Alex Steffen ser en hållbar framtid

När jag inleder såna här föredrag, brukar jag vanligtvis göra ett stort spektakel om hållbarhet eftersom många inte vet vad det är. Det här är en publik som faktiskt vet vad det är, så jag gör bara 60-sekunders fusklappsversionen. Så häng bara med. Vi kör jättesnabbt, och fyll i luckorna. Så, ni vet, hållbarhet, liten planet. Föreställ er ett litet jordklot som cirkulerar runt solen. Ni vet, för omkring en miljon år sen, en bunt apor föll ur träd, blev lite listiga, höll elden vid liv, uppfann tryckpressen, gjorde, ni vet, bagage med hjul på. Och, ni vet, byggde samhället som vi lever i nu. Olyckligtvis, medan detta samhället utan tvekan är det mest blomstrande och dynamiska världen någonsin skapat, så har det några riktigt stora brister.

Ett av dom är att varje samhälle har ett ekologiskt fotavtryck. Det har en effekt på planeten som är mätbar. Hur mycket grejer som passerar igenom ditt liv, hur mycket avfall som lämnas bakom dig. Och vi har, för tillfället, i vårt samhälle, en väldigt dramatiskt ohållbar nivå av detta. Vi förbrukar ungefär fem planeter. Om alla på planeten levde som vi, skulle vi behöva fem, sex, sju, vissa säger till och med 10 planeter, för att klara det. Uppenbarligen har vi inte 10 planeter. Igen, ni vet, mental bild, 10 planeter - 1 planet. 10 planeter - 1 planet. OK? Det har vi inte. Så det är vårt problem.

Det andra problemet är att planeten som vi har används på enormt orättvisa sätt. Eller hur? Nordamerikaner, som jag själv, vi är ungefär som vältrande, glupska grisar, och vi äter allt möjligt. Och sen åker man hela vägen ner till folk som bor i Asien/Stillahavsområdet, eller snarare, Afrika. Och folk har helt enkelt inte tillräckligt för att överleva. Detta skapar alla möjliga spänningar, alla möjliga sorters dynamik, vilket är djupt störande. Och det kommer fler och fler människor hela tiden. Eller hur? Så, planeten kommer se ut så här om 20 år. Det kommer vara ett ganska trångt ställe, med åtminstone åtta miljarder människor.

För att försvåra ännu mer, är det en väldigt ung planet. En tredjedel av folket på denna planet är barn. Och dom barnen kommer växa upp på ett helt annat sätt än deras föräldrar gjorde, oavsett var dom bor. Dom har blivit exponerade för den här idén av vårt samhälle, av vårt välstånd. Och dom kanske inte vill leva exakt som oss. Dom kanske inte vill vara amerikaner, eller britter, eller tyskar, eller sydafrikaner, utan dom vill ha en egen version av ett liv som är mer välmående, mer dynamiskt, och, ni vet, trevligare. Och alla dessa saker ger tillsammans ett enormt vridmoment på planeten. Och om vi inte kan komma på ett sätt att ta itu med det vridmomentet, kommer vi snabbare och snabbare påträffa situationer som är helt otänkbara.

Alla i detta rum har hört de värsta tänkbara scenarierna. Det behöver jag inte gå in på. Men ställer frågan, vad är alternativet? Jag skulle vilja säga att i nuläget är alternativet ofattbart. Så, å ena sidan har vi det vi inte vill tänka oss, å andra sidan har vi det vi inte kan tänka oss. Vi vet ännu inte hur man bygger ett samhälle som är miljömässigt hållbart, som går att dela med alla på planeten, som främjar stabilitet och demokrati och mänskliga rättigheter, och som är uppnåeligt inom den tidsram som behövs för att klara utmaningarna vi står inför. Vi vet inte hur detta ska göras ännu.

Så vad är Worldchanging? Man kan se Worldchanging lite som en nyhetstjänst för den ofattbara framtiden. Det vi håller på med är att leta efter exempel av verktyg, modeller och idéer, vilka, vid brett utnyttjande, skulle förändra alltihop. Många gånger, när jag håller såna här tal, pratar jag om saker som alla i detta rum säkerligen redan har hört talas om, men de flesta har inte det. Så jag tänkte göra nåt lite annorlunda idag, och prata om vad vi letar efter, istället för att ge er gamla, beprövade exempel, prata om de saker vi har i kikaren. Ge er en liten titt i vårt redaktionella anteckningsblock. Och med tanke på att jag har 13 minuter att göra detta kommer det gå ganska fort. Så, jag vet inte, häng bara med. OK?

