Alex Steffen: Städernas delbara framtid

Klimatförändringar är redan ett tungt ämne, och det håller på att bli tyngre, eftersom vi börjar förstå att vi behöver göra mer än vi gör. Faktum är att vi börjar förstå, att de av oss som lever i den utvecklade delen av världen verkligen behöver arbeta med att eliminera vår utsläpp. Och för att uttrycka det milt, det är inte vad som ligger på bordet nu. Och det tenderar att kännas en aning överväldigande när vi tittar på vad som verkligen finns idag och magnituden av de problem vi står inför. Och när vi har överväldigande problem framför oss, tenderar vi att leta efter enkla lösningar. Och jag tror det är vad vi gjort när det gäller klimatförändringar. Vi ser var utsläppen kommer ifrån -- de kommer från våra avgasrör och skorstenar och så vidare, och vi säger, okej, problemet är att utsläppen kommer från fossila bränslen som vi bränner, där därför, måste lösningen vara att ersätta de fossila bränslerna med rena former av energi. Och trots att vi givetvis behöver ren energi, så menar jag att det är möjligt att genom att titta på klimatförändringar som ett rent energitillverkningsproblem, så förbereder vi oss i realiteten för att inte lösa det.

Och anledningen till detta är att vi lever på en planet som urbaniseras i snabb takt. Det borde inte vara nyheter för nån av oss. Man, det är ibland svårt att komma ihåg omfattningen av den urbaniseringen. I mitten av det här seklet, kommer vi ha ungefär åtta miljarder -- kanske fler -- människor som bor i städer eller inom en dags resa från en. Vi kommer vara ett överväldigande urban art. För att kunna leverera den mängd energi det skulle krävas för åtta miljarder personer som lever i städer som är ens hyffsat lika de typer av städer som de av oss i det globala norden lever i idag, skulle vi behöva generera en absolut häpnadsväckande mängd energi. Det är möjligt att vi inte ens skulle kunna bygga så mycket ren energi. Så om vi är seriösa med att tackla klimatförändringarna på en urbaniserande planet, så måste vi leta någon annanstans efter lösningen.

Faktum är, att lösningen skulle kunna vara mycket närmre än vi tror. För att de där städerna vi bygger är möjligheter. Varje stad sätter till stor utsträckning ramarna för mängen av energi som dess invånare använder. Vi tenderar att tänka på energianvändning som en beteendemässig sak -- Jag väljer att trycka på den här lampknappen -- men i verkligheten, är enorma mängder av vår energianvändning förutbestämd av den typ av samhällen och städer vi bor i. I tänker inte visa er speciellt många diagram idag, men om jag kan be er att fokusera på den här en stund, det visar oss mycket av det vi behöver veta -- vilket, ganska enkelt, är att om du tittar på, till exempel, transporter, en stor del av våra klimatutsläpp, så finns ett direkt samband mellan hur tätbefolkad en stad är och mängden klimatutsläpp som dess invånare spyr ut i luften. Och sambandet, är givetvis, att mer tätbefolkade ställen tenderar att ha lägre utsläpp -- vilket faktiskt inte är speciellt svårt att lista ut, om man tänker efter.

I grund och botten, ersätter vi i våra liv tillgång till de saker vi vill ha. Vi går ut och hoppar in i våra biljar och så kör vi från ställe till ställe. I stort sätt använder vi rörlighet för att få tillgång till de saker vi behöver. Men när vi lever i ett tätare samhälle, märker vi plötsligt, givetvis, att sakerna vi behöver finns nära oss. Och eftersom den mest hållbara resan är den resan du inte behövde göra från första början, blir plötsligt våra liv omedelbart mer hållbara. Och det är möjligt, givetvis, att öka tätheten på de samhällen vi har omkring oss.

Vissa ställen håller på att göra detta med nya ecodistrikt, och utvecklar helt nya hållbara omgivningar, vilket är bra jobb om du kan få det. Men faktum är, att större delen av tiden, det vi pratar om, är att väva om den samhällsstruktur vi redan har. Så vi pratar om saker som att utnyttja döda ytor: riktigt vassa små ändringar av var vi placerar byggnader, var vi exploaterar. "Urban retrofitting" att skapa nya ytor och användningsområden av ställen som redan finns där. I större grad så inser vi att vi inte ens behöver förtäta en hel stad. Vad vi istället behöver är en medeltäthet som stiger till en nivå att vi inte behöver köra lika mycket och så vidare. Och det kan vi åstadkomma genom att drastiskt öka tätheten på väldigt specifika ställen. Så ni kan se på det som tältpinnar som faktiskt ökar tätheten på en hel stad.

Och vi finner faktiskt att när vi gör det, så kan vi ha några få platser som är riktigt supertäta inom ett större sammanhang av platser som kanske är en aning mer bekväma och åstadkomma samma resultat. Visserligen skulle vi kunna se att även i ställen som är riktigt, riktigt täta så håller folk fortfarande fast vid sina bilar, men i sanningen är att, mer eller mindre, det vi ser när vi har en massa människor på samma ställe under rätt förutsättningar är en tröskeleffekt, när folk helt enkelt slutar köra lika mycket bil, och i ökande grad, ger fler och fler folk, om de är omgivna av platser som får dem att känna sig hemma, upp sina bilar helt och hållet. Och det här är en enorm, enorm energibesparing. För det som kommer ut ur våra avgasrör är faktiskt bara början av historien när det gäller klimatutsläpp från bilar. Vi har tillverkandet av bilen, skrotandet av bilen, alla parkeringsplatser och motorvägar och så vidare. När du kan bli av med alla dem eftersom ingen egentligen använder dem längre, kommer du märka att du faktiskt kan kapa transportutsläppen med så mycket som 90 procent.

