebra. Vi kan göra jättefina små skulpturer med de här.

Men det riktigt coola med dem händer när man sätter ihop dem. Det är nämligen så att den väldigt salta modelleran, leder elektricitet. Och det här är inget nytt. Det visar sig att vanlig modellera som du köper i affären leder elektricitet, och högstadielärare i fysik har använt sån i åratal. Men vår hemgjorda modellera har faktiskt halva resistensen av kommersiell modellera. Och sockerleran? Jo, den har 150 gånger högre resistens för elektrisk ström, än den salta leran har. Så var betyder allt detta? Jo, det betyder att om du sätter ihop dem har du plötsligt kretsar -- kretsar som de mest kreativa, pyttesmå händerna kan bygga helt själva.

(Applåd)

Så jag vill demonstrera det här för er. Så om jag tar den här salta modelleran -- återigen, den här liknar modelleran ni förmodligen tillverkade som barn -- och pluggar i den -- det här är ett tvåpolers batteripack, en vanligt batteripack -- ni kan köpa dem på Clas Ohlson och i stort sätt var som helst annars -- vi kan då faktiskt få saker att lysa. Men om några av er har pluggat elektroteknik, vi kan också skapa en kortslutning. Om jag puttar ihop de här, så stängs ljuset av. Precis, strömmen vill gå genom modelleran, inte genom lysdioden. Om jag särar på dem igen, så får jag ljus. OK, så om jag nu tar lite av den där sockerleran, sockerleran vill inte leda elektricitet. Den är som en vägg för elektriciteten. Om jag placerar den mitt emellan, nu rör alla vid varandra, men om jag petar i den där lampan igen, så får jag ljus. Det är faktiskt så att jag till och med kan lägga till lite rörelse till mina skulpturer. Om jag vill ha en snurrande svans, låt oss plocka en motor, sätta lite modellera på den, stoppa på den, och vi har snurrande.

(Applåd)

Och så fort grunderna sitter, så kan man bygga en aningen mer komplicerad krets. Vi kallar det här för vår sushikrets. Den är väldigt populär hos ungarna. Jag pluggar in strömmen i den. Och ni kan jag börja lära ut parallella och seriekopplade kretsar. Jag kan börja koppla in en massa lampor. Och vi kan börja prata om saker som belastning. Vad händer man om kopplar in en massa lampor och sen lägger till en motor? De kommer lysa svagare. Vi kan till och med lägga till processorer och använda det här som insignal och skapa vår egen kladdiga modelleramusik. Man skulle kunna skapa parallella och seriekopplade kretsar för barn genom att använda det här.

Så allt det här finns i era kök där hemma. Vi har faktiskt försökt förvandla det hela till ett elektroniklabb. Vi har en hemsida, allt finns där. Det här är de hemgjorda recepten. Vi har några videos. Ni kan göra dem själva. Och har varit väldigt kul att se vilka som har titta på dem sen vi la upp dem. Vi har haft allt från en mamman i Utah som använde dem med sina barn till en forskare i Storbritannien och läroplansutvecklare på Hawaii.

Så jag uppmuntrar er alla att plocka upp lite modellera, ta lite salt, ta lite socker, och börja lek. Vi tänker oftast inte på vårt kök som ett elektroniklabb eller på våra ungar som kretsdesigners, men det kanske är det vi borde.

Ha så kul. Tack.

(Applåd)