Först och främst, vad letar vi efter? "The Bright Green City". En av de största möjligheterna som vi har i industriländerna för att förändra påverkan vi har på planeten är att förändra sättet som vi bor på i städer. Vi är redan en urban planet, särskilt i I-länderna. Och folk som bor i städer i I-länder tenderar att vara väldigt välmående, och förbrukar därför väldigt mycket. Om vi kan ändra dynamiken, genom att först skapa städer som är tätare och mer beboeliga. Här, till exempel, är Vancouver, som om ni inte varit där, borde besöka. Det är en fantastisk stad. Och dom gör täthet, ny täthet, troligtvis bättre än någon annan på planeten just nu. Dom lyckas faktiskt övertala nordamerikaner att inte köra bil, vilket är rätt stort. Så man har täthet. Man har också förvaltning av tillväxt. Man låter det som är naturligt vara naturligt.

Det här är i Portland. Det är en verklig områdesutveckling. Den marken kommer förbli betesmark för all framtid. De har avgränsat staden med en linje. Natur, stad. Inget förändras. När man väl gjort detta kan man börja göra alla möjliga investeringar. Man kan börja göra saker som, kollektivtrafik som faktiskt funkar för att transportera människor, på ett effektivt och lagom bekvämt sätt. Man kan också börja förändra vad man bygger. Det här är Beddington Zero Energy Development i London, som är en av de grönaste byggnaderna i världen. Det är ett sagolikt ställe. Vi kan nu bygga byggnader som genererar all sin egen el, som återvinner mycket av sitt vatten, som är mycket bekvämare än normala byggnader, som utnyttjar dagsljus, med mera, och som på lång sikt kostar mindre. Gröna tak. Bill McDonough tog det igår, så jag ska inte älta det.

Men när folk väl bor nära varandra, så kan man, medan informationstekniken utvecklas kan man börja ha intelligenta platser. Man kan börja veta var saker är. När man vet var saker är blir det lättare att dela dom. När man delar dom förbrukar man mindre. Så ett jättebra exempel är bildelningsklubbar, vilka verkligen börjar ta fart i USA, och som redan har tagit fart på många ställen i Europa. Om du bara kör, låt säga, en dag i veckan, behöver du verkligen en egen bil?

En annan sak informationstekniken låter oss göra är att klura ut hur man minskar förbrukningen av saker genom att veta och övervaka mängden vi faktiskt använder. Här är en strömsladd som lyser starkare ju mer energi man använder, vilket jag tycker är ett ganska häftigt koncept, även om jag tycker det borde fungera tvärtom, att den lyser starkare ju mer man inte använder den. Men det finns kanske ett ännu enklare sätt att angripa detta. Vi skulle kunna bara märka om saker. Som den här strömbrytaren som det på ena sidan står "översvämningar" och på den andra sidan, "av". Hur vi bygger saker kan ändras likaså. Detta är en biomorfisk byggnad. Den tar sin inspiration till form från liv. Många av dessa byggnader är otroligt vackra, och samtidigt mycket effektivare. Detta är ett exempel på biomimik, vilket är något vi verkligen börjar eftersöka. I det här fallet har man en skaldesign som användes för att skapa en ny typ av frånluftsfläkt som är mycket effektivare. Det är mycket sånt här på gång, det är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Jag uppmuntrar er att titta på Worldchanging om ni är intresserade. Vi börjar bevaka det här mer och mer. Det finns också neobiologisk design, där vi mer och mer använder liv i sig och livsprocesserna för att bli en del av vår industri. Det här, till exempel, är vätegenererande alger. Så vi har en modell med potential, en ny modell, som vi letar efter, av hur man ska ta städerna de flesta av oss bor i och göra dom till "Bright Green"-städer.

Olyckligtvis så bor inte de flesta människorna på planeten i städerna vi bor i. Dom bor i de framväxande megastäderna i U-länderna. Och det finns ett statistiskt faktum jag gillar att använda, vilket är att vi lägger till ett Seattle var fjärde dag, en stad av Seattles storlek till planeten, var fjärde dag. Jag gjorde en presentation för ungefär två månader sen, och en kille, som hade arbetat en del för FN, kom upp till mig och var riktigt förvirrad, och han sa: -Kolla här, du har fattat helt fel, det är helt fel. Det är var sjunde dag. Så, vi lägger till en stad lika stor som Seattle var sjunde dag, och de flesta av dom städerna ser mer ut så här än staden som du eller jag bor i. De flesta av dom städerna växer otroligt snabbt. Dom har ingen infrastruktur, dom har enorma antal människor som kämpar med fattigdom, och enorma antal människor försöker lista ut hur man ska göra saker på nya sätt.