Och folk håller på att omfamna det här. Överallt runt världen, ser vi mer och mer folk som omfamnar ett nytt liv inom gångavstånd. Folk säger att det handlar om att byta idén om drömhemmet mot idén om ett drömkvarter. Och när du lägger det ovanpå de typer av ständigt närvarande transportmedel som vi börjar se, vad vi finner är faktiskt, att dessa utrymmen ger upphov till ännu mer tillgångar. En del av det är tillgång till transporter. Det här är en karta från Mapnificent, som i det här fallet visar mig, hur långt jag kan ta mig från mitt hem på 30 minuter med hjälp av kommunaltrafik. Delar av det handlar om att gå. Det är inte helt perfekt än. Det här är Google Walking Maps. Jag frågade hur jag tar mig via greater Ridgeway, och den sa åt mig att gå via Guernsey. Den sa till mig att den här vägen eventuellt saknar trottoarer eller gångvägar dock. (Skratt) Men teknikerna blir allt bättre, och vi börjar verkligen att crowdsourca den här typen av navigering. Och som vi hörde tidigare, givetvis, vi lär oss också att sätta information på dumma objekt. Saker som inte har några ledningar dragna i sig alls, vi håller på att lära oss att inkludera i dessa system för notation och navigering.

Delar av vad vi kommer fram till med det här är att det vi trodde var den stora poängen med tillverkning och konsumtion, att skaffa en massa prylar, är faktiskt inte hur man lever bäst i täta samhällen. Det vi kommer fram till är att vi vill ha tillång till prylars kapaciteter. Mitt favoritexemple är en borrmaskin. Vilka här äger en borr, en hemmaborrmaskin? Okej. Det gör jag också. Den genomsnittliga borrmaskinen används någonstans mellan sex och 20 minuter under sina hela livstid beroende på vem man frågar. Så det vi gör är att köpa de här borrmaskinerna som har potentialen till tusentals timmar av borrande, använder dem en eller två gånger för att göra hål i väggen och sen låter dem ligga. Våra städer, vill jag påstå, är stora högar av den här typen av överflödig kapacitet. Och medans vi skulle kunna klura ut nya sätt att använde de kapaciteterna -- som att laga mat eller göra isskulpturer eller till och med en maffia-hit -- kommer vi troligen finna att, egentligen, att förvandla dessa produkter till tjänster som vi har tillgång till när vi behöver dem, är en mycket smartare väg att gå.

Och faktiskt, även utrymmet själv är på väg att förvandlas till en tjänst. Vi upptäcker att folk kan dela på samma utrymme, göra saker med ledigt utrymme. Byggnader håller på att bli paket med tjänster. Så vi har nya designer som hjälper oss att ta mekaniska saker som vi brukade spendera energi på -- som uppvärmning, nedkylning etc. -- och förvandla dem till saker som vi kan undvika att spendera energi på. Så vi lyser upp våra byggnader med dagsljus. Vi kyler ned dem med vinden. Vi värmer upp dem med solsken. Faktiskt, när vi använder alla dessa saker, märker vi att, i vissa fall, kan energianvändningen i en byggnad minskas med så mycket som 90 procent. Vilker triggar en annan tröskeleffekt som jag kallar pann-dumpning. Vilket, helt enkelt, är att om du har en byggnad som inte längre behöver värmas med en värmepanna så sparar du en stor mängd pengar från början. De här husen blir faktiskt billigare att bygga än alternativen.

Så när vi tittar på att ha förmågan att kapa vårt användande av produkter, kapa användandet av transporter, kapa våra byggnaders energianvändning, allt det är jättebra, men det lämnar fortfarande något. Och om vi verkligen, vekligen ska bli hållbara städer, så måste vi tänka lite annorlunda. Det här är ett sätta att göra det. Det här är Vancouvers propaganda om hur grön deras stad är. Och många människor har verkligen tagit till sig den här idén att en hållbar stad är täckt av grönska. Så vi har visioner som den här. Vi har visioner som den här. Vi har visioner som den här.

Visst, alla dessa är fina projekt, men de har verkligen missat en väsentlig punkt, vilket är att det inte handlar om löven ovanför, utan om systemen undertill. Fångar de, till exempel, upp regnvatten så att vi kan minska vattenanvändningen? Vatten slösar mycket energi. Innefattar de möjligtvis grön infrastruktur, så att vi kan ta dagvatten och vatten som kommer ur våra hus och rena och filtrera det och odla träd längst gatorna? Återkopplar de till ekosystemen vi har runt omkring oss genom att, till exempel, koppla ihop oss med floderna och möjliggöra återhämtning? Möjliggör de pollinering, pollineringsgator så att bin och fjärilar och liknande kan komma tillbaka till våra städer? Tar de kanske till och med vårat avfall som vi får från mat, kläder och så vidare, och omvandlar det tillbaka till jord och binder kol -- tar kol ur luften när vi använder våra städer?

Jag vill föreslå för er att alla dess saker inte bara möjliga, de håller på att göras just nu, och det är en jäkligt bra sak. För just nu, fungerar vår ekonomi mer eller mindre som Paul Hawken sa, "genom att stjäla vår framtid, sälja den i nutiden och kalla det BNP." Och om vi har ytterligare åtta miljarder eller sju miljarder, eller till och med sex miljarder, personer som lever på en planet där deras städer också stjäl framtiden, så kommer vi få slut på framtid väldigt snabbt. Men om vi tänker annorlunda, tror jag att, vi faktiskt kan ha städer, som inte bara har noll utsläpp, utan även har obegränsade möjligheter.

Tack så mycket.

(Applåder)