Aditi Shankardass: Ett andra utlåtande om inlärningsstörningingar.

När jag var 10 år, så tog en av mina kusiner mig på en visning av hans läkarskola. Och för att förstärka upplevelsen tog han mig till patologiska labratoriet och tog fram en riktig människohjärna ur en glasbehållare och lade den i mina händer Och där var den sätet för det mänskliga medvetandet, människokroppens kraftverk, liggandes i mina händer. Efter den dagen visste jag att när jag växte upp så skulle jag bli hjärndoktor, forskare, eller något liknande.

Många år senare, när jag äntligen växt upp så blev min dröm sann. Och det var när jag gjorde min doktorsavhandling i neurologiska orsaker till dyslexi hos barn som jag stötte på ett häpnadsväckande faktum som jag vill dela med mig till er i dag. Det är uppskattat att ett av sex barn, ett av sex barn alltså, lider av någon form av utvecklingsmässig funktionsnedsättning. Detta är en funktionsnedsättning som fördröjer mental utvecklig i barnet och orsakar permanenta mentala försämringar. Detta betyder att var och en av oss här idag känner minst ett barn som lider av en utvecklingsmässig funktionsnedsättning.

Men, vad som verkligen förbryllade mig. Trots det faktum att varenda en av dessa funktionsnedsättningar härrör från hjärnan, var de flesta av dessa störningar enbart diagnostiserade på observerbara beteenden. Men att ställa diagnos på nedsättning i hjärnans funktion utan att faktiskt titta på hjärnan är likvärdigt med att behandla en patient med en hjärtåkomma baserat enbart på fysiska symptom, utan att ens göra EKG eller bröströntgen för att titta på hjärtat. Det kändes så intuitivt för mig. För att korrekt ställa diagnos och behandla en nedsättning i hjärnan är det nödvändigt att titta direkt på hjärnan. Att enbart titta på beteende försummar en viktig del av pusslet och tillhandahåller en ofullständig, eller även missledande bild av barnets problem. Men ändå, trots alla framsteg inom medicinsk tekonologi, så var diagnoserna för funktionsnedsättningar i hjärnan, i ett av sex barn, fortfarande så begränsade.

Jag kom i kontakt med ett arbetslag på universitetet i Harvard som hade tagit en sådan avancerad teknik och äntligen tillämpat den till, istället för på hjärnforskning, för att ställa diagnos på funktionsnedsättningar i hjärnan hos barn. Deras banbrytande teknik mäter EEG eller elektronisk aktivitet i hjärnan, i realtid, vilket tillåter oss att titta på hjärnan medan den utför en rad olika funktioner för att då kunna upptäcka även den minsta abnormitet i någon av dessa funktioner, syn, uppmärksamhet, språk, hörsel. Ett program som heter Brain Electrical Activity Mapping triangulerar källan till den abnormiteten i hjärnan. Och ett annat program som heter Statistical Probability Mapping utför sedan matematiska beräkningar för att avgöra om någon av dessa abnormiteter är kliniskt betydelsefulla, vilket tillåter oss att ge en mer korrekt neurologisk diagnos av barnets symptom. Jag blev sedermera neurofysiologisk chef för den kliniska delen av detta arbetslag. Och vi kan nu äntligen använda denna teknik för att faktiskt hjälpa barn med funktionsnedsättningar i hjärnan. Jag är glad att kunna säga att jag nu håller på att etablera denna teknik här i Indien.

Jag vill berätta för er om ett av dessa barn vars historia också tagits upp av ABC News. Sjuåriga Justin Senigar kom till vår klinik med en diagnos på mycket svår autism. Som många andra autistiska barn var hans sinne instängt i hans kropp. Det fanns tillfällen när han faktiskt kunde vara frånvarande i flera sekunder. Och läkarna sa till hans föräldrar att han aldrig skulle kunna kommunicera eller samspela socialt, och att han förmodligen aldrig skulle utveckla mycket av ett språk.

När vi använde denna banbrytande EEG-teknologi för att faktiskt titta på Justins hjärna, var resultaten anmärkningsvärda. Det visade sig att Justin med stor sannolikhet inte alls var autistisk. Han led istället av en form av epileptiska anfall som var omöjliga att se med blotta ögat, men som faktiskt orsakade symptom som liknade autism. Efter att Justin fått anfallsdämpande medicin förändrades han på ett häpnadsväckande sätt. Inom en period av sextio dagar ökade hans vokabulär från två tre ord till 300 ord. Och hans kommunikation och sociala samspel förbättrades så dramatiskt, att han kunde börja i en vanlig skola och blev till och med karatemästare.

Forskning visar att 50 procent av de barn, nästan 50 procent av de barn som har fått diagnosen autism faktiskt lider av dold epilepsi Dessa är ansikten av de barn jag testat med samma historia som Justin. Alla dessa barn kom till vår klinik diagostiserade med autism, ADD, mental eftersatthet, språkproblem. Istället så visade vår EEG-undesökning på specifika problem dolda i deras hjärnor som omöjligen hade upptäckts utifrån att bedömma deras beteende. Dessa EEG-undersökningar gjorde det möjligt för oss att ge dessa barn en mycket mer korrekt neurologisk diagnos och en mycket mer målinriktad behandling.

Allt för länge, har barn med utvecklingsmässiga funktionsnedsättningar lidit av felaktiga diagnoser medan deras verkliga problem har förblivit oupptäckta och låtits försämra. Och allt för länge har dessa barn och deras föräldrar lidit av obefogad frustration och desperation. Men nu befinner vi oss i en ny era av neurovetenskap, i vilken vi kan äntligen titta direkt på hjärnans funktioner i realtid utan risk och bieffekter, icke-invasivt. och kan hitta den verkliga orsaken till så många funktionshinder hos barn.

Så, om jag kunde inspirera bara en bråkdel av er åhörare här idag att dela med er av denna pionjära diagnostiseringsmetod, om än bara till en förälder vars barn lider av utvecklingsmässig funktionsnedsättning, så kanske ett till pussel i ytterligare en hjärna blir löst. Ytterligare ett sinne öppnat. Och ett barn till som fått felaktig diagnos eller är utan diagnos pga av rådande praxis kan till slut förverkliga sin sanna potential medan det fortfarande finns tid för hans eller hennes hjärna att återhämta sig. Och allt detta bara genom att titta på barnets hjärnfrekvenser.

Tack.

(Applåder)