Så vad behöver vi för att göra U-länders megastäder till "Bright Green"-megastäder? Det första vi behöver är utvecklingssprång. Och det är en av sakerna som vi eftersöker överallt. Idén bakom utvecklingssprång är att om du är en person, eller ett land, som är fast i en situation där du inte har verktygen och tekniken som du behöver, så finns det ingen anledning för dig att investera i förra generationens tekniker. Eller hur? Att du får det mycket bättre, nästan i allmänhet, om du letar efter en lågkostnads- eller lokalt anpassningsbar version av den nyaste tekniken. Ett område som vi alla är vana att se detta är mobiltelefoni. Eller hur? I alla U-länder går folk direkt till mobiltelefoni, och hoppar över hela det markbundna steget. Om det finns markbundna telefonledningar, så är det i många U-länder rätt kassa system som ofta går ner och kostar enorma summor. Eller hur? Därför gillar jag verkligen den här bilden. Särskilt gillar jag Ganeshan i bakgrunden som pratar i en mobiltelefon. Så vad vi har, alltmer, är att mobiltelefoner tränger sig ut igenom hela vårt samhälle. Vi har hört allt om detta den här veckan, så jag kommer inte säga mycket mer om det förutom att vad som är sant för mobiltelefoner är sant för all teknik.

Den andra saken är verktyg för samarbete, vare sig det är samarbetssystem, eller immateriella system som uppmuntrar samarbete. Eller hur? När man har fri möjlighet för folk att fritt arbeta tillsammans och innovera, får man annorlunda typer av lösningar. Och dom lösningarna är tillgängliga på ett annat sätt till människor som saknar kapital. Så vi har, ni vet, mjukvara med öppen källkod, vi har "Creative Commons" och andra typer av "Copyleft"-lösningar. OK? Och dom sakerna leder till saker som detta. Det här är ett Telecentro i São Paulo. Det är ett ganska anmärkningsvärt program som använder öppen mjukvara, billiga, ihopkopplade maskiner, och mer eller mindre övergivna byggnader -- har satt ihop en massa samlingscenter dit folk kan komma in, få tillgång till bredband och lära sig programmering gratis. Och en kvarts miljon människor varje år använder nu dessa i São Paulo. Och den kvartsmiljonen människor är bland dom fattigaste i São Paulo. Jag gillar framförallt den lilla Linuxpingvinen i bakgrunden.

Så en av sakerna som det leder till är nånting i stil med en sydländsk kulturexplosion. Och en av sakerna som vi är riktigt intresserade av på Worldchanging är sätten som Sydamerika omidentifierar sig, och omkategoriserar sig på sätt som har mindre och mindre att göra med de flesta av oss i detta rum. Så det är inte, ni vet, Bollywood besvarar inte bara Hollywood. Eller hur? Den brasilianska musikscenen besvarar inte bara dom stora skivbolagen. Den gör nånting nytt. Nya saker händer. Det finns samspel mellan dom. Och man får otroliga resultat. Jag vet inte om någon av er har sett filmen "City of God"? Ja, det är en fantastisk film om ni inte sett den. Och den handlar om den här frågan, på ett väldigt konstnärligt och indirekt sätt.

Det finns andra radikala exempel där möjligheten att använda kulturella verktyg sprids. Det här är människor som precis har blivit besökta av internetbokbussen i Uganda. Och som viftar sina första böcker i luften, jag tycker bara det är en ganska häftig bild. Så man har också möjligheten för människor att förenas och agera för egen räkning på politiska och medborgerliga sätt. På sätt som inte skett förut. Och som vi hörde igår kväll, som vi hört tidigare i veckan, är absolut, fundamentalt avgörande för möjligheten att skapa nya lösningar, är att vi måste skapa politiska verkligheter.

Jag skulle personligen vilja säga att vi måste skapa nya politiska verkligheter, inte bara i länder som Indien, Afghanistan, Kenya, Pakistan, vadsom, utan även på hemmaplan. En annan värld är möjlig. Och ungefär anti-globaliseringsrörelsens stora motto. Eller hur? Vi justerar det en del. Vi pratar om hur en annan värld inte bara är möjlig, en annan värld är här. Att det inte bara är att vi liksom måste föreställa oss en annan, vag möjlighet därute, utan att vi måste börja agera lite utifrån den möjligheten. Vi behöver börja göra saker som Lula, Brasiliens president. Hur många kände till Lula innan idag? OK, så, mycket bättre än genomsnittspubliken, kan jag berätta. Så Lula, han är full med problem, full med motsägelser, men en sak som han gör är, han för fram en idé om hur vi tar internationella relationer i anspråk som fullständigt skiftar balansen från den vanliga nord-syd-dialogen till en helt ny typ av globalt samarbete. Ni bör hålla ett öga på den här mannen.

