Amy Lockwood: Att sälja kondomer i Kongo

Jag är en omvänd marknadsförare som numera jobbar med internationell utveckling. I oktober så var jag ett tag i Demokratiska republiken Kongo som är det [näst] största landet i Afrika. Det är faktiskt lika stort som hela Västeuropa. men har bara 50 mil asfalterad väg. DRK är farligt. Under de senaste 10 åren har fem miljoner människor dött i ett krig i öster. Men krig är inte den enda anledningen till att livet är hårt i DRK.

Det finns många hälsofrågor också. Faktum är att HIV-spridningen är 1,3 procent av den vuxna befolkningen. Det kanske inte låter som så mycket, men i ett land med 76 miljoner invånare betyder det att det finns 930 000 människor som lever med HIV. Och den dåliga infrastrukturen gör att bara 25 procent av dem har tillgång till de livsnödvändiga mediciner de behöver. Vilket är en del av anledningen anledningen till att välgörenhetsorganisationer tillhandahåller kondomer väldigt billigt eller gratis.

Så när jag var i DRK så pratade jag mycket med människor om kondomer, bland annat med Damien. Damien driver ett hotell utanför Kinshasa. Det är ett hotell som bara har öppet till midnatt så det är inte ett ställe man sover över på. Men det är ett ställe dit sexarbetare och deras kunder kommer. Damien vet allt om kondomer, men han säljer dem inte. Han sa att det helt enkelt inte finns någon efterfrågan. Det är inte överraskande eftersom bara tre procent av människorna i DRK använder kondomer.

Joseph och Christine som driver ett apotek där de säljer flera av dessa kondomer sa att trots att givarna tillhandahåller billiga eller gratis kondomer och att de har marknadsföringskampanjer för dem så köper inte kunderna de märkena. De vill ha de komersiella varianterna.

Som marknadsförare tyckte jag att det var underligt. Så jag tog en titt på hur marknadsföringen såg ut. Det visade sig att det fanns tre dominerande budskap som användes av givarorganisationerna för kondomerna: rädsla, finansiärer och trohet. De döper kondomerna till saker som Vive, "att leva" eller Trust, "tillit". De sätter ett rött band på förpackningen som påminner oss om HIV, lägger dem automater som påminner om vem som betalat för dem, har bilder på din maka eller make och påminner dig om att skydda dem eller att uppträda förståndigt.

Det här är inte det som man tänker på precis innan men skaffar en kondom. (Skratt) vad är det man tänker på precis innan man skaffar en kondom? Sex! Och de privata företag som säljer kondomer där förstår det. Deras marknadsföring är aningen annorlunda. Namnen kanske inte är så annorlunda men bilderna är det definitivt. Märkena är driftiga och förpackningarna är otroligt utmanande.

Det här fick mig att tänka att det kanske är så att givarorganisationerna har missat en grundläggande del av marknadsföring: att förstå vilka som är målgruppen. Och för givarorganisationer är, tyvärr, målgruppen ofta människor som inte ens befinner sig i landet de arbetar med. Det är folk som sitter hemma, människor som stödjer organisationernas arbete, sånt här folk: [politiker, givare, kliniker, filantroper, hjälporganisationer, NGOer, utvecklingsinstitut, regeringar, välgörenhetsgrupper, finansiärer] Men om det vi verkligen försöker åstadkomma är att stoppa utbredningen av HIV så måste vi tänka på kunden, människorna vars beteenden måste ändras -- paren, de unga kvinnorna, unga männen -- vars liv beror på det.

Det här är läxan: det spelar ingen roll vad det är du säljer; du måste tänka på vem som är din kund och vilka budskap som kommer att få dem att ändra sitt beteende. Det skulle kunna rädda deras liv.

Tack.

(Applåder)