Ett annat exempel på den här typen av en andra supermaktsgrej är frammarschen av spelen som är vad vi kallar för allvarlig lek. Vi kollar mycket på det här. Det här sprider sig överallt. Det här är från "A Force More Powerful". Det är en liten skärmdump. "A Force More Powerful" är ett dataspel som, medan du spelar det, lär dig hur du ska delta i fredliga uppror och regimskiften. Här är ett annat. Det här är från ett spel som heter "Food Force", som lär barn hur man driver ett flyktingläger. Dom här sakerna bidrar alla på ett väldigt dynamiskt sätt till en enorm ökning, särskilt i utvecklingsländerna, i människors intresse och passion för demokrati. Vi får så lite nyheter om utvecklingsländerna, att vi ofta glömmer att det finns bokstavligen miljontals människor där ute som kämpar för att förändra saker och ting till att bli mer rättvist, friare, mer demokratiskt, mindre korrupt. Och vi hör inte dessa historier nog. Men det händer överallt, och dessa verktyg är en del i vad som gör det möjligt.

När man nu lägger ihop alla dom sakerna, när man lägger ihop utvecklingssprång och nya sorters verktyg, ni vet, andra supermaktsgrejen och så vidare, vad får man? Tja, mycket snabbt, får man en "Bright Green" framtid för utvecklingsländerna. Man får, till exempel, grön el över hela världen. Man får -- det här är en byggnad i Hyderabad, Indien. Det är den grönaste byggnaden i världen. Man får gräsrotslösningar, saker som fungerar för människor utan kapital eller begränsad tillgång. Man får solkraftsingenjörer som barfota bär solcellspaneler till de avlägsna bergen. Man får tillgång till distansmedicin. Det här är indiska sjuksköterskor som lär sig använda handdatorer för att få tillgång till databaser som innehåller information som dom inte har tillgång till hemma. Man får nya verktyg för människor i utvecklingsländerna. Det här är lysdiodslampor som hjälper omkring en miljard människor där ute för vilka skymning betyder mörker, att få ett nytt sätt att arbeta. Det här är kylskåp som inte kräver någon elektricitet, de är en "behållare i en behållare"-konstruktion.

Och man får vattenlösningar. Vatten är ett av de mest akuta problemen. Här är en lösning för att tillvarata regnvatten, vilken är superbillig och tillgänglig till folk i utvecklingsländerna. Här är en konstruktion för att destillera vatten med hjälp av solljus. Här är en dimfångare, som, om du bor i ett fuktigt djungellikt område, kan destillera vatten från luften som blir rent och drickbart. Här är ett sätt att transportera vatten. Jag bara älskar detta, ni vet -- Jag menar, att bära vatten är så jobbigt, och nån bara kom på idén att rulla det. Jag menar, det är en fantastisk design. Det här är en sagolik uppfinning, LifeStraw. I princip kan du suga vilket vatten som helst genom den och det blir drickbart innan det når dina läppar. Så, ni vet, folk som har det väldigt svårt kan skaffa såna. Det här är en av mina absoluta Worldchanging-favoriter någonsin. Det här är en karusell skapad av företaget Roundabout, som pumpar vatten medans barn leker. Seriöst -- ge den en applåd, den är ganska lysande. Samma sak gäller för människor som befinner sig i fullständig kris. Eller hur?

Vi räknar med att ha drygt 200 miljoner flyktingar år 2020 på grund av klimatförändringar och politisk instabilitet. Hur hjälper vi dessa människor? Det finns mängder av nya, häpnadsväckande, humanitära lösningar som utvecklas kollaborativt över hela världen. Några av dessa lösningar innefattar modeller för agerande, såsom nya modeller för byundervisning i mitten av flyktingläger. Nya modeller för pedagogi för flyktingar. Och vi har nya verktyg. Detta är en av mina absoluta favoritsaker. Vet någon vad det är?

Publiken: Den detekterar landminor.

Exakt, det är en landminedetekterande blomma. Om du bor i ett av områdena där cirka halvmiljarden oredovisade minor finns utspridda, kan du kasta ut dessa frön över fältet. När dom växer upp runtom minorna kommer deras rötter känna av kemikalierna i minorna och där blommorna blir röda trampar man inte. Frön som kan rädda ditt liv.

(Applåder)

Jag älskar det dessutom för att för mig verkar det som att, som i exemplet, verktygen vi använder för att förändra världen, borde vara vackra i sig själva. Ni vet, att det är inte nog att bara överleva. Vi måste skapa någonting bättre än vi har. Och det tror jag vi kommer att göra. För att knyta ihop säcken, med H.G. Wells odödliga ord, tror jag att bättre saker är på väg. Jag tror faktiskt att "Allt det förflutna är bara början av en början;" "Allt som det mänskliga sinnet har åstadkommit" "är blott drömmen före uppvaknandet." Jag hoppas det visar sig sant. Människorna i detta rum har gett mig mer förtroende än nånsin att det kommer göra det.

Tack så mycket.

(Applåder)